fredagen den 31:e juli 2009

138 föraktar Facebook: Born/Dead i Sthlm

Om du som jag irriterat viftar bort Facebooks eldstorm av statusuppdateringar, kanske du tror att antalet punkarrangemang drastiskt minskat i hufvudstaden. Det stämmer inte. Konserterna haglar. Men står du utan för denna FRA-community hålls du i mörkret. Du är körd i scenen.

Här är ett tips om en konsert som äger rum imorgon. Jag fick kännedom om den för cirka en kvart sedan.

Lördag den 1 augusti, Kafé 44, Sthlm. 19-22.
80 kr (som hittat!)
Born/Dead
Anarkohardcore från Crime City Oakland. Typ Crucifix.
Deadweight
Politiskt korrekt superstjärnecrust från Sthlm.
Chambers of Dis
Politiskt inkorrekt midtempocrust från Sthlm.
Medlemmar från Bruce Banner, Marduk, Acursed.

But after the gig it’s the after party/And after the party it’s the hotel lobby/And round about 4 you gotta clear the lobby/Then head take it to the room and freak somebody”

Efter konserten blir det efterfest på Klubb Gås/Bar 122.
Dadde och Swahili Bob Youth Crüe spelar skivor.
Kanske blir det en och annan Gauze-dänga.

För 5 år sedan slogs jag och Will, sångare i Born/Dead. Han var en dryg, berusad jävel och jag var exakt lika mycket av en alfahane som den lille spjuvern. Utanför en fallfärdig kåk i Columbus, Ohio, där Ramones lirat under antiken, tumlade vi runt i ett buskage. Men det är en helt annan historia. Han är en bra kille och det är ett bra band.
Gå och kolla.

torsdagen den 30:e juli 2009

138 vs. Wino samt Electric Wizard i Malmö?

Icke användbart material till Shrinebuilder-artikeln: Krillebus stöter sig med en 48-årig doomlegendar.

Wino: Nu vill jag fråga dig ngt.
Krille: Ok.
Wino: Du hörde skivan igår, vad tycker du? Hur tycker du att det funkar med oss två ihop?
Krille: Jag tycker det funkar svinbra. Jag hade inga förväntningar alls. Enda förväntningen om något var att jag inte skulle gilla det.
Wino: Va, inte gilla det? Varför?
Krille: Jag trodde den skulle vara mer pretentiös. Jag uppskattar att den var direkt, rakt, primitiv. Fattar du vad jag menar?
Wino: Prententiös? Va, helt obegripligt. Jag fattar exakt vad du menar. Men jag fattar inte varför du trodde att den skulle vara pretto.
Pinsam tystnad.
Krille: Ja, men det kanske bara är jag.
Wino: Ja, det kanske det är.
Mer pinsam tystnad.

Wino, inte så easy going.

För övrigt: Ordet på gatan säger att Electric Wizard spelar i Malmö den 2 augusti. Dvs nu på söndag. Sant?

”Don’t look past your tv/All of us are what you see/A looking glass into our lives/What we watch is what we buy”

Nej, Expressens artikelserie om fattigdom blev inte bättre idag.

”Det finns en konsumtionsnorm att följa för att vara ’rätt’. Det gäller inte bara att ha en bil utan rätt bil, gärna en miljöklassad, inte bara en dator utan helst den mest avancerade. Socionomen Torbjörn Hjort hävdar att detta är en socialt nödvändig konsumtion. Vad vi handlar har en symbolisk innebörd för vilka vi är och hur vi uppfattas. Det är skam att stämplas som fattig och en skam att avvika för mycket från andra. Det innebär att människor med dålig ekonomi ställs inför stora svårigheter. Ofta kan de inte konsumera eller också måste de handla varorna till dyrare pris. Har du dålig ekonomi kan det vara för dyrt att köpa storpack som ger lägre priser och svårt att nyttja reor. Många känner sig dessutom tvingade att låna till konsumtion. Kanske av rädsla för att avvika för mycket från normen. I prylsamhället tar inte politikerna fattigdomen på allvar. De har inte gjort någon analys av samhället och lånar du till konsumtion får du skylla dig själv. Avviker du från ’normen’ är du ändå inte fattig för du svälter inte.”

