”Hey hey, oi oi (Into the skins)”
Min livslånga kärleksrelation till skinheads och Oi! fortsätter att sprida regnbågsfärger över världen. Saxat från en intervju i Skrutt med Manifestvinnarna Antipati:
”På nya skivan har ni en låt ’Punk på Berns’, utveckla?
Den handlar främst om folk som har lämnat punken av olika anledningar men i efterhand och någon helt annanstans i livet tar sig rätten att definiera och förklara den, och ikläda sig den kappan när vinden blåser åt rätt håll. Första versen går ju ut till första generationen punks som upplevde punken när den var ny och inte riktigt kunde jämföras med något tidigare popkulturellt fenomen. Många där var snabba att hoppa på nästa tåg, vad det nu må ha varit, men är också jävligt ivriga att slå sig för bröstet i samband med mediabevakade nostalgievenemang och förklara för yngre punks och entusiaster att var man inte med, ja då kan man inte uttala sig om vad punk är etc. Min replik är att det är de som ska hålla käft – är man inte fortfarande involverad kan man aldrig påstå att man någonsin på allvar varit det heller.
Den andra versen handlar om Aftonbladet-journalisten och före detta DS13/Imperial Leather-medlemmen (med mera) 138 som bara är nån sorts punkens (hårdrockens) Peter Siepen.”
”Punk på Berns” må vara undermåligt gatutrall som får Ultima Thule att framstå som spjutspetsen av musikalisk rimlighet. Melodislingorna är… Tja, om inte bättre, så i alla fall inte sämre än en högstadieklass som över ”Du gamla, du fria” om och om igen på elgitarr.
Jag väljer ändå att ge tummen upp till Antipati. Dels för att jag jämförs med en manlig modell med perfekt trimmad överkropp och en förkärlek för att klä sig extravagant. Dels för att jag varit på Berns tre gånger i mitt liv, vilket är ungefär detsamma som en genomsnittlig Lonsdale-sportande Dropkick Murphys-entusiast.
Vill du spisa ”Punk på Berns” gör du det enklast på Spotify – här. Skaldandet om mig börjar kring 1.35 och går ungefär som följer:
”Du lever på gamla meriter/För nu du mognat har/Du har ju börjat blogga nu på gamla dar/Droppar kredd i hardcore/Värnar misantropin/En uppmärksamhetskåt idiot/Självtillräckligt svin/Egentligen är allt du vill är att vara en av dom/Dagens outfit varje dag/Kokain och Dom Perignon/Punk på Berns/Krustader och champagne”
Rimligt.
I vers tre ber bandet Tommy Zethraeus komma tillbaka och göra processen kort. De avslutar det prisbelönade verket med orden ”138 skott i pannan på varenda idiot/138 idiot”, inklusive extra feta hockeykörer på det andra ”idiot”. Det skulle jag också ha lagt.
Antipati vill rikta AK4:or mot mig. Jag vill rikta ett stort kudos till kvartetten. Mina gamla meriter är nu uppdaterade till färskast möjliga datum. Det är ungefär tio år sedan ett skinheadband senast skrev en hatlåt till mig, och just den punkten började faktiskt kännas lätt möglig på min champagnefläckade cv.
Fel – åtgärdat.
Kom igen nu grabbar, bjucka på en cd. Minsta ni kan göra.
Vi tar en Peter Siepen-video på det:
…samtidigt kan jag inte släppa den gnagande insikten av att medan Mats Olsson och Per Bjurman fick hatlåtar signerade Eddie Meduza, får jag ovett från rakade skallar som inte ens hunnit nöta ut sina första par Dr. Martens. Något är skevt med karmafördelningen.
Stort tack till Staffan och swehc.com som uppmärksammade mig på den här hedersbetygelsen. Av någon outgrundlig anledning lyssnar han faktiskt på Antipati och Gatans Lag. Ouch.
Inlägg
.jpg)
