tisdagen den 30:e juni 2009

Neurosis galore

Jag avbryter sommarkoman med att påminna om att Neurosis spelar imorgon på Debaser Medis i Sthlm. Missa inte skräcködlornas återkomst till samt förstörelse av Medborgarplatsen. Läs min recension av konsertern i våras på Roadburn här.

söndagen den 28:e juni 2009

Jag korar nästa års absolut sämsta band redan nu

Från kollegan och kamraten Mattias blogg:

”Stöter i kön till backstageincheckningen ihop med Hammerfalls trevliga basistbuse Fredrik Larsson. Han är lite sur över att missa Dead By April, och avslöjar att det börja röra på sig för Deathdestruction, det dödsmetallband han har ihop med Dead By Aprils sångare och två medlemmar från Evergrey. "Det är gött att bara köra på ibland", hälsar han.”

”Kan det vara så att Deathdestruction är Metaltowns mest hypade band som inte finns - på riktigt alltså? På väg ut till Napalm Death sprang jag på Evergrey-Henrik som talade sig varm om det egna projektet. ”Alltså, det är så trist att jämföra med Pantera... Men det är lite sån känsla. En tuff fourpiece, liksom”, hälsar han innan vakterna bryskt avslutar vårt samtal.”

Hammerfall + Dead By April + Evergrey + Pantera = death metal?

Peace & Love: en odyssé i bilder, Sonic Ritual och apostlahästar

2 x talande beskrivningar av the Peace & Love experience:

Lördag kväll, tidigt. Jag och Viktor sneddar in för att kika på Lädernunnan. Vi kommer mitt mellan två låtar och Jonas Almquist håller ett långt anförande om att de fått förfrågan om att medverka i ”Allsång på Skansen”. Han pratar och pratar och framstår mest som superdryg, fast inte på ett coolt rock’n’roll-sätt, helt enkelt för att han inte är särskilt cool. Sedan kör de ABBA:s ”Gimme gimme gimme”. Det låter skit. Det ser skit ut, med viss reservation för busen Silver. Viktor säger ”fy helvete vad vedervärdigt” och vi är ute ur lokalen innan Lädernunnan ens hunnit till första refrängen.

Lördag kväll, sent. Jag tappar bort hela gänget och beslutar mig för att gå och kolla själv på Faith No More. Jag går och går och går och går. Jag passerar horder av småstadsfjortisar, wiggers, hatfyllda reggaeförsäljare, bijouterier och langosstånd. Jag går i eoner. Ingen av alla de festivalknegare jag frågar har den blekaste aning om hur jag ska hitta till rätt scen. Jag går, går, går. Jag köper en kall, horribel vegetarisk pizzabit för 30 kr. Och sedan, tja, då går jag lite till. Till slut hittar jag rätt och ser scenen långt där borta vid horisonten. Mike Patton är stor som en myra. Gruppen spelar ”Surprise you’re dead”. Jag inser att jag aldrig gillat Faith No More och att det mesta de gjort är överskattat nonsens, kraftigt utdaterat samt hårt märkt av 1990-talets bisarra ljudklimat. Jag vänder mig om och går tillbaka till utgångspunkten. I bilen hem bråkar jag och Linnéa om huruvida System of a Down snott hela sitt stuk av Faith No More. Backspegeln: topp 3 mest onödiga diskussionerna någonsin.

Och just ja, vi spelade också. Det går bra nu.


Jens, Viktor, Sanna.

It ain't easy for Sonic Ritual #1:
Vi lyckas inte ens ta oss till Borlänge utan att byta däck halvvägs.


Viktor, Sanna, Linnéa, Krillebus, Goth-Henrik.

It ain't easy for Sonic Ritual #2:
Viktor har varit på USA-turné med Nitad – där han för övrigt made the headlines och fick tillbringa 10 timmar i ett ”Spanarna på Hill Street”-liknande häkte – och landat kl. 20 kvällen innan. Med andra ord har vi inte setts alla fyra sedan vi spelade med Graveyard på Debaser den 2 maj. Lösning: opluggat rep på Heavys altan, komplett med d-takt på plastbord och vindspel istället för cymbaler.


Manuela och en röstlös Goth-Henrik.


Looki, looki! Officiell veganlogo. Sjukt värt.


Sebastien Tellier och Gudrun Ensslin.


Jens, Sanna, Viktor i glamorös backstagebar.


Ronnie från Triada får förklarat för sig vart uttrycket ”viftar irriterat bort” kommer ifrån. Han blir mycket nöjd.


