We’re the crew: Krille, mamma, Death Row-Henrik.
Ett tips till arrangörerna från helt vanlig, pröjsande publik: Området är för litet för 47 200 betalande. För få bajamajor, för få öltält, för få matställen och, mest av allt, för få hektar. Inte kul.
Gimme tandlös och sponsrad danger, old stranger. Notera skyfall.
Iggy and the Stooges. Iggy Pop – en farbror som köper loafers för en miljon kronor och som bjuder upp publiken på scen för ytterst, ytterst kontrollerat kaos och mobilkamerabilder.
Sedan utbrister han ”Start a riot”. Jo, tjena farfar. Blow me.
Det här må vara rock’n’roll. I sådana fall hatar jag rock’n’roll, än en gång. För vad spelar det för roll om du är the Ayatollah of rock’n’rolla, när revolutionsgardet du har i ryggen är pur ”Café Norrköping”?
Jag stjäl och lanserar Death Row-Henriks idé: Ta Hellacopters, sätt dem att kompa, kalla det The Stooges. Då kan det bli snack om drag under de där svindyra designerskorna som pappa Pop bär. Till dess? Icke.
Slayer. Jag kan dissa. Jag kan håna. Men när Tom Araya kör en Johnny Rotten-rullning på r:et i ”rrraped by machine gun fire”, då får han vara hur gudfruktig han vill. Jag smälter ända ner till skaften på mina vattenfyllda kängor. Dagens mest otippade: En extremt hardcorehetsig ”Aggressive perfector”. Kudos. Bara det punkpissandet i Stooges ansikten gör det värt att uthärda vattenpissandet i min egen nuna. Dagens Göteborgare: Jeff Hanneman. Hans gitarr är lackad med Heineken-loggan – fast det står ”Hanneman” och ”Antichrist premium quality”.
Anthrax. Förvånansvärt… Eh. Bra.
Jag: Anmärkningsvärt att av de fyra första låtarna, är två covers.
Mamma: Var första en egen?
Jag: Ja, ”Caught in a mosh”.
Mamma: Då borde de bara spela covers. Den var kass.
Iron Maiden. Med tanke på att jag inte brytt mig om en skiva de släppt sedan ”No prayer for the dying” (1990), kan ni räkna ut med halva arslet hur många låtar jag kände igen. Benjamin who? Men ”Wrathchild” är alltid ”Wrathchild”.
Soundtrack: Uncurbed ”Peacelovepunklife”.
Inlägg
16 kommentarer:
Men Warrior Soul då? Ingen, ingen, har recenserat, bloggat, twittrat eller ringt mig om hur Kory skötte sig. Du var min sista utpost. Du har ju trots allt vinylerna. Men du kanske inte ens var på plats så tidigt.
Ska du nu skriva om såna här festiviteter, Bus, se då för helvete till att göra det ordentligt.
Skriva kan du ju. Tror jag.
Jonathan: Jag anlände lagom för att se Nicke Anderssons trumduell på slutet av Imperial State Electric.
Marlin: Lite bakgrundsinformation så att du kan hänga med i min text.
The Stooges, även känt som Iggy & The Stooges, är ett amerikanskt rockband bildat i Ann Arbor, Michigan 1967. Gruppen sålde få skivor men räknas som mycket inflytelserika inom rockmusiken och i synnerhet för den tidiga för punkrocken. Bandet upplöstes 1974 men spelar sedan 2003 återigen tillsammans. Sångaren Iggy Pop är det mest kända namnet inom gruppen.
Slayer är ett amerikanskt thrash metalband, bildat 1981. Nuvarande medlemmar är Tom Araya, Kerry King, Jeff Hanneman och Dave Lombardo. Bandet anses tillsammans med Metallica, Anthrax och Megadeth tillhöra "The Big Four of Thrash", och bandets mest kända skiva Reign in Blood (1986) anses av många[vem?] vara den bästa thrash metal-skivan genom tiderna.[källa behövs] Skivan spelade också en viktig roll när det gäller vidareutvecklingen av mer extrema metalformer.[källa behövs] De lanserade skivan World Painted Blood i början av november 2009.
Anthrax är ett amerikanskt thrash metal-band från New York som bildades 1981 och släppte sitt debutalbum, Fistful of Metal, 1984. Anthrax var ett av de populäraste thrash metal-banden under 1980-talet och anses tillsammans med Metallica, Megadeth och Slayer tillhöra "The Big Four of Thrash".[1] De har sålt ca 10 miljoner skivor. Under 2011 utges Worship Music vilket blir Anthrax första skiva på sju år. En av bandets mest välkända låtar är Caught in a Mosh från albumet Among the Living vilket blivit något av bandets signaturmelodi.
