Barnlitteraturen rör sig framåt.
I Just Can’t Hate Enough missar alla sina jubileum. Tvåårsdagen glömdes bort. Inlägg #2000, som jag planerade att uppmärksamma, fumlades åt helvete. Detta är bloggosfärattack #2004. Hurra för mig.
Tid och tecken bara sprutar iväg med blixtsnabb fart när verkligheten upplöses i O-R-I-M-L-I-G-H-E-T runt omkring mig.
Förmodligen är Olivia Obliteration det enda barn som gåtränas med lockbete i form av marginaliserad, bredbent kukrock. Samt en tomte.
I dessa Ghost-galna tider, vilka minns the trve ”Prime mover”?
Inte åldrats med så mycket värdighet, nej. Men textraderna ”Sex fuhrer/Baby, I’m a love dictator/Blitzkrieg romance/I’m a cool dominator” står sig än. Eller, tja, kanske inte.
Vad tror ni vi säger om det här om tjugotvå år?
Inlägg
.jpg)
