Turné, dag 1: Oslo – en odyssé i bilder

Ja, det här är ju inte Oslo då, utan det inferno som kallas Harry B James i Sthlm. Vi smygstartade genom att spela för ungefär 20 polare samt sätta ihop vår debutsingel för försäljning. Vi sålde inte en enda till någon som vi inte kände. Vilken chock.


The DIY Ritual: Black Boss Pelle och Viktor demonstrerar hur du sätter ihop en vinylsjua.


Bakgrunden: Antisvensk slogan.
Förgrunden: En pissande Jens lever upp till fördomarna.


For those about to posera i en antikhandel.


Nödvändigt ont i en antikaffär 1: prova orimliga kläder.


Nödvändigt ont i en antikaffär 2: provsitta orimliga möbler.


Det bästa jag vet är att sitta vid en bardisk och dricka öl och röka samtidigt. Alex var snäll nog att låta mig göra just det. Ah, vad underbart det är att spotta den norska antiröklagen i ansiktet.


Anton och Krillebus.


På Blitz fick vi fantastiska spenatbiffar, tillverkade av Jani.
Vegan power.


Hänga utanför låsta spelställen, det är det bästa.


Sindre från Obliteration spelade så bra och så obskyr musik att vi baxnade.
Jag: Vad är det här? Gå och fråga du.
Linnéa: Nej, jag frågade förra gången! Fråga du!


Goth-Henrik, Linnéa, Jens (liggande) och Krillebus backstage på Funhouse. Efterlysning: Min Destroy All Planets-knapp, som syns på jackan längst ned till höger, har försvunnit. Hör av er om ni hittar den någonstans i Norge/Sverige. Den var mig mycket kär.


Jens Rens (den från Sthlm, inte Umeå).


Anton och Micke: ond, bråd, död.


"God stemning? God stemning?! Vad i helvete, ska det vara något för hårdrockare det? Det ska ju vara dålig stämning! Det är det bästa."

Tack till: Alex på Funhouse, Jani och Blitz, Sindre, Fenriz.

Bästa kommentaren: "But, aren't you pagan?!" – sagt på efterfest av en kanadensiska när Micke ifrågasatte en persons lätt högerextrema åsikter.

Sonic Ritual / Sanctuary In Blasphemy: Scandinavian assault 2009

Älskade vänner, antagonister, Trotskister, Sven Hassel-kalenderbitare, doombeduiner, metal punk-entusiaster och alla ni andra pillerknaprande, gråmelerade existenser där ute:

Döden på larvfötter är här.

Imorgon börjar årets hårdaste turné.
Sonic Ritual och Sanctuary In Blasphemy gör livet osäkert i fem städer: Oslo, Göteborg, Falkenberg, Malmö och Stockholm.
Vi i The Ritual kommer att ha med oss vår superfärska debutsingel ”Take the edge off” och Sanctuary kommer att föra med sig ond, bråd, död i form av den bistraste, mest livsförnekande sludge du hört.

Även ni bortskämda Stockholmare bör söka er till Snövit nu på söndag. Det blir den första Sanctuary-ritualen i hufvudstaden på länge, och den sista soniska blasfemin på ett bra tag.

Jag lämnar er med ord från en man betydligt visare, och kortare, än mig själv. Väl mött.

We’re off to the witch/We may never never never come home/But the magic that we’ll feel/Is worth a lifetime/We’re all born upon the cross/The throw before the toss/You can release yourself/But the only way is down/We don't come alone/We are fire we are stone/We’re the hand that writes/Then quickly moves away/Two eyes from the east/It’s the angel or the beast/And the answer lies between/The good and bad/We’ll know for the first time/If we’re evil or divine

We’re the last in line











Kondoleanser till våra vänner i Undergång som blivit skändade och bestulna. Vet någon något? Läs här.

Let there be ordvits

Mailkonversation mellan en tv-redaktion samt en hårdrocksredaktion, 16.27:

Jag: Stoppa pressarna! Sångaren i (namnet borttaget för att skydda de oskyldiga) jobbar på (namnet borttaget för att skydda mig) här. Det pågår tydligen vadslagning på kontoret vem som e mest rock av honom å mig. Jag ska nita han.
Jonas: Hahaha, vem som är mest rock. Du jobbar sannerligen i ett aphus. Därav den fria frukten.
Jag: jag ska lägga glas i hans frukt, som alla vi icke-köttätare gör i parti och minut.
Jonas: Du din Glasnost-ligist.
Daniel (på c/c): Fråga om han gillar Helvetets Port. Om han gör det är du besegrad.

