Dagen då Verkligheten slutligen sköt sig själv i ansiktet, ty den visste att vi nått orimlighetens ändhållplats och där ej fanns mer att se

Så många briljanta människor som dött för tidigt. Skådespelare, musiker, konstnärer, kreatörer, diktatorer, agitatorer, skitgrisar. Människor som tagits ifrån oss medan de fortfarande hade så mycket att ge. Men Mats Drougge lever fortfarande.

Han.
Lever.
Fortfarande.

Varför? För att kunna utnämna de vandrande aborterna Adept till landets bästa rockband? Nej. Nog nu. Ya basta, Drougge!

Jag önskar honom aids och ebola i huvud respektive anus. Nu. Idag.

Kan vi samla in pengar till det?