måndagen den 30:e november 2009

Spreading the disease

Olivia genomlider sin första förkylning i livet. Med röd näsa och svullna ögon avfyrar hon tappra leenden mellan gråt-, host- och snorattackerna. Hon fattar ingenting av vad som händer men vill ändå visa att hon är världens kanske gladaste bebis. Det skär i hjärtat hårdare än något annat jag upplevt, just det där leendet.

Samtidigt sjunker min blogginspiration till nollpunkten. Ren slump att det sammanfaller med Olivias förkylning. Men jag finner utväg i en simpel hype. Om ni missar den här tillställningen gråter Jesusbarnet: Sex/Vid, Nitad, Massgrav, Kafé 44, Stockholm, imorgon.



Allt är förgängligt.

Victims på Utkanten i Malmö: Blåsta på konfekten

Mina vänner i Victims var ute och spelade i helgen. I Göteborg ställde Umeå Hardcore till det. I Malmö ställde Skånesnuten till det. Men det vet ni säkert redan, right?
Om inte kan ni läsa en extremt välskriven redogörelse här.
Och här har ni en mer propagandaliknande redogörelse.
Och så här tycker polisen.

söndagen den 29:e november 2009

3 x livsbejakande val
1 x molluskbaserat val


Grandén väljer d-takt – check.


Pelle väljer att förära Sonic Ritual med ännu en kassett – check. Volym ett av ”Heavy metal wonders” hittar ni en bit ner här. Volym två öppnar starkt och jag är redan kär i Citys ”Angry patrol”. Berätta mer! Kassettkudos.


Saturnalia Temple väljer att göra gemensam sak med Sonic Ritual – check. Uppsala, 12 december. Det blir en mycket svart Luciavaka.


”Senatorn är satt. Köttet är brynt i gåsfett. Smaken är förstärkt med kalvfond. Notera det rökta grisbenet som sticker upp till höger.”

Middagsklubben feat. General Doom väljer att pissa djuren, miljön och sin egen hälsa rakt i ögonen – check. Livsnjutare är och förblir de värsta sortens njutare – dubbelcheck up in this motherfucket motherfucker.

Min enda tröst är att de äter sig ifatt min cigarettförkortade livslängd med allt raskare fart. Nej vänta, jag har en till tröst.

General Doom tyckte att det var töntigt att boka hotellrum för Roadburn 2010 redan under årets festival. Resultat: Nu bor han 4 km från festivalen och planerar att cykla varje dag, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka i tre dagar. Death Row-Henrik och Krille är dock inga glada amatörer. Vi bor stabila 10 minuters promenadväg från Europas förnämsta spelställe. Men så väljer vi inte heller att kompensera våra tillkortakommanden med absurt penisförlängande chiligrytor. Instant karma dude.

Burning flesh in year of pig



Först ankor. Sedan grisar.
När ska hajar få dominera medielandskapet?

Jag kontrar med en sinnessjukt vegetarisk kyllåda.



Soundtrack: Fucked Up ”Year of the pig” 12”.

Pigs lose – journalistiken wins, vol. 2

”– Det är bedrövligt att ett gäng mer eller mindre terrorister kan fälla människor på det här viset.”
Kerstin Lööf, Swedish Meats.

Nej Kerstin. Det är inte det som är bedrövligt här. Men ditt uttalande får mig att tänka på det här:

”Under andra världskriget var Freisler höggradigt beryktad för den folkdomstol han ledde, för sin summariska syn på rättegångarnas funktion, och de kränkningar i ord och handling han utsatte de åtalade för. Han kunde exempelvis neka en åtalad att bära livrem för att under rättegången håna denne när byxorna hasade ner.”

Nu står du och dina gelikar där med byxorna nere, exponerade och bortgjorda trots att det är ni som sitter på all makt. Ändå saknar ni ryggrad att ta ansvar för det här.

Fällas den som fällas bör.

Griskampanj feat. the antichrist of Skåne.

Death Row Clerk

”Det är väldigt många bögar som hyr ’Brüno’. Är det ungefär som att vi hyr ’Spinal Tap’ för att vi vill se en parodi på vår subkultur?
Death Row-Henrik har börjat jobba i videobutik.

Uppdatering: Jag vill bara understryka att det här kommentaren ska ses ur ett ytterst humoristiskt perspektiv. Den föregicks av ämnena Saturnalia Temple (minst 40 min) samt hajar (större delen av kvällen). Nästa Sonic Ritual-släpp heter ”Feel the sharkness”.

fredagen den 27:e november 2009

Helvete, how can he be so right?

”Nu tycker ni kanske att jag är en elitist som bara gillar konstiga saker. Men ingenting som jag sett på undergroundklubbar under de senaste tjugo åren är en bråkdel så konstigt som ”Idol” eller ”Körslaget”. Jag kan uppskatta de flesta sorters musik från opera och bebop till j-rock och dubstep. Däremot kan jag inte begripa att hundratusentals människor lyssnar på ”Idol”-Toves ”I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair)” eller Larz Kristerz-Stefans ”Enter Sandman” utan att få lust att dricka cyanid. Den folkliga tv-underhållning som tillåts dominera nöjesjournalistiken i Sverige är inte god och glad utan sinnessjuk och pervers.”

