Ode to Dave

”Who… wants… to… get… fucked… up?”



Ah, Dave Mustaine, min älskade Dave Mustaine. Du har snortat mer kokain, skjutit mer heroin, knullat fler brudar, ställt till mer jävelskap, sagt mer olämpliga saker och hittat Gud fler gånger än Julio iglesias och Guns N’ Roses tillsammans. Kudos. Megakudos.

Gävle. I. Sommar. Alltså.
Lås era kyrkor.
Göm pillerförsäljarna.
Skeppa iväg psykologerna.
Slit ner Metallica-affischerna.
Dave är i stan.

Gratis vampyrbio, Mustaine, klamydia, Skarsgård

Ni trodde att listornas vilda säsong var över. Icke. Nya Close-Up har anlänt med en magnifik sammanställning av 00-talets bästa skivor. Jag har skrivit fyra (4) av de anonyma albumpresentationerna. Gissa vilka.

Igår var jag och såg inspelningen av ”Roast på Berns”. Det var roligt. Humor är roligt. Komiker är roligt. Vad som dock inte är roligt just nu är denna blogg. Min inspiration är som en rationell tanke i Dave Mustaines huvud, det vill säga utrotningshotad. Så jag fortsätter att, via Close-Up, hajpa massa gratisbio.

Först var det At The Gates (info), nu är det ”Thirst”. Den handlar om en präst som blir vampyr. Om prästen även har klamydia, som den här svenske vampyren, låter jag vara osagt. Men gratis bio är gratis bio, med eller utan klamydia.

Jonas vet hur du cashar in på det här win-win-dealet.

Dave kommer förresten till Gävle i sommar.

Den absolut sista människan i hela bloggosfären att skriva om ”The story of Anvil”

Metal on metal.

Ja, vi såg filmen som alla pratat om i ett år absolut sist av alla. Kudos till oss. Ni har redan läst allt som går att läsa om dokumentären som skapat en comeback för ett avdankat/mediokert metalband. Så jag ska fatta mig kort. Vårt tittande gick så här:

Inledningen. Kändisar öser lovord över Anvil.
Cornelia: Tom Araya ser verkligen rasande bra ut.
Jag: Han är kristen.
Cornelia: Men snygg.

Robb och Lips sitter på ett kafé och pratar om hur de bildade bandet. De ville skriva en låt om spanska inkvisitionen – det blev ”Tumb hang”. Till utseende och ofrivilligt dum dialog är scenen nästan identisk med en i ”Spinal Tap”, den där David St. Hubbins och Nigel Tufnel diskuterar exakt samma ämne. Det var fiktion. Det här är äkta.
Cornelia: Tror du att vanligt folk tycker att hårdrockare är dumma?
Jag: Tja… Pja…
Cornelia: Det måste ju vara så. Att hårdrockare är dumma, alltså.
Jag: Tja… Pja…

När det går dåligt fär Anvil om och om och om igen. Till exempel när de försöker sälja ett utdaterat, traditionellt heavy metal-album till en major label-industri i fritt fall.
Jag: Gråter du?
Cornelia: Jaaaa… Lite.

När Anvil äntligen får spela för 20 000 japaner.
Cornelia: Åhhhhh… Jag är så glad för deras skull. Så mycket hjärta.
Jag: Jag visste att det skulle gå bra. Jag har tjuvkikat på Wikipedia.

I övrigt har jag bara en sak att säga om ”The story of Anvil”:
Robbs syster heter alltså Droid. Droid?! Respekt och avundsjuka.

The Illegal Ritual

Info.

Rimligt gogglande i Melodifestivalnatten

Antal personer som hittat hit genom att söka på ”knulla med Dolph”: 2.

”Here comes the Melodifestival Meltdown/Run for your lives/Can’t stop the Melodifestival Meltdown/No-one survives” vol. 2

Jag: Men alltså, jag fattar inte. Salem går till Globen. Men vad är den där andra chansen? Hur fungerar de här reglerna?
Anna: Men för i helvete! Ring Måns och fråga!


Efter festen blev det nattrazzia i VHS-arkiven.

”Sippin on coke and rum
I’m like so what i’m drunk
It’s the freakin weekend baby
I’m about to have me some fun

Crystall poppin in the stretch Navigator
We got food every where
As if the party was catored
We got fellas to my left
Hunnies on my right
We bring em both together we got junkin all night
Then after the show it’s the after party
And after the party it’s the hotel lobby
And round about 4 you gotta clear the lobby
Then head take it to the room and freak somebody”

”Here comes the Melodifestival Meltdown/Run for your lives/Can’t stop the Melodifestival Meltdown/No-one survives”

Uppochnervända världen. Cornelia går på krogen.
Jag kollar på Melodifestivlen. Vilka är vi?

Anna: Hur kan Måns Zelmerlöw förstå reglerna, men inte du?
Jag: Jag vet inte. Skjut mig.

Om Salem Al Fakir.
Jonas: Han ligger med dockor. Eller kanske med sin dementa farmor. Salem bjuder på kakor och farmor bara ”eeeeeehhhh”.
Anna: Han ser obehaglig ut. Han är dockmannen.
Jonas: Bra scenshow att se obehaglig ut. Det går genom tv:n.
Anna: Han vill bara vara som Elton John möter ”Sagan om ringen”. Hobton John.


Krille, Jonas, Anna.

I övrigt: Borde inte Dolph ha repat sina repliker? Och nu spelar han trummor. Roligt.