När jag läser det här känner jag mig gladare än någonsin över min livslånga skam att vara helt fel. Avvika från normen? Bring it on. Jag vältrar mig gärna i det. Sysslar hellre med normförstörande second hand-konsumtion än jag tar ett Finaxlån för att kunna beställa in en mäklarbricka på Stureplan.
Kvällspressen piskar på konsumtionspaniken mer än någon annan mediainstans i Sverige, men när det barkar åt helvete är det politikernas fel för de tar inte ”fattigdomen på allvar”. Enligt Lotta Grönig, som har en om möjligt ännu argare/större bylinebild idag, anser systemet (insert Shitlickers-citat här) att ”lånar du till konsumtion får du skylla dig själv”. Ja, vems fel är det? Om jag sms-lånar pengar för att köpa en platt-tv och ta mig en bläcka på krogen, vem kan jag egentligen skylla på då?

Sverige 2009: Nationen där absolut ingen har ansvar för sina egna handlingar. Allt är någon annans fel. Hela tiden.

onsdagen den 29:e juli 2009

”In the midst of all this wealth/The poor are left to help themselves/A capitalist’s democracy/No one said that freedom’s free”


”Gustav, 14, (bilden till höger) har bara ett par jeans”

Må så vara Gustav. Men du har en reggaekeps, en Jamaicajacka och en t-shirt som visar hur Bob Marley röker fet. Så you’ll be aaalright kid. Legalize.

Expressen inleder en artikelserie om fattiga barn i Sverige. Bra så. Kvällspressen är kvällspressen men de människor som den sätter under lupp är oftast de som har det riktigt jävligt. Det är inte ens arbetaklassen utan den rena, raka, barskrapade underklassen. Som startskott väljer de att lyfta fram en ensamstående, sjukskriven småstadsmorsa med 5 barn och kvaddad rygg. Men istället för att sikta in sig på hur kapitalismen suger ut människor för att sedan lämna dem helt söndertrasade vid sidan om vägen utan en chans att ta sig tillbaka, sätter de följande rubriker:
”De har inte råd med semester”.

”Ensamstående fembarnsmamman Sirpa har inte råd att lämna staden: ’Det blir en sommar på gården igen’”.

Inte att de går hungriga, inte att de riskerar att vräkas, inte att barnen går i trasiga kläder – nej, den här familjen på 6 personer kan inte åka till Thailand och sola. Istället får de skrota hemma och äta korvsoppa som kokas i tioliterskastruller. Eh. Va? I ett idealsamhälle skulle ingen behöva jobba och alla skulle ha semester hela tiden, men fram tills det att vi når den drömvärlden känns en Thailands-vistelse som en tämligen låg prioritet. Vore det inte bättre att det satsades pengar så den här kvinnan kan ta sig in på arbetsmarknaden igen, istället för att hjälpa hennes familj att resa bort?

Som blivande pappa kan jag inte heller undgå att notera att barnens far/fäder inte finns med någonstans i artikeln. Det rapporteras kort att kvinnan ”varit ensamstående sedan hon var gravid med yngsta barnet”. Har inte han/de någon som helst skuld i att barnen får sommarstoja på gården utanför hyreshuset, istället för på playan? Är han/de döda? På kåken? Eller är det bara helt okej att han/de skiter i sitt ansvar?

Nej, Natalia Kazmierska är en duktig skribent (det vill säga, när hon inte ska försöka göra skillnad på death och black metal) och hennes text är otroligt välskriven. Den spelar an på de absolut lättast tillgängliga känslosträngarna. Men det ekar tomt likt det pekoral det är, precis som Hollywoods mastodontfilmer som är skapade efter samma principer (tänk ”Armageddon” och ”Titanic”).

Men jag fram emot morgondagens artikel: ”De är chanslösa i märkeshetsen”. Känns mer, tja, verklighetsbaserat. Undrar dock om Expressen, med oh så arga reporten Lotta Gröning (kolla hur hennes gigantiska bylinebild osar ilska) i spetsen lyckas skylla även det på det svenska folkhemmets kollaps, istället för att lägga skulden på kapitalismen, där den hör hemma.