Immortal Technique rappar om att Bush låg bakom 9/11. Jonathan var dock mer intresserad av att veta om jag, med min tvivelaktiga blandrasbakgrund, kan använda ordet ”niggah”. Jag är osäker, men då killen i Immortal Technique gör det borde det fungera för mig med. Eeeller?


Jonas, Jonathan och Daniel diskuterar korruption och vem som har dyrast solglasögon. Jonathan vinner med sitt par, värda 2 800 kr. Stört.


The high society ritual: ”Made it Ma! Top of the world!”


Linnéa, Viktor, Henrik, Christoffer.

Notera klassiskt Studiefrämjandet-trumset.


För bättre livedokumentation på oss kan ni besöka Rockfoto och Magnus Peterssons snygga fotografier. Ett exempel:

20090627_235214_830156


Pelle och Goth-Henrik i manlig vänskapskram.

Pelle från In Solitude dyker upp efter att vi spelat. Han gick och gick och gick och letade och letade, men hann ändå inte fram i tid för att se oss. Som kompensation ger han oss ett obscent coolt blandband.


Tack som fan!


Efter vår konsert kan vi bara fira genom att supa på en parkering och lyssna på Electric Wizard så högt som den stackars Volvon kan prestera. Our heavy metal parking lot ritual cvlt grows…


Jag får för mig att vi befinner oss mitt i en Okej-fotografering av Sabaton och spexar loss. Nästa bild: Hela bandet låtsas stå och pissa mot en vägg. Roligt! Jag skyller på sponken.


Viktor: #1 rödtjutsfanatiker.


Graveyard: Bäst, som alltid.


Dj: Person som spelar bra musik som folk vill höra.
De här två grovt töntiga lallarna backstage: Inte det.

fredagen den 26:e juni 2009

The Peace & Love Ritual

Som sagt: imorgon lördag 21.15 på Peace & Love.
All fakta här.

Sådana här gånger gillar jag faktiskt att vara människa

Blixkrigentreprenörskap: www.deadmichaeljacksonjokes.com

The return of Jag stannar hellre hemma

The blog that loves to hate posörer är tillbaka.

Gots to love it. Jag hatar svalor och sacred hearts.
Vad i helvete har de någonsin gjort för oss?

The king of po(o)p is dead:
Rest in festering slime

Wayner:
”jaja, men vad ska du skriva för cyniskt om Mickes död nu då?”
Varför skulle jag ha något att säga om Michael Jackson? Han sa aldrig något om mig. Men okej då:
Michael Jackson är död. Och det är väl… Eh, tråkigt?
Eller?

Osökt kommer jag att tänka på Colin Nutleys megakalkon ”Angel”.

torsdagen den 25:e juni 2009

The fascist fashion Ritual


T-shirts till salu inför Peace & Love, S-XL.
Säg till om ngn vill beställa via postverket.

Min vän Fredrik råkar faktiskt befinna sig på Fashion Rocks på Berns precis exakt nu. Han lämnat sms-rapport från modevärldens ”verklighet”:

”Alldeles fabulously svinkul hittills, märkligt nog. Lydia Lunch regerade hårt som i ’Death valley 69’ och Revl9n visade var fashionrockskåpet, eller walkincloseten ska stå. Fuck. Nu började Maggio. Kan inte du komma i drag och ta över? Du gör hennes kåta blick så bra.”

”Styr upp ett gästframträdande med Ritual så blir det två gånger kåtblick”

”Jag känner på mig att Sonic Ritual kommer att fashionrocka hårt 2010.”

”Får vi gratis uniformer kan vi fascistrocka hela vägen till 2011.”

Soundtrack: Uriah Heep ”Easy livin”

Morrissey i Sthlm:
en odyssé i bilder och asocialt basljud

Jag skulle ljuga mig blå i ansiktet om jag sa att jag numera är ett die hard-fan. Men ändå: Betydligt bättre än jag trodde. Roligast var Björns indignerade sms under hela konserten, där han mellan raderna antydde att bara fjortisar och Moderater gillar Morrissey. Eller, fuck raderna. Det var tämligen explicita påståenden. Han blev dock glad när han fick reda på att jag ”bokat motgift nästa vecka”.

1. Ljudvolymen var högre än på de metalspelningar jag varit på den senaste tiden. Morrissey – AC/DC, 1 – 0. Orimligt men sant. Kudos till arrangören som irriterat viftade bort eventuella ljudsnokar (dö).

2. Snål speltid. 70 min inklusive extranummer? Ingen bra reklam för vegetarianismen och dess fysiska energi. Skärp dig gubbe.