Men det är ju det I Just Can’t Hate Enough säger varje dag, hela tiden: Det svenska nöjesschabraket är orimligt perverst. Fredrik, när gör vi gemensam sak och startar en insamling för att lägga ut ett kontrakt på Peter Settman? Bland andra. Det finns så många skyldiga.

Länk till ovanstående krönika hittar du här.

Helvete, how can they be so right?

Simpla klipp-och-klistrade länkar, men ändå så läsvärda i all sin rimlighet:

Dilsa Demirbag-Sten rules.
Lena Andersson rules.
Per Bauhn rules.

Källan Nima Dervish rules han med.

Orimlig gudstro rules icke.

Roadburn 2010: ”The quest begins/For the tickets to the seven gates/Ride the wings of General Doom/See the wizard cast his spell”

”Orimligt bandnamn ”Goatsnake”, hur ser en sån ut?

Kollegan Erik, utan subkulturell ringmärkning, stiftar bekantskap med Roadburns hemsida för första gången.

torsdagen den 26:e november 2009

Just när du trodde att orimlighetens gräns var nådd, så kommer något än mer orimligt och krossar sin föregångare likt en myra under klacken

”– Jag står för det jag sa. Jag är själv företagare och det är klart som fan att jag hellre anställer någon som varit med i ”Robinson” än ”Baren”. Det känns mer seriöst, säger Christian Ternstedt.”

Jag ska flytta till ett land där de inte tar emot någon annan.
Det känns mest seriöst av allting just nu.

Uppdatering: Insikten träffar som en slägga och jag förstår varför jag snart vandrar in i arbetslöshetens förlovade ingenmansland. Jag har inte varit med i någon dokusåpa. Inte en endaste liten en. Inte ens ”Baren”. Klart ingen vill anställa mig. Jag kommer aldrig att jobba igen. Helvete. Alltid ska det vara något.

”You are the generation that was more orimlig than any other generation before you and you get what you deserve: A lazy sea lion relaxing in the sun. ’Nuff said.”

4 x korta skär genom misärens oljiga dimma

1. En apa (utan bastkjol) fäster min uppmärksamhet på den här artikeln. Då börjar jag tänka på mitt eget inlägg i den andliga frågan. Och allt är igång igen och jag önskar att Dr. Peter Venkman dök upp och zappade hela skiten bort från löpsedlarna.

2. Jag kan inte sluta lyssna på Saviours nya ”Accelerated living”.

3. Hur kan Silverbullit vara så underskattade? Nytt album nu.

4. Någon som vet om det här är gott, bra och värt?

För övrigt: Om du Gogglar (ja, det stavas så) på ”oljiga” så är detta #1 träff. O-R-I-M-L-I-G-H-E-T.

En garanterat 100% Sabaton-fri tillställning



”Jag drömmer varje natt/Om Benke som jag tatt/Att jag var stark och inte vek/Och Benis var en ek/Å jag ligger här med Modde och Viktor så det stänker/Men allt va ju bara en dröm/Fy fan va jag är dum/Släng bort idealen och strunta i moralen/Och var Nitad när du känner för det/Alla gör det, alla gör det”

00-talet, jag önskar inte ens min värsta fiende att genomlida ditt själsliga mörker ett varv till

Senaste två veckorna har jag tjuvlyssnat på människor som försöker sammanfatta 00-talet. Summera hela detta katastrofala decennium i
3 000 tecken (inkl. blanksteg) så att pöbeln har något att ögna igenom på tunnelbanan. Jag kan ge er en heads up: Det blir Schulman, Gynning et al i kvadrat – där har ni ert 00-tal up in this motherfucker.

Men jag har trumf på hand. Jag har den perfekta summeringen av de senaste 10 åren. Ultimat. Själva definitionen av 2000-2010.

Skåda här de tre segrarna i den kanske mest oheliga symbios jag någonsin sett i hela mitt liv: Newsmill, Youtube och Skogsturken. Helvete, helvete – nej.

Skönt att det snart, snart är över. 00-talet är det mest orimliga decenniet i mänsklighetens historia.

Bonusfakta: Death Row-Henrik har gått i samma klass som Skogsmannen. Efter incidenten. Trve pvnk metal jag mötte Lassie-kvlt.

”Vad har DU gjort för Sverige idag?”

Själv har jag tillsammans med vännen Jonas startat ett nytt parti: Rimlighetspartiet (RP). Läs allt om din framtid här. You wanted the new Ian och Bert, you got Jonas och Krille! Men RP behöver en logo. Hjälp? Tänk blomma, tänk tut-tut – tänk R-I-M-L-I-G-H-E-T.

Rimlighetspartiet: För ett rimligare Sverige.


Partiordförande Jonas.


Partiets språkrör Krille.

#1 kontroversiell fråga i Stockholm

Jag försöker få ett rakt svar från de som vill bevara badhuset i Aspudden. Jag frågar så här:

”Då jag bor 10 min från badet gick jag förbi imorse för att spana in detta otroligt fina hus. Det är en skolåda i betong i exakt samma utförande som alla bostadshus kring hela Telefonplan. Inte särskilt snyggt alls. Ett helt vanligt hus. Kan ngn från den grupp som vill bevara huset på ett konstruktivt sätt och utan personangrepp förklara vari skönheten ligger i huset? Är det för att det är gammalt? Är allt gammalt fint och värt att bevara i hundratals år? Är inget nytt snyggt?
Jag är genuint intresserad så förklara gärna.”