…och samtidigt rapporteras det att svenskarna vågar shoppa loss utav bara satan igen, och medan jag skriver det här går ”Lyxfällan” i repris.
Inte ens jag kan toppa den ironin.

Monkey business: Apa blåser schlagerstjärna?


Cheeta (till vänster) samt en bikiniröv.

”Lili Päivärinta och Mog Grud avslutar sin resa i Kaliforinen med ett besök hos en av världens mest kända apor: Tarzans Cheeta, världens äldsta schimpans.”

Eller gjorde de det? Det oansenliga fanzinet Washington Post ägnade i december 5 sidor (!) åt att avslöja Cheeta som en bluff. Han är bara hälften så gammal som det påstås och han har inte medverkat i en enda ”Tarzan”-rulle.

Detta är chockerande. Kränkande. Du skämtar inte om djur. Speciellt inte schimpanser som målar tavlor för välgörande ändamål.
Vilket för oss tillbaka till det här.

tisdagen den 28:e juli 2009

138 möter Jerry A: The Poison Idea Close-Up

När vi ändå är inne på ämnet: Här är en intervju jag gjorde med Jerry A senast Poison Idea var i Sverige. Publicerad i Close-Up juni/juli 2004. Om du – som jag – hatar att läsa längre texter på en datamaskinskärm så kan du köpa den riktiga papperstidningen från redaktionen. Kostar 45kr inkl. porto. Då får du dessutom ynnesten att välja mellan Slipknot eller Nightwish (GAMLA) på omslaget.
Nu: Shrinebuilder. Äntligen.







Poison Idea i Stockholm: Framflyttat

”I torsdags blev Poison Idea's sångare Jerry A förd till sjukhus
medvetslös till följd av njursvikt som påverkade njurar, lever och
lungor. Jerry's läge är nu stabilt och han är åter vid medvetande och
pigg med tanke på omständigheterna. Men han måste stanna ett antal veckor på sjukhus för bevakning. Så för att ta det säkra före det osäkra och för att Jerry ska bli helt frisk så är nu Poison Idea's spelning framflyttad till den 23:e Oktober (Lönehelg!).
Köpt biljett kommer gälla - och det går bra att fortsätta köpa
biljetter så klart, och kan du mot förmodan inte gå - så går det bra
att återlösa biljetten på studion.”

Thinktank, Lux Tempest och Krabban

Den elitistiska maillistan Thinktank.
Ibland bråkar vi på våra sammanträden.

Martin: Berätta mer om Anthrax-underlägget (?) i barnvagnen. Tänkte skriva lustigheter om ”Madhouse”, ”Imitation of life”, ”I’m the man” och ”Out of sight, out of mind”" men räknar med att JG står för den biten.
Krille: Anthrax? Det är ju The Cramps.
Jonas: Cramps, värsta gubb/Cia Berg-punken. Vad gör det i the crab crib? Jag trodde ni ville att Krabban skulle bli cool.
Daniel: Jag kollade snabbt och tyckte det såg ut som Black Sabbath.
Martin: Nu ser jag men det ser faktiskt ut som Belladonna i mitten och Spitz till höger.
Krille: Cramps är inte punk. det är KNULLA I ETTAN OCH SEDAN RAKT IN I TVÅAN UTAN ATT TVÄTTA OCH SEDAN FRAM Å TILLBAKA, FRAM Å TILLBAKA. Så låter Cramps.
Daniel: The Cramps liksom. Vem fan bryr sig?
Krille: …sa killen som älskar Europe, Sveriges Bolibompaband nummer ett. Lux Interior har betytt mer för rockhistorien än Joey Tempest någonsin kommer att göra.
Daniel: Vem bryr sig om vem som betytt mer för rockhistorien än någon annan? Med den retoriken skulle vi inte behöva någon mer artist än Elvis Presley.
Krille: Fast kontentan av min poäng var ju denna: Europe är barnmusik för bönder i Jämförelse med Cramps. Lite Hjalmar-retorik.
Martin: Lux Interior, Joey Tempest, Harry Drumdini, Tony Reno = klassisk sättning.
Anna: Jag röstar på ett Gun Club-underlägg till Krabban. Joey Tempest betydde mycket för trånande unga tjejer, men inte särskilt mycket för något annat. Så jag tycker att det är lite gulligt att Daniel gillar Europe. Ungefär som jag tycker det är lite gulligt att Martin gillar Leprous. Och att Krille gillar gulliga djur. Leprous är ungefär lika viktiga som youtube-filmer på gulliga djur.
Martin: Misstänker starkt att våra kommentaren kommer att utgöra nytt blogginlägg inom 20 min.
Daniel: Krille, du gillar Europe. Försök inte verka fränare än du är.
Krille: Nej, jag gillar Europe. Absolut. Men jag älskar dem inte.
Daniel: Ok. Då kan jag erkänna att jag inte ens hört The Cramps.
Martin: Ni är roliga.
Daniel: Du också.