3. Sista låten (nej, jag vet inte vad den heter) innan extranumret avslutades med att basisten stod och malde ett monotont riff om och om igen. Fantastiskt trasigt, distat ljud åt Dan Lilker-hållet, tro det eller ej. Dock mer botten och mindre treble än Dannys karakteristiska taggtrådspisk. Riffet i sig hade oerhört potential. Ändra fraseringen bara en smula och du har ett moshtastiskt stomp i S.O.D./M.O.D.- skolan. Dra ner tempot till en fjärdedel och du har stommen till nästa Electric Wizard-album.


Uppladdning på Shanti.
Elli och Stina: veteraner inom Morrissey-fanatism.


Bara en asexuell femtioårig misantrop med textrader som ”She told me she loved me/Which means she must be insane”, gör Cornelia så här glad. Själv uppskattar jag när den stiliga karln sjunger ”And as for you in your uniform, your smelly uniform/You think you can be rude to me/Because you wear a uniform, a smelly uniform/And so you think you can be rude to me/But even I, as sick as I am, I would never be you officer/Even I, sick and depraved, a traveller to the grave/I would never be you officer, I would never be you officer”.
Och sedan formar han en pistol med fingret och säger ”bang”.
Morrissey: anti-polis motherfucker.


Hur ska jag egentligen bete mig på en popkonsert där jag sitter ner? Ja, vem vet? Jag tar det säkra före det osäkra och köper popcorn.


Morrissey wants you… to die.


Indietalibanerna i bakgrunden applåderar. Själv blir jag mycket ledsen när jag upptäcker att tuggat tuggummi fastnat på min Anti Cimex-väska. Verdammt noch mal.


Kass låtbra budskap.


Morrissey-mangel tar ut sin tribut.
Trötta entusiaster på tvärbanan hem.


Stolt Cornelia visar upp merchinköp…


…mindre stolt Krillebus visar upp moshpitskadade skor.

Bombus a-go-go

Att läsa morgontidningen ger mycket ny information.

Exempel 1: Marie Plosjö är tydligen ”konstnär”. Eftersom ribban för mänsklighet i och med detta sänks ytterligare, tar jag tillfället i akt och väljer en ny kategori till mig själv: livsstilscoach. Det är svenska och engelska i en enda titel, ingen vet vad det innebär, ingen vet vad du duger till men alla är villiga att betala massa stålar för dina tjänster etcetera. Ungefär som Marie Plosjö. It’s super awesome perfect!

Call me – Krillebus löser ditt livsstilspussel.

Exempel 2, och detta är av yttersta vikt: Bombus, ett av Sveriges främsta nu existerande band och det bästa som kommit från Göteborg sedan Anti Cimex, spelar tydligen i Sthlm nu på lördag. Jag är då alltså inte här eftersom Sonic Ritual spelar på Peace & Love, vilket jag förbannar enormt. Alla som är kvar i stan måste dock gå exakt precis hit och få sig en rejäl lavett med urtidsödlerock.

Vi håller på att arbeta på en The Bomubs Gås Ritual i slutet av juli. Med andra ord: Sonic Ritual och Bombus tillsammans på Klubb Gås. Håll tummarna.

Uppdatering
Exempel 3:
De skriver om Fashion Rocks, den kriminella styggelsen som jag skrev om här. Läs om Veronica Maggios menlöst modekorrekta Mjölbyhaka. Like, it's gonna be super awesome perfect! Like, fashion and rock’n’roll. Like, super awesome fascist rock!

onsdagen den 24:e juni 2009

The cash Ritual

I väntan på kvällens Morrissey-fanatism blir det en simpel, självförhärligande reklampaus. Chi-ching!

Nu på lördag spelar alltså Sonic RitualPeace & Love i Borlänge, kl. 21.15 på Orion. Vi kommer att ha en handfull t-shirts med oss. Dock inga sjutummare då alla vinyler i vår ägo är slutsålda. Vill ni ha tag i ett av de 300 exemplar som existerar bör ni snarast uppsöka någon av följande fiskmånglare:

Black Juju
Communichaos Media
Repulsive Records
Sound Pollution

I övrigt säljer jag skivor, dvd:s och barnkläder exakt här. Mer kommer att dyka upp.

Soundtrack: Morrissey ”You are the quarry”
(maskinpistol av märke Thompson, perfekt frisyr, perfekt kostym, perfekt bitterhet, perfekt hat, perfekt förakt. Perfekt.)


The Ritual säl (official).

