SPOILER ALERT!Trve blood 3.0: Blut und boden

”Do the werwolf whiplash!”

”True blood” säsong tre har rullat igång. Den öppnar starkt med:

Varulvsnazister.
Estonisk murra, fullt synlig.
Alexander Skarsgård i en brännhet och homosexångande scen.
Alexander Skarsgård pratandes svenska iklädd SS-uniform.
Alexander Skarsgårds Wehrmacht-hårda och nakna skinkor på parad.

De hade mig på nedladdningskroken i höjd med ”nazister”.

Dock: Varför är Hollywood så fixerad vid brittiska dialekter? Jag har inte sett en enda – en enda! – amerikansk tv-serie de senaste tio åren som inte i bestyckats med minst en brittisk karaktär. Från meningslösa slit och släng-sitcomes till tungt nedsläckta dramaserier: västeuropas främsta u-land är överallt. Provocerande och irriterande. Om jag ville ta del av ”jolly good old chap” skulle jag punda fulgroggar och ”Morden i Midsomer” nere i gillestugan.

Mellan 2000 och 2006 gjorde jag sex stycken USA-turnéer. Under ett och ett halvt år var jag ihop med en kvinna på andra sidan Atlanten. Jag var, kort sagt, en hel del i Amerikas förenta stater. Jag träffade en (1) britt som inte var 1) fullblodsturist eller 2) turnérande musiker.

Men i rutan härskar de som om 1776 aldrig hänt. USA är fortfarande en koloni och i ”True blood” introduceras nu en vampyr som glider in på Merlot’s och beställer ”a pint of blood and a packet of crisps please”.

Inte rimligt.

På tal om Alexander Skarsgård: Här får han klamydia.
På tal om en tv-narkomans liv och leverne: Säsong två av ”Nurse Jackie” utvecklades till ett präktigt luftslott.