Iron Maiden är ett brittiskt heavy metal-band som bildades den 25 december 1975 av basisten Steve Harris. Namnet Iron Maiden är engelska och betyder 'järnjungfru', vilket var ett medeltida tortyrredskap.
Bandet är ett av de mest inflytelserika och framgångsrika någonsin inom musikgenren metal och har sålt över 100 miljoner album[1] Gruppen har givit ut fjorton studioalbum, åtta livealbum, fyra samlingsalbum, fyra samlingsboxar, ett antal DVD med filmade live-inspelningar samt ett stort antal singlar. Iron Maiden planerar nu även för ett 15:e studioalbum med turné.
Några av deras mest kända låtar är 2 Minutes to Midnight, Run To The Hills, The Trooper, The Evil That Men Do, Wasted Years, Flight Of Icarus, Hallowed Be Thy Name, Fear Of The Dark, Aces High, The Number Of The Beast, Can I Play With Madness, The Clairvoyant, Brave New World, The Wicker Man och Different World.
En del av Iron Maidens låtar handlar om historiska händelser som utspelat sig i deras hemland England. Andra är baserade på filmer, böcker och folksägner, exempelvis Children Of The Damned, Lord of the Flies, Aces High, The Wicker Man, Man on the Edge, Rime of the Ancient Mariner, Where Eagles Dare, To Tame a Land och Alexander the Great.
Gruppen har varit huvudattraktion på flera olika stora festivaler runt om i världen, bland andra Ozzfest, Rock in Rio och på festivalerna Download Festival och Monsters of Rock i Donington Park.
Iron Maiden har bytt medlemmar femton gånger. Sina fjorton album har de spelat in med tre olika sångare, fyra olika gitarrister och två olika trummisar. Endast två av medlemmarna har varit med från början, nämligen grundaren och basisten Steve Harris och gitarristen Dave Murray. Samtliga medlemmar som har spelat in musik med bandet har skrivit låtar utom Dennis Stratton, gitarristen som spelade på Iron Maidens självbetitlade debutalbum.
Iron Maiden använder sig frekvent av "Up the Irons" i eftertexterna till sina album, och uttrycket kan också ses på många officiella Iron Maiden tröjor. "The Irons" är smeknamnet på fotbollsklubben, West Ham United, till vilka bandet och framför allt Steve Harris är ett stort fan till. Laget kommer likt Iron Maiden från Londons East End. Harris har alltid West Hams klubmärke på sin bas där man också ser klubbens färger runtomkring. Ofta finns kopplingar till bandets kärlek till West Ham på bandets skivomslag, bland annat på Somewhere In Time, där man kan hitta både fotbollsarenanamnet Upton Park och texten "Latest result... West Ham 7.... Arsenal 3....". Många av Iron Maidens fans har själva blivit West Ham fans och kopplingen mellan bandet och fotbollsklubben är stark.
Jonathan; jag såg på på Warrior Soul då det var dagens höjdpunkt för mig (iaf innan jag tog det varma badet vid min hemkomst runt kl 19).
Kory var i toppform och tillsammans med Rille spottade de mer loskor i luften än resten av festivalen tillsammans. Ett bra gig som drog mer och mer folk ju längre det led, och bland låtarna märktes Intro/Interzone, Love Destruction, Downtown, The Drug, Fuck The Pigs, Let's Get Wasted...men inte The Wasteland.
Hur kan Henkes huvud vara så enormt stort?
Skit på dig, Stooges var bäst för dagen.
Pär: Det tycker du bara för att du älskar rock’n’roll. Jag hatar rock’n’roll.
Jag undrar om crossover-revivalen som håller på har ett finger med i spelet att Slayer för en gångs (eller turnés) skull spelar världens bästa crossover-låt.
Är det crossoverrevival IGEN?!
Är det crossoverrevival IGEN?!
Jag ser det nog som samma revival, borde väl skrivit "den nya crossover-relaterade scenen som kom iom en revival år X" för att vara helt korrekt. Å andra sidan har det kommit crossover-band som inte har thrash på sin karta.
Gah! Namedroppa! Jag är småbarnsförälder, noll koll på nya band juh!
Fast jag tänkte på sånt som du har koll på, typ Night Fever och B.E.A.S.T. Men jag är säker på att om man åkte ut på punkturné skulle det finnas band som försöker vara Annihilation Time (eller bara sena Black Flag) här o var.
Men den våg som möjligen nått Släyer är givetvis thräsh. Kanske de märkt att deras förband blivit mer punkiga sen Waste? Nu har jag slut på halvdana teorier.
Jussi:
Kläderna krympte i skyfallet och min redan späda kropp följde med. Så huvudet kan verkas större än någonsin nu i efterhand.
Skicka en kommentar