Cissi och Fredrik i en brännande kulturdiskussion om smurfarna:
Vad vill de?
Vilka är de?
Är de sexister?
Är de socialister?
Är de antisemiter?
Hur förökar de sig?
Fredrik säger att det här är det enda debatterbjudandet han ansett tillräckligt viktigt och engagerande för att tacka ja till på, tja, tio år.
Lovisa påpekar sedan att ”smurfarna finns ju inte”.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på barnen i Afrika.
Eller Witchery på Hultsfred, som Jonas tycker att ovanstående bild ser ut att vara en urban version av. Men icke. Jag satt bara längst fram.
Unni Drougge satt bakom mig.
Inlägg
.jpg)