Thinktank.
BFFL.

Piratnedladdare hatar staten…

…men de älskar att slösa på skattepengar. En rättshaverist anmäler ”Kalle Anka” (tidningen, inte personen) till konsumentombudsmannen för att den uppmanar Sveriges barn att inte bryta mot lagen:

”Serien kan inte ens med mycket vilja tolkas som något annat än två sidors tjat om att man ska köpa original-CDar, att musik måste köpas för annars svälter artisterna och att man kan råka väldigt illa ut om man piratkopierar trots att skivbolagen är riktigt trevliga och snälla på alla sätt.”

Underbart. Mina pengar används där de behövs bäst: Till att ge grovt kränkta människor upprättelse. Nu väntar jag bara på att Original Gangsters ska ko-anmäla Musse Pigg (personen, inte tidningen) för att Spökplumpen åker in på kåken hela tiden.

2 minutes to Krabban

Det drar ihop sig.
Så många beslut som ska fattas innan taxin bränner iväg till BB.
Så många caps lock som trycks in av misstag.

Jag: SKA DU HA MED DIG NGRA SKIVOR ATT LYSSNA PÅ ELLER?
Cornelia: JAG TROR INTE JAG VILL HA SKIVOR. VILKEN MUSIK TYCKER DU SKULLE PASSA OM DU SKULLE KRYSTA UT EN 3,5 KILOS BEBIS GENOM UNDERLIVET? JAG HAR SVÅRT ATT BESTÄMMA MIG.
Jag: BOLT THROWER?!
Cornelia: TECHNO TRANCE?

Bonusskvaller: Fuck AA.
Tack för det här Perez. Det är ju det jag alltid har sagt: Fuck American Apparel. Skitfula kläder för nedbajsade hipsters som dyrkar Vice, en asäcklig ägare och vedervärdig pedofilreklam.

måndagen den 27:e juli 2009

We have arrived: The Krabb carrier


Teutonia ED209 series.

Till alla som någon gång ska skaffa barn: Bered er på the great barnvagn swindle. Topp 5 dyraste jag köpt i hela mitt liv. Det är helt makabert men ändå ett fynd. Vi sparade 2 000 kr (!) på att beställa från Tyskland – äran, hjältarna och de billiga barnvagnarnas land.

Bonus: Inte bara vi väntar tillökning. Den allsmäktiga bloggosfären fick previs ett tillskott i form av kollegan David Noaksson.
Välkommen till världen David.

Dr Phil: Saviour of humanity and solver of all problems – all hail thee

”19.00 Dr Phil
Amerikansk pratshow från 2009. Dr Phil säger att humörsvängningar, personangrepp och ständiga bråk kan förstöra ett äktenskap. Programledare: Philip C McGraw.”

Hur skulle något äktenskap överleva utan USA och dess pratshower?

Ryanarse

För de av er som inte får Ryanairs pressutskick – cirka 4 per dag – så kan jag meddela att de är lika dåliga på att stava som de är bra på att ta betalt för allt bagage över tändsticksaskstorlek. I dagens första mail inleder de med meningen ”Ryanair, världens favor itflygbolag”. Och förra veckan stavade de fel på flygbolagets namn i ämnesraden.

Ryanair: Nog för att ni är ett människofientligt pajasbolag men för i helvete, anställ en korrekturläsare era snåla skator!

