”Det som återstår är att behandla människor som principiella jämlikar. Det innebär att kvinnoförtryck inte är acceptabelt någonstans vem som än utövar det; att man försöker förstå dess mekanismer och vill göra något åt dem även till priset av att tradition och teologi förändras.”
Många invecklade ord. Formuleringar lååångt över min bildningsnivå. Ändå: Lena Andersson krossar värdigt och med precision den förståelse och acceptans som existerar för allt kvinnoförtryck insvept i religiös kåpa. Som alltid är Lena Andersson härskaren av rimlighet. Läs – här.
Inlägg
.jpg)
