söndag 19 december 2010

”Screaming babies/Screaming babies”

Igår, på väg hem i natten, mötte jag en heavy metal-entusiast vid Slussen. Han greppade krampaktigt ett stycke limiterad vinyl, och sa att han sett Candlemass och ”gråtit som ett litet barn rakt igenom”.

Var det bra alltså? Rapport, någon?

Själv var jag på en extremt jovialisk fest hos Nina. Kudos.


Ett säkert tecken på att du befinner dig på ett trettioplusparty, är att det garanterat vankas frågesport. Vill du bli plakat, måste du leka.

4 kommentarer:

Pär Arvidsson sa...

Ja precis så bra var det, de sex Epicus-låtarna var inget annat än magiska. Jag hade ståpäls typ hela tiden och någ grät jag en skvätt när dom spelade Under the oak.

Walain sa...

Jag har hört från säkra källor att det var gröt det handlade om. Man åt gröt som små barn. Ett jävla grötkalas var var det var. Bullfest och julegröt, jävla tramsband. Fy fan. Det om något är ju så man vill gråta.

Anonym sa...

WALLAIN: är du full?!

Gurgrl sa...

Frågesport, huh. Skulle lätt tvingas in i skåpsupsalkoholism om det var så det låg till här.

Kram och God jul på er allihop!