Det gick sådär. Efter 12 minuter får jag svar.

”138:an Efter att ha tittat på din motbjudande hemsida tror jag inte någon vill resonera med dig. Vi sysslar inte med subkultur här. Skriv i kvällstidningarna i stället, du passar bättre in där.”

Jag visste att jag inte skulle bloggat om Sabaton. Igen. Darnit.

Sverigedemokrati och våldtäktsrock gör hembesök: Verklighetens volkssturm på marsch!


”Han är min soldat/Någonstans i Sverige
I givakt vi måste stå/Vi kvinnor små
För våra gossar blå/Som ligga här och där
I skogar och på skär”


”VINN PRIVAT KONSERT MED SABATON
– DE SPELAR HEMMA HOS DIG!

Vad är 14 meter långt, två och en halv meter brett och fyra meter högt? Sabatons turnébuss – och den kan vara på väg hem till dig.
Sweden Rock Magazine och Sabaton presenterar tillsammans tävlingarnas tävling. Lördagen den 20 mars 2010 åker turnébussen från Falun hem till en läsare, som får den totala Sabaton-upplevelsen. Det kan vara du som får:

• En privat konsert i ditt hem
• Bli först i världen med att höra nya albumet
• Festa med bandet tills alla däckar
• Vakna söndagsbakis med Sabaton
• Bli förevigad i ett superfett SRM-reportage
• Bjuda dina kompisar på årets fest

Vi letar efter en rolig prick som har fyllt 18 år, bor i eget hus, har tillräckligt med utrymme inomhus för att få plats med all utrustning och kan erbjuda ett tiotal sovplatser samt parkering åt den stora turnébussen. Att bo mitt inne i stan eller i lägenhet går alltså inte. Kanske har du en lada, en källare, ett garage eller en vind som skulle passa bandet perfekt.

Sabaton skickar en hälsning:
– Hoppas det finns någon ute i landet som är så pass skruvad att han eller hon tänder på denna idé. Det gör i alla fall vi! Tråkmånsar, nykterister och alla som är för true för att ha ett gig med något så folkligt som ett folkligt band i ett folkhem undanbedes.

Den som vinner denna tävling kommer även att få i uppdrag att uppfylla Sabatons ”rider”, kravlista. Den mest legendariska ridern är nog Van Halens, som specificerade att arrangören skulle förse dem med en skål M&M’s där alla bruna M&M’s plockats bort. Sabaton håller som bäst på att klura på en bra rider. Vad kommer den att innehålla? Myrsloksspillning? Trebenta dalahästar? Försvarets hudsalva i ultra limited defence line edition? Det får du veta om du vinner.

Tjejer och killar, gummor och gubbar – maila och berätta varför Sabaton ska komma hem till just dig lördagen den 20 mars.

tavlingar@swedenrock.com

Vi behöver ditt svar senast den 15 februari!”

Helvete Pimme, how can you be so cool?



Du står inte på scen mer än när du gör egna konserter.
– Nej, jag har sagt nej till att sjunga i Berwaldhallen och sådant där också. Varför ska jag göra det? Vad har det med mitt eget uttryck att göra? Stå med en symfoniorkester framför folk i slips? Hur bekväm kommer jag att vara och vad ska jag bekräfta inför mig själv? Den bekräftelsen är jag fullkomligt ointresserad av. Jag vill inte ha någon bekräftelse från något, vad ska jag säga … finare musik-etablissemang överhuvudtaget.”


Viljan att undvika exponering är ganska ovanlig i dag.
– Folk tar sig kanske vatten över huvudet och tror att de ska göra en massa saker. Och i början blir man bländad av en massa erbjudanden. Det blev jag också, men nu… Jag är fullkomligt ointresserad av om någon symfoniorkester vill spela mina grejer. Jag gör faktiskt tillräckligt många dåliga grejer ändå, känner jag. Jag gör mina låtar tillräckligt många otjänster ibland. Jag behöver inte göra det än värre.”


Thåström, mannen som inte gör press, har gjort just det. Jag har inte gillat något han skapat sedan de allra, allra tidigaste Ebba Grön-prylarna. Ändå hyser jag en oerhörd respekt för Joakim Thåström. Ungefär som min relation till Ian MacKaye. Båda utstrålar en ojämförlig rakryggad integritet, något som är ett bortom utrotningshotat karaktärsdrag i dagens kulturella klimat.

I ett land där Bert Karlssons folkliga flåbuserier och Peter Settmans anti-intellektuella analinspektioner styr mediebruset säger Joakim Thåström ”fuck you tv-lek”, ”fuck you tv-soffa”, ”fuck you ytligt hemma-hos-reportage”, ”fuck you you fucking fuck”, ”fuck you apa i bastkjol”. Superkudos.

