#5: Turbonegro med ”The midnight NAMBLA” från ”Ass cobra” (1996)
Jag har tvekat in i det sista angående den här placeringen. Går det verkligen att ha med Turbonegro, ett band som aldrig sagt något kontroversiellt och menat det under hela sin existens? Gruppen som byggt en lukrativ karriär på ironi och popkulturellt korrekt kitsch. Gruppen som i jämförelse får Vice att framstå som Bibeln (boken om ”gud” alltså, inte det där utdöda lilla popzinet) när det gäller seriositet.
Svaret kan bara bli ett: ja. För trots att jag vet att Happy Tom och pojkarna alltid gjort musik med glimten i ögat, kan jag inte låta bli att känna ett visst mått av obehag varje gång jag hör denna fantastiska pederastklassiker. Ett rätt stort mått av obehag, faktiskt.
Texten i sig är billig: ”I am the midnight NAMBLA/I am the two inch gamler”, ”The fondler of the nobbler/The nemesis of the toddler”, ”I’m a nambling man/I am gonna namble your asshole” – ja, ni fattar. Inget spektakulärt där. Men drygt en minut in i låten kommer det osmakliga genidraget som kickar in ”The midnight NAMBLA” på #5 på listan: det gråtande barnet.
Eller, vad som ska föreställa ett gråtande barn. Om det är äkta eller ej är oväsentligt. I kombination med texten och att jag vet vad NAMBLA är för något, blir resultatet genuin avsmak. Samtidigt är det så smart, avskyvärt och, framför allt, snyggt, att det inte går att låta bli att tippa på hatten av respekt för Turbonegro. Extra plus för Rolling Stones-referensen.
Boomp3.com
Inlägg
.jpg)