The Special Ritual

”För att bryta den allmänt mesiga stämningen drar Sonic Ritual på sin mest energiska punkrock på högsta volym. Det är Motörhead fast med ännu mer punkintensitet och dessutom en tjej på gitarr (för alla er som tycker det är väldigt speciellt).”

I stand corrected

Jag minns fel ang. UR:s reportage om demokrati och The (International) Noise Conspiracy (referens). Det var inte i Sandviken vi förvirrade en stackars Sibyllakock utan i Sundsvall. Caroline, UR:s utsände, minns:

”Känner definitivt igen själva Kungen-spelningslokalen. Det fanns en sidodörr direkt in på scenen. Dennis åkte bräda mitt på dagen och gjorde något misslyckat trick i sina för korta brallor med pressveck. Du pep mycket riktigt någonting i stil med ’MER ägs också av Coca-Cola!’ i samband med en gudomligt komplicerad, därtill typ sjuhövdad, beställning av middagsmat på något hamburgerställe. Fast det var i Sundsvall! Kommer ihåg den stackars bruden bakom disken, som efter att ha lyssnat på alla långa resonemang och debattinlägg kring det man eventuellt ämnade äta, lite skeptiskt frågade Lars (detta med omisskännlig lokal dialekt): ’Ska jag steka den på stekbordet?’. Lars hade mustasch, inte helt olik den du själv av allt att döma odlar just nu. Så var det, ja. Maten på Kungen var för övrigt inget vidare. Inge presenterade det som ’Punkgryta’, skulle vara något slags kulinarisk klassiker i sammanhanget. Typ uppvärmda burktomater, och billigaste sortens ris. Riktigt skitäckligt.”

Pride: In the name of Kicki Danielsson

Med hjälp av rockhistoriska referenspunkter sätter Jan Gradvall fingret på något som jag funderat kring i många, många år: Varför är regnbågsfanan helt oförenlig med rock and/or roll? Varför saknar gayrörelsen allt som ens liknar rimlig musiksmak? Varför vältrar sig hela kulturen i den musikaliska ondskans axelmakter, den oheliga treenigheten ”Kicki, Bettan och Lotta”? Varför denna kärlek till tongångar som får riffmässigt välbalanserade människor att vilja hoppa framför tåget? Varför bara schlager, tjo och tjim?

Kort sagt: Vart är alla hårdrockshomos och doomdykes?

söndagen den 26:e juli 2009

En solig söndag i Aspudden: En odyssé i bilder, getter, petting, satanic possession och olaglig Metallica-merch


Get/get och Krillebus.

”I’m in league with Satan/Obey his commands/With the goat of Mendes/Sitting at his left hand/I’m in league with Satan/I love the dead/No one prayed for Sodom/As the people fled”


Pure evil and malevolence at Aspuddens petting zoo.

Baphomet (bräkande): Slave, do my bidding.
Jag: Cornelia, kan vi inte döpa Krabban till Lucifer eller Luciferia?
Cornelia: Men guuuuud så sjukt töntigt. Skulle dessutom aldrig godkännas. De ser till barnets bästa, du vet.
Jag (viskande): Soon my master, soon we will rule this land and you will have thy child…


”Kom lilla vän, kom så får jag klappa dig…”


”…men kom då. Krillebus vill bara mysa lite…”


”…kolla, nu sitter jag till och med ner. Kom då så kan vi busa lite.”


Kanin: ”Piss off."


”Blåst på konfekten. Igen.”


Blasphemy, Lust och Destruction.

”Satan laughs, damnation has sunk its talons deep into the womb of utopia spilling forth great streams of virginal purity and bliss. The golden throne of the tetgrammaton is ablaze, Satanic majesty sits proud, the joyous drones of celebration enact scenes of blasphemy, lust and destruction. Raping the holy trinity the Sabbath chimes the tunes of bless and sanity, the Heavens in their last throes of death.”


Frågor på den tagen?


På Kafé Skvallertorget hittar vi otillbörlig Metallica-merch. Lars kommandoadvokater är på ingång och kommer att fallskärmshoppa in till brottsplatsen inom kort.