Nu på lördag gör han ett framträdande i SVT:s ”Skavlan”. Sedan försvinner han in i dimman igen. Bra så.

onsdagen den 25:e november 2009

Göran Hägglund:
The trve verklighetens volkssturm



Krille: Ska Göran hem till DIG? Äckeldebattinlägg här.
Anna: hahahaaaaa så sjukt underhållande! Det är det mest patetiska
pr-greppet någon skitnödig politiker NÅGONSIN försökt sig på. Död åt
Hägglund. Må han ätas levande av vilda hundar. Må han brännas på bål av verklighetens folk.
Jonas: Jag skulle gärna koka chili på honom.
Anna: Jag är helt för att du gör en chili, verklighetens folk-style, på Göran. Man får gärna äta kött om det tillhör vidriga människor som Göran Hägglund.
Krille: I would eat Göran.
Anna: Nja. Vet inte om jag skulle det. Men jag skulle gärna laga en DÅLIG chili på Göran. För det är det enda han förtjänar.
Jonas: I would cook Göran. Together we can alltså make Göran disappear. Och servera honom här: http://lajvkonvent.se/
Anna: har han mannen på bilden (verklighetens folk-mannen) en snorkel på näsan?
Jonas: Killen i hjälmen skulle behöva en slev Göran-chili.
Krille: Jag ska blogga upp den här konversationen.

…för blogga, det är precis vad verklighetens folk gör. Gärna med versaler och gemener i ohelig mix. *gilla*

Their Satanic Jonas Granvik’s Request:

Verklighetens folk #1.


Verklighetens folk #2.

”Rites of reality/Return to kitchen/I am Göran’s child/Attack with chili spell”

I Just Can’t Wanna Be In A Bombus Photo Enough


Ain’t no mountain high enough etc etc.

Bombus – gruppen med de mest rimliga låtarna och de mest orimliga bandfotona – spelar.

Var: Pustervik, Göteborg.
När: Nu på fredag den 27 november.
Varför: För att de är bättre än ditt band. Eoner mycket bättre.
Men hinner jag ta båten över till Truckstop och se Victims: Ja.

Dagens obskyra haj


Håkäringen, a.k.a. ishajen.
Norsk.
Kall.
Gåtfull.
Obskyr.

Kudos. Sieg haj.

Ny riskgrupp identifierad: Dansbandare


”Vi tog spruta i veckan! Örjan och Daniel M fick köa en timme på tisdagsmorgonen för att få vaccin mot svininfluensan. Jens tog eftermiddagspasset. Så nu har 3/5 av bandet försäkrat sig mot influensan inför DANSBANDSKAMPEN”

Bra prioritering av vården där.
Nu vet svinet att det inte är värt att mucka med Peter fucking Settman.

tisdagen den 24:e november 2009

Lars Hultström: ”Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en gris”

Ett svin med en gris:


Mitt mål i livet är att bli en sådan mäktig pampgubbe att när jag väl trampar i klaveret Darth Vader Nagasaki-style, alltså bränner den absolut sista bron med allt jag har, då ska jag kunna ta en ”time-out”. Bara så där. ”Bästa världen, jag har inget att dölja, jag vet inget om någon korruption, jag är oklanderlig på alla sätt och vis – men jag tar en time-out med min gris”· Hur fungerar det egentligen i praktiken? Får du stämpla? Socialbidrag? Vad säger Försäkringskassan? Jag är genuint intresserad.

Eller så kan du alltid inta den här rakryggade hållningen:

”Sen kan jag väl tycka att de som ’smygtagit’ dessa bilder är lika
stora skurkar som gjort sig skyldiga till olaga intrång med mera.”

Fredrik Andersson, Sveriges Köttkock 2009

För övrigt: Jag har fått en inbjudan till Non Smoking Generations 30-årskalas. Fullständigt rimligt samtidigt som det är det mest orimliga som hänt på väldigt, väldigt länge.

The 12” vinyl Ritual, a.k.a. den vita trollpackan



Sonic Ritual
”Mother Hearse” 12”, nu på svensk mark efter ett drygt år av förseningar. Detta är alltså gruppens första inspelning, kassetten ”Rat eyed ghoul”, som mastrats om och släppts av High-Roller.
Lyssna digitalt här.
Köp den materiellt och värdsligt här:

Louie Louie
Repulsive Records
Sound Pollution
Swahili Bob

Eller beställ den av mig. 128 kr inklusive porto. Då får du även en fräsig knapp. Maila på christofferjonSNUBBELFUCKINGAgmail.com så ordnar vi fördelaktigt deal, ok?

”Born too loose/Live to win/I Just Can’t Hate Enough is all a game to me”



Det här är Sebastian. Notera vilken otroligt fashionabel Sonic Ritual-t-shirt han har på sig när han repar med sitt band Sea of Trees. Den fick han alldeles gratis i posten eftersom han snabbare än en Peel session med Napalm Death svarade på Youtube-frågan som ställs en bit ner i det här inlägget. Mycket riktigt: Det är ”Iron and stone” av The Obsessed som Detah Row-Henrik lägger solo på.
Kudos Sebastian, kudos.
Håll mig underrättad angående Sea of Trees. Mycket lovande.