Jänkare wanted

Jag har ett mobilsvarsmeddelande från natten som gått från en amerikan. Det är snudd på ohörbart men han kallar mig vid namn och tycker att jag ska ringa honom för att han är i stan. Hur jag ska kunna ringa honom är dock oklart. Någon där ute som vet?

I väntan på Cornelias gästbloggande:
Tom G Warrior raggar



Frågor på det?

måndagen den 22:e juni 2009

Babycrust



Idag kom den äntligen i posten: Vår limiterade Babybjörn, the crust edition. Begränsad upplaga om 66 exemplar, var och en specialdesignad av Stick i Doom. Värd varenda krona. Överskottet från försäljningen går till Kawakamis minnesfond.

För övrigt: Har jag gjort någon slags Schyffert-manöver och gått varvet runt när jag börjar tycka att första Accept är den bästa?

”Last of the gang to ta en kula för Morrissey”



Björn, a.k.a. General Doom: Ta det lugnt, sätt dig ner, andas sansat.
Hyperventilera inte. Försök behålla fattningen.


På onsdag ska jag, Cornelia och Krabban se Morrissey live på Hovet, här i Stockholm

Tack Jonas för biljettassistansen.

För att försöka skyla min nya mjuka sida – ser Morrissey, bildgooglar pandor, blir tårögd över spädbarn på gatan etc etc – postar jag en bild på den mest provokativa knapp jag äger. Den skickades till mig via posten av en ung man, blott tre dagar efter den där olycksaliga dagen på NK. Det kallar jag framåtanda och entreprenörskap.


Svår accessoar att bära upp. Vad matchar du den med?
Kristi Brud-merch och pälsar från utrotade arter, typ dront?

söndagen den 21:e juni 2009

Sms-rapporter från verkligheten:
AC/DC i Göteborg

En vän berättar hur läget är på AC/DC precis exakt nu:

”Sweden Rock flyttade just till Göteborg”
”For those about to bära diadem med djävulshorn och spela i coverband på Avenyn we salute you”.

En annan vän började sms:a hat redan tidigare idag:
”Rubrik i aftonbladet imorgon: BAJSEXPLOSION – bombattentat mot Ac/dc-konsert i Göteborg. Efter en dag med inavlade bilmekaniker från Flen, intellektuellt invalida trebarnsmorsor och farsor från Falun och Sandviken, det vill säga avföring i mänsklig skepnad, vill man bara spränga hela Ullevi.”

Själv kan jag inte sluta tänka på ”For those about to suck cock”.

Köpenhamn: en odyssé i bilder, heterosexuell tvåsamhet, västerländskt frosseri och vinyl

Trots min ambivalens för Danmark som nation och företeelse (referens) bestämmer vi oss för att ta en romantisk helg i Köpenhamn. Varför? Tja, varför inte? Sista semestern som duo på cirka 18 år, samt en chans att undfly det svenska midsommarfirandet, som jag om möjligt föraktar mer än Danmark.


Cornelia med jättepattar.

Tack vare tips från Jannicke får vi korn på Hotel Fox, ett halvslitet men gemytigt hotell med individuellt designade rum. Ödet spelar oss rakt i händerna och vi tilldelas ”You are a baby”. Fox bjuder även på ”award winning breakfast in a glas”. Eh. Ja.


Ytterligare tips från Jannicke leder oss till Riz Raz. Den vegetariska buffén (falafel über alles!) är prisvärd om du, som jag, kan äta din egen vikt och fortfarande så upp. Ölen på bilden är däremot den utan tvekan, bortom konkurrens, absolut tokdyraste öl jag någonsin druckit. Stor stark: 90 svenska kronor. Inte ens Arlanda knäcker det. Cornelias läsk stämplar in på 55 kronor.


När Krillbus får cheesecake och strawberry daiquiri…


…njuter han så här mycket.


Barnporr? Kommando? Kupp? Ät och drick? Va?
Kan någon som förstår detta språk översätta vad i helvete dagens kvällstidningsdrake bjuder på för anskrämliga nyheter.


Äta banan i KPH: Det nya svarta.


Cornelia: None more Köpenhamn.


Coco-Thrash go crazy, fast and fast, insane!


Halifax Burger erkänner på sina egna väggar att djur är söta, kan prata och därför int bör ätas. Det viftas dock irriterat bort av en talande, köttätande… eh, slang. LSD, anyone?


Vegburgare och något billigare starköl. Läsken kostar dock fortfarande 55 kr. I Danmark är kolsyrat, smaksatt vatten som flytande kokain.


Dansk frukost: Stor stark och bacon uppfött under Chelmno-liknande omständigheter. Ja, vad annars?