GISM Röstlund-Jonsson

Mailkonversation mellan en tv-redaktion samt en kundtjänst, 11.49:

Jag: Namnförslag – Sakevi.
Cornelia: vadå??? hur uttalar man det? sakeeevi eller sakkkevi? konstigt namn.
Jag: Smeknamn: Sakke. Svinbra.
Cornelia: fy fan. maila inte mig förrän du har något fint att säga. Sakke…
Jag: Men alltså, jag tycker det e fint juh.
Cornelia: NEJ! sakke låter inte alls bra. som en pundare från start liksom. fråga vad de tycker på bloggen får du se att jag har rätt!
Jag: Men Sakevi e sångaren i GISM.
Cornelia: aha det förklarar ju saken. då kan barnet lika gärna heta gism.

"Our government is fucked/Sure to bring us down/WAR/I don't want your war"

Säkert tecken på att jag förmodligen inte är så intresserad av punk: jag äger bara 9 st album med band som har namn som börjar på "war". Svagt.

Krabban is the reason

”Åh, Chaos in Tejas. Ska vi inte bara skita i allt och åka? Live for now”, säger jag och kysser mina 4 ovärderliga Judgement-singlar.
”Chaos in stomach”, säger Cornelia och klappar sig på magen.
Tyst.
”Vi är de enda i gänget som inte kommer att ha sett Amebix i år”, försöker jag.
”Vi är de enda i gänget som kommer att få barn i år”.
”Sant. Mäktigt.”
Case closed.

Blast from the past

Helvete – ska den här flytten aldrig vara över. Idag grävde jag fram en låda från den tiden då jag drev ett litet skivbolag. Layout, masters (kommer ni ihåg DAT?), testpressar. ”Jaha, släppte jag den här”, tänker jag och kollar på sjukt underskattade Assels enda egna sjua. ”Varför sparade jag inte fler ex av den här, vilket Ebayguld det hade varit”, funderar jag och håller i testpressen av Municipal Wastes debutsläpp. ”Vad i helvete tänkte jag på”, klandrar jag mig själv när jag minns att jag tackade nej till att släppa första World Burns to Death eftersom jag tyckte att det var ”standardkäng”. Ett inte helt genomtänkt omdöme.

Hur som dammade jag även fram en cd med foton från mitt gamla bands sista spelning. Fotograferat i Minneapolis, USA, under någon av 2002:s sista skälvande dagar. Tagna av Ricky Adam, UK. Varsågoda.

Gnagarockupation

”Sedan vill jag ha fler barn, tre kanske. Gärna en pojke så mitt namn går vidare.”
Överklassgnagare.

Det enda försonade draget hos den här naturvidrige mannen, är att han är den ultimata konstfackskonstruktionen. Inte ett uns av äkthet i kroppen, bara ett enda stort experiment.

Fåglarna, pt. 2

Stackars jävla pippi. Den kanske inte får hackas upp i bitar, paketeras i cellofan och placeras i en frysdisk. Fatta vilken ångest den känner.

Och i anknytning till mollusken som kommenterade här, så har jag ytterst sällan varit med om vegetarianer som ”predikar” (svenskans mest felanvända ord). Däremot har jag de senaste 14 åren varit med om det här scenariot oräkneliga gånger:

Person: Vad äter du?
Jag: Sojaburgare.
Person: Är du… vegan? (sagt med avsmak i rösten)
Jag: Ja.
Person: KOM INTE HIT OCH SÄG TILL MIG VAD JAG SKA ÄTA!
Jag: Men…
Person: NEJ NEJ NEJ!!! JÄVLA TYPER, SKA ALLTID PREDIKA! JAG ÄTER VAD JAG ÄTER! KÖTT ÄR GOTT! KÖTT ÄR GOTT!
Jag: Men du frågade.
Person: MÄNNISKAN HAR ALLTID ÄTIT DJUR!
Jag: Okej, du har rätt. (fantiserar om att personen kokas levande som en hummer)