Vill du bli en lika stenhård trve pvnk metal kvlt-fashionistfascista som Sebastian? Maila mig på christofferjonSNABELFUCKINGAgmail.com så fixar vi det. 124 kr inkl. porto. Mer info och bilder hittar du här. Grön t-shirt är dock slut.

Ella Nilsson: ”Människan bör sänkas med en redig köttorped rakt i skrovet”


2 x ondska. 1 x bild.

”Men Ella Nilsson, vd på Svensk köttinformation, tror inte att konsumenterna kommer ändra sina vanor.
– Man glömmer fort och det här är en engångsgrej. Det får inte slå på hela produktionen på något sätt, säger Ella Nilsson.
Att man ser bilder på levande grisar som äter på en död gris, påverkar inte det Svenssons vanor att köpa julskinka exempelvis?
– Man kanske inte springer till butiken idag, men det är en månad kvar till julafton och då har man glömt detta.”

Vi må stå på olika sidor i detta civilisationernas krig, men jag hyser ändå en sorts kamratlig respekt för Ella Nilsson. Hon ger uttryck för samma förakt som frodas här i I Just Can’t Hate Enough. Ella Nilsson tror inte att människan är ett urbota korkat släkte med minne och framförhållning som en guldfisk. Nej, hon vet.
Kudos.
Jag ska be henne gästblogga.

Läs mer om den fantastiska Ella Nilssons bravader här.

Tales from the hardside: Get the funk out



Min vän, låt oss kalla honom Harvey Flanagan, besöker arbetsförmedlingen. Dagen till ära har han köpt nya skor, byxor och jacka. Harvey har dessutom för första gången på flera veckor rakat sig slät som en barnrumpa.

Arbetsförmedlingstanten öppnar mötet med repliken ”går du verkligen på arbetsintervjuer sådär?”. Hepp.

Sedan följer följande konversation:

Harvey: Jo, jag har sökt en hel del jobb den senaste tiden. Mest på olika fik och kaféer.
Arbetsförmedlingstant: Ska du inte söka jobb på något mera funky ställe kanske? Typ på Söder?

Undrar om Bobby i Biohazard någonsin fått ordet ”funky” slängt i ansiktet på ett lika respektlöst sätt? Eller går vägen ut ur arbetslöshetens dimma via Bootsy Collins slapbas? Då är det nog bättre att stämpla, trots allt.

När jag ändå är inne på orimliga 1990-talsreferenser, skåda turnén:

Pigs lose – journalistiken wins



Nej men oj. Vilken skräll. Bönder som är så snälla! De letar till och med sina sexpartners i tv, hur kan de vara onda?! Orimligt!

Själva ämnet är givetvis beklämmande. Men reportaget gör mig oerhört glad och upprymd. Up yours köttätare! Ta dig i brasan Lars Hultström! No homo.

måndagen den 23:e november 2009

Directors’s cut #138


”Entschuldigung Sie, wo bist der Manchester Morgue?”
”Gerade rechts auf der kriegsgräberstätte.”
”Danke schön. Doom weltweit!”
”Doom weltweit!”

Krille: Ha ha ha, kudos till den analysen!!!! Jag då? Jag är en bra, modern, skön kille som vill att världen ska gå under. Kan jag göra en film om det?
Ika: Jag skulle gå och se den i alla fall.

Meat hook sodomy – SVD distort verkligheten

”Under det första decenniet av 2000-talet har köttätandet förvandlats. Från omoraliskt på gränsen till skamligt – till korrekt, i det närmaste uppbyggligt. Djurhållning är inte längre lika med fångenskap. Vegetarianism är inte längre lika med hälsa. Och jakt är inte längre lika med mord. Det var länge sedan köttätarna hade det så bra som nu.”

Jag vet inte vilken mental lådbilsversion av verkligheten Clara Block Hane – om det nu är hennes riktiga och fullständigt orimliga namn – kuskat runt i under hela sitt liv. Men en sak vet jag:

Får jag plats bredvid dig Clara?

Jag vill in och sitta där med dig och säga ”tut-tut” åt den värld där köttätandet kämpat i uppförsbacke de senaste 10 åren. Den låter bra, korrekt, vacker, sagolik – just för att den är helt åt helvete fel, naturligtvis. Men ändå.

Vilken intresseorganisation sköt till pengar till den här artikeln?

När vi ändå är inne på distort verkligheten: Jag såg som bekant ”The cove” förra veckan. Slagkraftig djurrättspropaganda, om än med samma infallsvinkel som här (hoppa till 9.20). I filmen pratar de om att Japan inom 50 år kommer att få svårt att föda sin befolkning.

Varför? Jo:

De är 127 770 000 stycken varav alla konsumerar sin egen vikt i fisk dagligen. Haven töms, stimmen sinar, Nemo plaskar omkring i världens ekande tomma vatten och ropar ”hallå-hallå-hallå, är det någon här-här-här?” och människan vägrar lägga om kosten.

Japanerna skyller den stundande fiskbristen på – valarna (sant). Sedan drar de omkring i ubåtar och torpederar valar på löpande band.

Japan och Clara Block Hane:
En verklighet.
En lådbil.
En öronbedövande tuta.

Don’t start that shit again:
Slagsmålsklubben på Pub Anchor re-re-revisited

”Läste i dagens Metro i morse att Poliserna misstänks för tjänstefel i samband med Pub Anchor bråket och ska utredas eller nått i den stilen.”

Tro det eller ej men det här är inte samma fall som det här. Nej men oj, vilken slump. Artist misshandlad på Pub Anchor. Vad är oddsen för det? Stackars krog som ständigt bokar dessa misshandlande musiker. Kanske går att styra upp en stödgala för de hårt ansträngda vakterna? Måste tära på knogarna.

Någon som vet vilket band som hamnat i kläm denna gång?

I Just Can’t Be 100% Svensk Enough:
Riktlinjer för stolthet



Anna Ankas jul. I sex avsnitt får vi följa Anna Anka, som tillsammans med några programprofiler från TV3, förbereder sig inför julen. 23 december bjuder hon på lyxig uppesittarkväll.”

5 x koncept som är svenskare än Jimmie Åkesson och hela hans släktled 10 generationer bakåt:

Smörgåsbord.
Pizzasallad.
Uppesittarkväll.
Fredagsmys med taco och sex.
Anders Knave, programchef på TV3.

Bonusnationalism:

Lottas jul på Liseberg. Lotta Engberg bjuder på julkonsert från Liseberg. Det blir både nya låtar och gamla julklassiker. Gäster: Sven Wollter och Nordman som båda sjunger duett med Lotta.”

Hitta Krille – död eller levande!

Idag drömmer jag mig bort…

…till en annan verklighet och en annan bransch. En där det nya svarta för 2010 inte spås bli ”äkthet, sanning och intimitet”. För hur ska denna spådom manifestera sig i våra liv? Jo, genom att ”följa våra prinsessors familjebildning och att sluta ha 500 vänner på Facebook”. Sedan ska vi ”lyssna på akustisk musik snarare än elektronika”.

Så, vår sköna nya värld blir:
Äkta.
Sann.
Intim.

Tack vare:
Kungahuset.
Akustiska gitarrer.
Det sunda förnuftet att inte lägga till bekantas bekanta på FB.

Själva definitionen av apor i lager-på-lager-bastkjolar:
Trendanalytiker och mediasiare.

Soundtrack: Crass, Pagan Altar, Sabbat (JAP).

lördagen den 21:e november 2009

Sena 80-talister: Helt klart inte ett bra system


Framtida arbetslöst liv i en husvagn – check.

Två 30-plussare kommenterar dagens ungdom.
Andreas: Lågbudgetversion av BrokenCYDE: jakewolfcrunk. Jag tror inte jag förstår. Ålderdomen comes ripping.
Krille: Jag… fattar inte. Är der en hipsterinstallation? Atom And His Package möter Beastie Boys ”Licensed to ill”? Halstatueringar + risig kvinnosyn = sena 80-talisterna/tidiga 90-talisterna i ett nötskal. *ogilla*
Andreas: Om ett år kommer den här genren vara lika het som Insane Clown Posse.
Krille: Är det inte dags för dem att få en revival?

Som expertkommentator ser vi en dam mitt på 30-strecket.
Anna: Inget att fatta. Killen tror han är en manlig emoversion av Peaches och ett crunkat AFI. Helt talanglös.

Självinsikt i en super awesome megamall



Det svenska modeundret intar Liljeholmen.

fredagen den 20:e november 2009

In the sign of Aspudden evil

Krille: Åh, kan de bara inte ge sig med det där badet i Aspudden snart. Riv skiten så vi slipper 1 000 nya protestposters varje dag. De ska bygga ett dagis där istället. Mer värt när Hägersten exploderar i nyfödda ungar som kommer att få slåss om en plats i Solna.
Cornelia: Ja, verkligen. Det är ju inte som att de ska bygga en cigarraffär.
(tystnad)
Krille: Va?
Cornelia: Ja, en cigarraffär. En affär där de säljer cigarrer.
(tystnad)
Krille: Var det verkligen det värsta du kunde komma på? En cigarraffär? Är det trve ultimate evil, att sälja tobak i en butik?
Cornelia: Jaaa… Vad tycker du är trve ultimate ondska istället för en kommunal simhall?
Krille: Ännu ett köpcentrum med Carlings, HM, Lindex, Wayne’s?
Cornelia: Jo, men jag tänker att det inte får plats där badhuset står nu. Det är mer som en cigarrlåda.
Krille: Okej. Då förstår jag.

Världens bästa serie varje fredag:


Mitt i prick, som alltid. Superdupermegakudos.

torsdagen den 19:e november 2009

No spiritual surrender: En new age-odyssé i bilder, storseanser, den andra sidan och konsten att blåsa



Sonic Rituals knappar har anlänt. Kudos till Kranium än en gång. Som bonus skickar han med ett exemplar av den nya tidningen Nära – ”ditt välbefinnande i vardagen”. Den är supermegaglossy awesome och görs av Erika och Benny, två medier som ”märkt ett allt större behov av andlighet”. Benny är till och med, enligt omslaget, ”Sveriges främsta medium”.

Cornelia blir oerhört – och då menar jag verkligen oerhört, bortom all rimlighet – provocerad av tidningens närvaro i vårt hem. Det finns inget min livspartner föraktar mer än folk som säger saker i stil med ”näää, jag tror ju inte sådär vettu, men jag har ju varit med om saker jag”. När hon hör de orden osäkrar hon sin Luger.

Jag är, efter en period då jag ansåg min etta i Umeå vara hemsökt, mikrobiskt mer öppensinnad. Jag var vansinnig då, jag är relativt vansinnig nu, så vad i helvete – bring on the ghosts!

Nära är en tidning för just de som varit med om saker. Som till exempel ljuset i slutet av tunneln, seanser av alla de storlekar, skyddsänglar, astralresor, framtidsvisioner, telepati, att kunna se genom väggar och samtal med de döda. Samt, icke att förglömma, den gränslösa villigheten att bli skinnad av skurkaktiga gamar som girigt plockar den sista kronan av sökande individer. Ett välbefinnande i vardagen är the game of the arseholes.

Jag lämnar dessa tidningsklipp okommenterade. De talar för sig själva.
Men märk att Al Cisneros, a.k.a. The Light Being, dyker upp i en artikel.



















Detta inlägg, som är #1138 sedan starten för lite mer än ett år sedan, tillägnas Cornelia. De få, få, få gånger jag känner att fotfästet slirar och jag börjar famla efter andlighetens energisugande, förrädiska halmstrån, så finns hon där och bitchslappar mig tillbaka till verkligheten med ett kärleksfullt ”skärp dig”. Reality? Reality.

Soundtrack: ”Stop believin’” från 1983 med Oz. Ren slump.

Och på tal om 1994…

…så skickade mamma en lämplig länk från Umeå, just i denna sekund. Hon hälsar att ”man borde gå och lyssna. Lyssnade lite på deras länk. Låter inte helt tokigt faktiskt”.

The devil wears mjukisbyxor



”Där kom mannen som jag skulle träffa. Mannen som mördade sin dotter. Mannen som är ett monster i gemene mans ögon. Han hade blå mjukisbyxor på sig.”

Jag har bara hunnit 100 sidor in i Nima Dervish och Emre Güngörs ”Varför mördar man sin dotter?”, en av höstens mest omtalade böcker. En sak kan jag dock slå fast redan nu: Angeläget ämne, men jag saknar en textredigering hårdare än en Peel session med Napalm Death.

Sitter du på sprängstoff som citatet ovan, behöver du inte stycken som ”trots att jag hade ställt alarmklockan på väckning klockan 8 var jag vaken redan halv 7 – vilket var lika ovanligt för mig som mina sömnsvårigheter natten innan. Jag fick inte heller i mig någon frukost utan startade istället dagen med en eneridrink. Sedan började jag gå mot anstalten tillsammans med de andra gästerna och anhöriga.”

Än så länge påminner det om gamla skolans Close-Up-artiklar. De där du fick börja med att läsa 10 000 tecken om födointag och resans vedermödor, innan skribenten slutligen träffade bandet på en pressträff där alla är pruttfulla i en flyghangar i Düsseldorf.

Ingen vill veta var du köpt din energidrink. Vi vill veta vad landets mest beryktade mördare har på hjärtat. Personen i fokus, inte journalisten. Såvida du inte är Hunter S. Thompson, men gonzojournalistik och hedersmord är en mer orimlig crossover än black metal och självdistans. Gonzomord? Hedersgonzo? Nej.
Igen: Fokus på den som blir intervjuad. Inte den som intervjuar.

I övrigt: Fascinerande att AC4 lyckats fånga hela Desperate Fight-estetiken i sin albumlayout. Det är som om tiden stått stilla och Johan ”Döden” Dalroth fortfarande tar varenda gruppbild i hela Umeå. Hoppas det inte låter lika utdaterat om 10 år som hela 1994 låter idag.

Soundtrack: Ramones ”Havana affair”, ”I wanna live”, ”Commando”· Lätt att glömma bort hur bra de var, trots allt.

The Ritual download: Framtiden, vilken grej!



Nu finns hela Sonic Rituals sida av splitten med Sanctuary In Blasphemy att ladda ner. Kvaliteten är densamma som på vinylen. Kostnad: 50 kr, som oavkortat går till bandet. Som hittat!
Eller så kan ni snålstreama rakt av.

Ladda ner 6 x Sonic Ritual punk metal här.

Vil ni fortfarande äga fysisk musik (det bästa!) lallar ni iväg hit.

Don’t start that shit again:
Slagsmålsklubben på Pub Anchor re-revisited

Tråden som vägrar dö tack vare välformulerade kommentarer.

Twilight of the kåta kulturjournalister

Nej men se: Ännu en artikel om ”Twilight” i Dagens Nyheter.

”I senaste numret av månadsmagasinet Vanity Fair porträtteras Twilightstjärnan Robert Pattinson, 23, som en plågad tonårsidol ständigt på flykt undan sina fans. Beundrarna finns överallt, även bland europeiska filmjournalister. Inför Pattinson ankomst meddelas filmbolagets representanter att det är förbjudet att ta autografer.
– Och ta inga bilder för att sälja på Ebay, säger en pr-kvinna.

