Mitt i naturen presenterar: Emo

En enormt snygg subkulturell stilstudie från gårdagens DN, av Anders Sundström:

”Här finns så kallade ”Emosar” som med svarta kläder och speciell stil visar att de vill stå utanför samhället och över sådant som betygshets och prestationer. De är mycket vänliga mot varandra och andra ungdomar men är svåra att komma inpå livet för myndighets-
personer. Tidigare var sniffning ett problem i gruppen”.

Den här meningen är briljant: ”De är mycket vänliga mot varandra och andra ungdomar men är svåra att komma inpå livet för myndighetspersoner.” Det låter som att Anders legat under en buske i 2 veckor och väntat på att fotografera ett otroligt sällsynt och utdött näbbdjur. Eller typ en dront. Kudos!

Goth-Henrik, f.d. Metalkock-Henrik, har levt på en diet bestående uteslutande av Fields of the Nephilim i snart 2 veckor, och kan säkert berätta mer om detta naturfenomen. Själv försöker jag, på Goth-Henriks inrådan, återupptäcka denna svartrocksikon från 80-talet, men får halvt obehagliga flashbacks från ungdomens år i Umeå. Jag satt på Mecka och kedjerökte i 5 timmar på en slät svart kaffe, påtår x 1 000, medan folk i fjunig skäggväxt och långa rockar designade rollspelskaraktärer runt omkring mig.
Det är Fields of the Nephilim för mig.

Jag inser just att, om någon ung emoperson mot förmodan surfar in och läser detta, kommer den att sucka tonårsdjupt och konstatera att gubben tror att emo och goth är samma sak. Noll koll.

Idag firar vi…

…två saker:
Min äldste vän Fredrik Jonsson fyller 31 år.
Det är exakt på dagen 13 år sedan jag slutade äta kött.
Grattis till oss båda! De två är inte egentligen sammankopplade, och ändå är de det. Det är även exakt 13 år sedan jag såg Final Exit göra en epokdefinierande konsert i köket i Jonas Roséns studentkorridor. Men det är ändå en underordnad historia jämfört med mig och Fredrik.

På bilden ovan syns Janne Widmark, numera känd från IMDB, till vänster, och Fredrik, hängandes till höger. Lång bakom, mitt emellan dem, står jag i en fontän. Jag har på mig en Cypress Hill-mössa. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Bilden är tagen av Jenny Johansson 1994. Egentligen letade jag efter ett helt annat foto men gick bet. Originalplanen var ett modeinlägg om hur jag gått full cirkel och ser likadan ut nu som jag gjorde då. Bilden som existerar i mitt huvud är också från 1994 och föreställer mig, Janne och Fredrik på Umeås flygplats, på väg på en klassresa till London. Jag ser exakt likadan ut då, vid 16 år, som nu vid 31 år. Ja, bortsett från att jag hade långt hår, glasögon och midjeväska. I övrigt är det liknande skinnjacka, Poison Idea-munkjacka och kängor som fortfarande gäller. Fan att jag inte hittar den bilden.

Londonresan med klass Mp2 innebar ett par livsavgörande inslag. Jag och Fredrik rökte marijuana för första gången någonsin, i kön till en Bad Religion-konsert på Astoria. Fredrik fixade en ring ögonbrynet, men jag skulle självklart vara värst av alla klasskamrater som piercade sig, vilket var en imponerande majoritet. Kom ihåg att det här var 1994, och enda sättet för umebor att ens ta hål i näsan var att åka till Skellefteå där tanterna på Indiska sköt hål med pistol. Hur som helst: jag tog hål bröstvårtan, något som ledde till en väldigt kylig stämning i familjen Jonsson när jag kom hem. Fredriks ring växte ur efter ett tag, medan jag efter ett par månader fick en inflammation i hjärtmuskeln och var mycket, mycket nära att dö på riktigt. Alltså, verkligen på riktigt. Piercings: sjukt töntigt.

Hur som helst: stort grattis Fredrik.

"Där ska hon ha satsen”; Entombed besöker Umeå

Idag när jag plockade fram min Tetsu Arrey-lp trillade en påminnelse, som ni kan se på bilden här ovan tillsammans med Cornelia och Glenn, om min tid som konsertarrangör ut ur konvolutet. En biljett från en konsert jag fixade med Entombed, Cult Of Luna och The Satellite Circle typ… 2001? 2002? Jag bokade Entombed för deras första besök någonsin så långt norrut, snabb och ledig kontantbetalning i ett solkigt kuvert fick de för besväret. På fredagen spelade de utan åldersgräns på Hamnmagasinet med Naglfar som förband, på lördagen lirade de på Corona med ovanstående laguppställning för de vuxna. Jag hängde med grabbarna hela helgen och skjutsade omkring dem i morsans Toyota. Snackade Raw Power med Uffe, fick höra oräkneliga sexanekdoter av LG och fick lära mig att Peters absoluta dröm var att få knulla med en nunna. ”Du vet den där öppningen i dräkten där hon har ansiktet? Där ska hon ha satsen”. Jag tror att groteskt stora sillikonpattar var inblandade på något hörn också, men jag kan minnas fel. För en politiskt medveten umevegan var det en omtumlande upplevelse, och förmodligen början på mitt nedstigande i det moraliskt tvivelaktiga träsk jag för närvarande befinner mig i.
Värt att notera är att Cult Of Luna headlinar Debaser fucking Medis den 16:e oktober. Så dem går de ingen nöd på, trots att de inte fick en kr för det där giget på Corona.