Och, för att inte nämna det här scenariot:

Person: Ska du ha en öl?
Jag: Nej tack, det är bra.
Person: Vad, kör du eller?
Jag: Nej, jag dricker bara inte.
Person: VA?! KOM INTE HIT OCH PREDIKA FÖR MIG! GE FAN I MIG! JAG SUPER VÄL OM JAG VILL, FUCK OFF!
Jag: Men…
Person: TYPISKT ER NYKTERISTER, SKA ALLTID SÄGA TILL ANDRA HUR DE SKA LEVA SINA LIV!!!!
Jag: Okej. (fantiserar om att personens huvud skärs av och placeras i balsameringsvätska, för att sedan skickas med Fedex hem till familjen).

Slutsats om Sverige:
1. Frågar någon vad du äter, ljug.
Annars tror någon att du tror att du är någon.
2. Är du nykter är det bäst att du kör bil. Annars…

Fåglarna

Jag har funderat på huruvida jag kan skriva om glas-i-kyckling-affären utan att framstå som plump. Efter att ha läst idolen Sara Granérs stripp i dagens DN inser jag att det inte går. Och varför skulle det göra det, egentligen? Människor som upprörs över att de får glas i sina fabrikstillverkade likdelar är lika underhållande som när älgjägare skjuter ihjäl varandra av misstag. Här har ni en totalt radikal idé: testa att inte köpa kyckling. Galet, eller hur?

Kronfågel – if you live by the sword, you will die by the sword.

The Ritual hood, 1/1

Vi gjorde en (1) munkjacka av en olycka. Stl: small. Silvertryck. Om ngn är intresserad kan ni maila på christofferjonSNABELFUCKINGAgmail.com, så slipper vi dra med den ut på vägarna.

The DIY Ritual

Daniel trycker...

Krillebus stryker...

...Goth-Henrik rullar.

Turnétröjor: check.

Soundtrack: 13th Floor Elevators. Dark Angel, Sadus. Negative FX, Autopsy, Blast!, Union Carbide Productions, Siekira, Government Flue, Dezerter.

Vinylblänkare

En kort blänkarstänkare på lunchrasten. Black Boss Pelle meddelar att det går bra att köpa Sonic Rituals singel nu.
Han har Paypal.
Han har bankkonto.
Han har en gatuadress.
Skivan innehåller låtarna ”Take the edge off”, ”A silver express (through the valley of death)” och "Vulture cvlt”, är tryckt 300 exemplar och kostar 60 kr inkl. porto.
Maila Pelle på gunnarsson.pelleSNABELFUCKINGAgmail.com om ni känner ett sug.

Huset som Telia glömde, del 138

Ingen tv.
Ingen telefon.
Inget internet.

Nej, Telia viftar irriterat bort vår kåk och alla som flyttat in. Och eftersom jag är en otroligt lojal knegare som inte vill blogga på mitt blixtkrigtempojobb, utan nöjer mig med att fortsätta smyga in No Security-referenser (Expressens tv-bilaga i onsdags, s. 32) så ligger I Just Can’t Hate Enough på is ett tag till.
När jag kommer tillbaka ska jag berätta en vit jul-historia om Krillebus, Crazy Jen, The King of Leisure och Assfucker Jesus.

Nästa vecka: Sonic Synd… Nej, Sonic Ritual-singelsläpp samt turné med Sanctuary in Blasphemy. Det blir ett inferno av anekdoter.

Efter det kan ni förbereda er på ännu en Tradera-förintelse av mina ägodelar. Insåg i flytten att jag äger en bortom orimlig mängd t-shirts med rock and/or roll-artister. Tonvis ska bort om mitt humör inte hinner svänga innan dess. Vilket det mycket väl kan göra.

Ursäkta döden…

…jag är bara just nu alldeles för upptagen med flytt, jobb, skivsläpp och miniturné för att hinna med en world wide web-sida fylld med ”trams, menlösa åsikter och dålig smak” (kommentar från Sonic Syndicate-fanatiker). Jag återvänder så snart jag kan.
Under tiden kan ni gotta er åt detta era slan: