Christoffer JonssonSkolgatan 127 E903 32 Umeå HardcoreSverige

Aftonbladets kultursidor kör en sommarserie med titeln ”Min första bostad”. Mitt bidrag är publicerat i dagens tidning. Det går ganska exakt så här:

Det blev ett vegankollektiv. Givetvis. Jag vägde 67 kilo och min mamma frågade om jag knarkade. Men vi var tre drogfria straight edge-killar kring 20-strecket i en hyresrätt. Tack som fan CSN! Dock: Fuck Lukas Moodysson och ”Tillsammans” sunkiga 70-tal med storkok och nakna underliv. Vi åt inte våra vänner men var vi inga hippies för det.

Lägenheten öst på stan i Umeå fylldes med ”South Park” på hemmabandad vhs, power violence på diy-vinyl, porrdebatter, punkdiskussioner, Refused-skvaller, pamfletter mot sviniga snubbar, promiskuös sex, för korta byxor, för stora shorts, ungt hat, förvirrad kärlek, bullrande skratt, mangel, risiga tatueringar och orimliga frisyrer.

Kanske en och annan Marx-studiecirkel men det orkade jag inte med. Inget onödigt intellektuellt krångel, räck mig bara fanzinet Animal War tack. ”What do you think about direct action” är fortfarande den ultimata journalistiska infallsvinkeln.

Vi hade ett mackjärn där riktig ost var bannlyst. I vardagsrummet återfanns turnerande band och annat löst patrask sovandes på golvet. En kille från Nederländerna runkade så högt och ogenerat att det höll oss vakna. En annan, från Philadelphia, tog sedermera livet av sig.

Jag blev först att lämna trion – för att flytta ihop med en tjej. Ständigt dessa brudar som splittrar manlig gemenskap! Hon åt kött. Det gick naturligtvis rakt åt helvete. Jag började supa. Sedan fick jag höra att pensionärsparet under pratade om mig som ”den där knarkaren, hur såg han ut egentligen”.

Sensmoral: Ingen tackar dig om hundra år för att du är nykter idag.
Christoffer Röstlund Jonsson

Mer om Sonisphere senare idag.