Framtida hemstickade lekkamrater till Krabban.

Dekadans och magneter: En i-lands-fetish

”– Det är många som upptäcker fetischism och BDSM genom lajvandet, säger Henrik. Har man testat rollspel när man lajvar är steget till att testa rollspel på klubb eller i sängen inte så stort.”

No, really? Vilken shocker. Latex och lackplatåstövlar som är så häftigt medan lajvande och alver är sååå töntigt.

”– Jag har själv varit scout, och jag tror sambandet har att göra med att scoutkulturen handlar mycket om att vara sig själv att bli accepterad som man är. Precis som här.”

Eller så gillar du uniformer, strikta regelverk och att alltid lyda order.

”Isak visar upp sina teflonimplantat på underarmen – fyra små knölar som flankeras av orden Ribbed for her pleasure. Han har även fyra stavar i bröstkorgen och en magnet i fingret.”

Cornelia: ”En magnet i fingret? Beyond töntigt. Det är när jag hör sådant där som jag skäms över att bo i ett i-land.”

Mest av allt påminner det här om ”Simpsons”-avsnittet där Homer ska återupptäcka sina hippierötter. Han drar på en freakout för att chocka alla ”squares”. ”Hur ska vi vara provokativa 2009? Jag vet, vi sticker till Kvarnen och smiskar varandra!!!”. Bra tänkt. Radical dude.

Lite bonus: Jag har faktiskt aldrig hört talas om det här.

The Bombus Kung Ritual: En odyssé i bilder, förstakyssar, hardcore, mamma och klanmöten


Riding with the driver: Bus, Goth, Peter.


I have always been here before.


Exakt här kysstes jag och Cornelia första gången…


…på exakt den här tillställningen.


Cornelia have always been here before, too.
Mest minnesvärt från den översta konserten är tydligen Cornelias enorma armsvett. Bortom lp-skivor, nästan gatefoldomslag.
Hon minns det så här:
”Det var fyra dagar före min 18-års dag och det var första gången jag skulle stå på scen med ett band. Jag tror inte ens jag fick vara med på riktigt, bara för denna spelning. Stefan (äldst och viktigast i bandet) bestämde att vi skulle vara klädda i svart, utom Signe, eftersom hon sjöng fick hon ha på sig vad hon ville. Jag ignorerade detta totalt och klädde mig i vinrött. Det var dumt. Frågar man min bästis Mikaela vad hon minns bäst av denna spelning lägger hon alltid händerna förskräckt över kinderna och utbrister ’åh gud vilken jävla armsvett du hade. Det var det enda man kunde tänka på, det spred sig som Afrikas värdsdelar medan du spelade på din lilla synt’."
Tydligen spelade Pussycat pretentiös synth med pratsång på franska. Inge i The (International) Noise Conspiracy var extatisk. Jonas Lyxzén är förmodligen den enda i världen som äger en demo.

Uppdatering: Jag har just insett att jag själv var på den konserten då jag roddade åt INC. Jag har dock inget minne av franskspråkig prettosynth. Liten värld. Bonusfakta: UR var med och dokumenterade helgen till ”Stop! om demokrati”, som sedan visades i SVT. Min insatts bestod av att, utanför kameran, pipa ”Coca-Cola äger Mer också” när hela bandet skulle beställa veganskt Sibyllamål utan multinational corporation genocide of the starving nations-inblandning.


The Bombus Pingpong Ritual, feat. Linnéas new Sonic 113 Bom Huvudbonad. Båda schatteringarna var lika ruttna.


Morbus Chron, represent!


Bus och Goth (t-shirt från Bathory). Ösregn, tält, öl, cigaretter, Electric Wizard, Poison Idea, Totalitär. Livet blir inte mycket bättre än så här. ”ibland räcker det. med att öppna dörren. mitt i vardagen.” säger du kanske? Håll käften och njut säger Krillebus.


Klanen Palm möter klanen Jonsson.
Norrlänningarna är outnumbered men aldrig outsized.


Det här måste ha varit den mest depraverade konserten någonsin.
SVD-pervon – vad fan vet ni om dekadans?


Fredrik, Viktor, David, Doris.