Det känns överdrivet och löjligt ända fram till att presskonferensen är avslutad. Vuxna män tjuvrusar då som en vilt skenande flock vattenbufflar mot Robert Pattinson för att få en autograf. En kvinna som hinner få en autograf innan skådespelaren försvinner ut genom en bakdörr håller upp den som en trofé inför journalistkolleger. Presskonferensen är i samma anda. En av frågorna lyder:
’Du är så sexig Robert, hur blev du så sexig?’”.


Cornelia: Stackars kille.
Krille: Stackars journalistkår.

Notera att ordet ”tjuvrusar” är DN:s, inte mitt. Finns det?

För ett par år sedan intervjuade jag Glenn Danzig – betydligt trevligare än sitt rykte. Efter snacket skulle vi plåta. Då tar fotografens praoelev fram en rejäl bunt med vinyler och frågar om inte Glenn kan kråka dit några signaturer innan sessionen. Inte bara album med bandet Danzig, nej nej. Där fanns även bootlegs, Misfits och Samhain. Det förstnämnda brukar Glenn konfiskera, alternativt bryta sönder. De två sistnämnda brukar få honom att argsint göra våldsamt sorti.

Jag höll andan.
Glenn visade sig dock på sitt bästa humör och signerade rubbet.
Jag andades ut.
Robert borde dock uppföra sig mer på Glenns standardmanér.

Läs även ”Twilight of the kåta tonåringar” (as seen in GP).

Den hvite guden möter en orch – vad gör du?
Slå en T6:a för att maximera skratteffekten

”The ’black metallers’ will probably continue to ’get loaded’, ’get high’, and in all other manners too behave like the stereotypical Negro; they will probably continue to get foreign tribal tattoos, dress, walk, talk, look and act like homosexuals, and so forth.”

Har ni inte redan läst årets roligaste pressrelease – gör det nu.

onsdagen den 18:e november 2009

Graveyard sluts: Nytt album 2010, nytt band 2010



Fortsättning på den här Graveyard-dialogen.

Krille: Förresten, när ska ni få tummen ur och släppa något nytt?
Axel: Snart är den ute. Lite sång kvar att lägga. Det är då jag sitter i soffan och sms:ar folk… Sen är det skivbolag som ska få ur tummar också. Så februari, mars kanske… Vilken musikstil är mest rebellisk, extrem-metal, punk etc eller frijazz?
Krille: Ha ha ha… Ja du. Skulle nog säga ingen av dem. Rebell = 1900-tal. Allt uppror är dött.
Axel: Okej, men frijazz känns ändå sjukt mkt mer antiauktoritärt, även fast det är rätt borgerligt. Extremmusiken är ju så jävla precis och strukturerad, egentligen borde bara militärer gilla den. Hård övning och precision. Och blod. Jag ska starta ett band som heter Stridspitt som kommer konkurrera ut Sabaton direkt. Bara marknadsföring mot lumpen och hockeykillar.
Krille: Jag säljer in idén till något management från Dalarna på en gång. Turné med Rammstein i sommar. Uniformer och German ”Pussy” on a plate. The big league.

Thailand SS: March with firm and steady step


”Entschuldigen Sie, wo sind der playa?”
”Machen Sie eine turisten filme?”
”Nur einmal meine freunde, nur einmal…”

Definitionen av rimligt epostande på en tv-redaktion ca. 09.45.

Krille: Va, när hann du vaccineras?
Erik: Det var Hepatit A+B och Polio. Jag ska ju till Thailand. Fatta att det kostade 620 kronor. Och då måste jag dit igen och betala ytterligare 495 kronor för en dos till. Kapitalistjävlar.
Krille: Ska man åka till tredje världen, förpesta miljön och utnyttja lokalbefolkningen, ja då kostar det!
Erik: Du skulle hellre åka till tredje riket och trivas eller vad?
Krille: De klär sig bättre i alla fall.
Stövlar, uniformer, svart > flipflops, batik, strand.


Rimlig underhållning.


Rimligt fotograferande.


Rimlig docka.

Mycket underlig dyker upp om du bildgogglar på ”black uniforms”: Käng, stringstjärt och SS.

I Just Can’t Be Göteborg Enough



”Hejsan
Jag bläddrade precis igenom gårdagens Göteborgs Posten och hittade denna lilla notis. Nu är du nog kändis i den sk. bloggosfären, något du alltid drömt om va? Kvltvrelit indeed.”

Det går bra nu.
Kudos till Karin.

Soundtrack: AC4 ”S/t”, ute nu.

Graveyard bass slutting



Graveyard-Axel hör av sig med en nattlig, brinnande fråga:

Axel: Burton vs. Butler?
Krille: Butler. Givet. Burton är överskattad som fan! Men bäst är ju såklart Cronos.
Axel: Självklart men Burton va ändå grym, pulling teeth, kvalitetskontroll på tre grymma plattor och småländskt bashelgon.
Krille: Sant. Mkt bättre på att kolla kvalité än att spela bas. Se hur det gick efter han försvann… De släpper ju igenom vad som helst ju!
Axel: My point exactly, plus att ha va säkert stilpolis också. Sambandet dålig/ful ny stil = dålig ny skiva är oftast starkt.
Krille: Mkt riktigt. Estetik och musik är beroende av varandra. Faller en faller alla.


”Like… Bass is, like… heavy… man. Dude.”