Källare – check.
Levande ljus - check.
H.P. Lovecraft - check.
Rödvin – check.
Lurande, mystisk hatt – check.


Efter denna laktosförintelse bestämmer jag mig för att jag måste börja behandla min intolerans med respekt.


På natten hittar vi en obskyr kanal som visar en fasansfull, amerikansk tillställning vid namn Fashion Rocks. Det tar oss ett bra tag att lista ut att det inte är en prisutdelning. Inget delas ut förutom lovord till den eviga symbiosen mellan rock’n’roll och mode. Det tar oss även ett bra tag att klura ut att galan är från 2008. Ledtråd: Chris Brown medverkar, och han är ju persona non grata sedan han tyckte det var en bra idé att spöa upp flickvännen på en parkeringsplats tidigare i år.

Hur som helst: Precis allt som gör rock’n’roll fränt har effektivt skalats bort från det här arrangemanget, ett fucking lustmord på coolness. Se ovan för exempel: Mary J Blige sjunger en Motown-duet ihop med Kid Rock. Eh. Dö. Tyvärr saknar jag en bild på när Black Eyed Peas slaktar Rolling Stones, och när Fergie sjunger ”Call me” ihop med Deborah Harry. Jo, jag vet, Blondie är ännu ett av dessa makabert överskattade band som gamla gubbreliker går lös över på landets kultursidor. Jaaa, de spelade på CBGB:s 1976, det gör dem inte automatiskt till ett punkband. Men ändå. Harry, var inte du cool en gång i tiden? I alla fall tillräckligt cool för att inte skämma ut dig på scen ihop med ett ”methpundande aerobicsluder” (Martin Kellermans ord, inte mina). Eller, vänta. Det är 30 år sedan du var cool senast.
Det var inget.

Cornelia: ”Egentligen borde jag ta på mig glasögonen. Men jag vill faktiskt inte se bättre.”


Chris Cornell och Pussycat Dolls? Alltså, Chris, var inte du co… Nej, glöm det. Det var inget.

Topp 3 värsta som Krabban kan komma hem och säga:
3. ”Mamma, pappa, jag vill bli en Pussycat Doll!”
2. ”Mamma, pappa, jag har funnit nazismen!”
1. ”Mamma, pappa, jag har funnit Gud!”


Här sjunger Kid Rock förra årets stora sommarplåga ”All summer long” ihop med vad som återstår av Lynyrd Skynyrd. Kid Rock målar rockpoetiska bilder med hjälp av meningar som ”we didn't have no internet”, och genom att rimma ”we were trying different things” med ”we were smoking funny things”. Stort. Mest önskar jag dock att flygplanskrascher varit lika effektiva 1977 som 2009.

För de som är intresserade av mer moderockiga pinsamheter avslöjar lätt gogglande att Fashion Rocks ska hållas här!
I Stockholm!
Nästa helg!
På Berns!
Flämt!

”Fashion Rocks anordnas för första gången någonsin i Skandinavien. Projektet förverkligas genom ett unikt samarbete mellan Berns Salonger och Media Rocks Group och sponsras av Max Factor. Heta artister tar plats på scen samtidigt som några av de främsta modeskaparna i Skandinavien visar sina kollektioner inför den kommande hösten och vintern. Evenemanget presenteras av världskända Lydia Hearst (Supermodel of the Year 2008) och äger rum på Berns Salonger.”

Makalöst. Och för dina 465 kr får du se – Veronica Maggio. Storslaget.
Du får även se Skull Defekts, prettobandet som nyligen gjorde en Ulf Lundell efter sågningen i senaste DZ.


Coco-Thrash med krabbkläder från Småfolk och en koreansk pressning av Bathorys ”Hammerheart”, komplett med textpapper och biografi på koreanska.


Vår designade uteterass. Oh, arty.


Resultatet efter besök på Rock Uglen, Accord och Repo Man.
På Rock Uglen drar jag fram ett ex av Crude SS ”Who’ll survive” ur singelbacken. Originalpress på Uproar från 1983. Prislappen: 200 danska kronor. Jag börjar kallsvettas. Darra. Andas tungt och ansträngt. ”Det här händer inte, det händer bara inte”, tänker jag, och tror att jag gjort mitt livs vinylkap. Sedan ser jag: En forntida ägare har klippt ut den lilla pojkens ansikte ur omslaget.
What.
The.
Fucking.
Fuck.

Vem gör något sådant?!

Obs: I den goda smakens försvar har jag undvikit, trots Cornelias enträgna uppmaningar, att fota varje skylt i Köpenhamn som det står ”bøg” på.