Dags för skrovlig göteborgsrock igen: Bombus. Det är det bästa.


Sonic Ritual, 2009 och för all framtid:
Christoffer, Henrik, Linnéa, Viktor.


Notera mighty backdrop på bastrumman.






Moe, Curly, Larry.

Mamma: ”Kan jag ta ett kort på er? Ni ser ut som the Three Stooges.”


Bombus 7": 40 kr.
Sonic Ritual-t-shirt: 100 kr.
Tygväska från Anti Cimex: Ovärderlig.


Kungen i Sanviken: Ännu ett kliv upp på karriärstrappan för oss (insert valfritt Led Zeppelin-relaterat skämt här).


Samtidigt annorstädes:
Cornelia går på grillfest och möter Wolfbrigade-taxin. Micke rattar, Jocke glassar i baksätet och berättar sina bästa bajsminnen.


David med exemplarisk look modell DC 1981.


Karl. Han älskar Sex Pistols. Mellan två låtar vänder han sig till mig vid sidan om scenen och konstaterar kallt ”jag är egentligen alldeles för full för att spela”.


AC4 utökad med kalrakad kille som inte orkar starta ett eget band men gärna står på scen ändå. Sekunden efter att bilden tagits sparkar David till honom så att han ramlar ut genom dörren bakom draperiet.


Kids, this is hardcore.
Ungefär exakt där Nihilist-ungdomarna står (insert valfritt ”Big Lebowski”-relaterat skämt här) stod Cornelia första gången vi träffades. Jag skulle spotta vatten på Klas från scenen, men träffade henne. Åtta år senare är vi gifta och ska ha barn. Hollywood har köpt rättigheterna och en romcom är på gång: ”C & C, a hardcore love story in 138 hardcore scenes”. Brad Pitt och Lizzy Caplan är kontrakterade.


Krille: ”Sveriges bästa hardcorepunktrummis.”
Viktor: ”Sveriges nyktraste punkfrontman.”

Varje gång jag ser Dennis live så slår det mig att han varit en av världens bästa frontmän i, tja, 15 år. Tyck vad du vill om banden han varit/är med i, men professionellt arselös på en svensk scen kan inte stavas på annat sätt än ”Lyxzén”. Ändå nämns Sveriges #1 sexigaste man aldrig på landets kultursidor av alla medelålders gubbrockskribenter, annat än i syfte att förlöjliga musiker med vänsteråsikter. Och så fort någon ska droppa namnet på en helt crazy frontman som ba, du, vet, asså, röjer helt maaad, så checkar de killen i Bob Hund. Bob Hund? Skämtar ni? Studentikosa skåningar med textmässiga betraktelser tänkta att öppna en dörr i vardagen? Nej.
För i helvete nej.


Jens. Som sagt: Sveriges – kanske världens – bästa hardcoretrummis.

Ett fan: ”Hur många är det egentligen som kan göra det du gör?"
Jens: ”Ja, alltså, det är väl typ en per världsdel man.”


Blivande hardcoreikon och bloggosfärlegendar. Sjukt sjuttiotal, allting.


Krigsråd: Familjen Jonssons överhuvud möter dito hos Röstlunds.


Stolt bloggare med stolt mor.
T-shirt från The Wipers.
Bandanamode utan rim och reson från Snoop Doggy Dog.
Rynkor, kråkfötter och begynnande gråa hår från livet.

The Bombus Gås Ritual: En odyssé i bilder, mingel samt en kort redovisning av att vi alla är inflyttade lantisar i hufvudstaden


The Bombus Gås Ritual Indian Dinner. Vi rullar bara på de flådigaste haken. Mäklarbricka och skumpa just utanför bilden.
2 x Cobra = 138 kr. Som hittat.


Ida (Luleå) och Jonas (Falun).


Cornelia (Gävle), Anna (Västervik), Christoffer (UÅHC).


Bombus (Göteborg): Matte, Peter, Jörgen, Feffe och James Osterberg. Raw power indeed.


Afshin (Uppsala). Otroligt snygg t-shirt frå SS Decontrol.


The Bombus Baby Papa och Baby Mama: Matte och Sanna.


Bus och Bang (ursprung oklart).