Visar inlägg med etikett förakt sinnessjukdom storhetsvansinne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förakt sinnessjukdom storhetsvansinne. Visa alla inlägg

torsdag 30 oktober 2008

En business manager på en kommunikationsbyrå spexar till det


”Det är bra musik också. På övervåningen spelar de 70- och 80-talshits, och nere spelar de house. Jag gillar att spexa till det så jag väljer oftast övervåningen. Michaelpiruetten är ett favoritmove. Jag har också ett secret move som heter ’fönstret’. Man gör ett fönster med fingrarna, öppnar det, sticker ut huvudet och sen stänger man det.”

Relativt ofta får jag känslan av att jag är med i en ”Truman Show”-liknande verklighet. Där i princip alla omkring mig är skådisar som följer ett manus, och regissören släpper alla spärrar och vill se hur mycket jag pallar innan jag bryter ihop. ”Kom igen nu, vi kollar hur mycket snubben tål, han är nära bristningsgränsen nu, mer galenskap, mer idiotier, mer dumhet! Nu!!!”.

Ja jävlar. Första tecknet på mentalsjukdom eller är jag utsatt för en konspiration på riktigt? Bara för att jag har storhetsvansinne behöver det inte betyda att jag inte är offer för en komplott. Eller nåt.