Gather round the place of the demon whore

Eftersom jag den närmaste tiden kommer att bo på kontoret, puttas bloggen ned på halvfart. I måndags jobbade jag 13h, igår blev det 14h, och det ser ut som att de närmaste sju dagarna kommer att bli minst lika fucked up och galna. Men allt för kulturen! Filmfestival über alles!

Jag har upptäckt att den enda musik jag pallar att lyssna på när jag jobbar så här hårt är Earth och Misfits. Det är lätt att glömma bort just Mifits, ja, till och med hata dem. Det är svårt att gilla ett band som We förvandlat från en tidlös punkikon, till en nedkissad bratsymbol. Det är även problematiskt att hålla fast i en grupp som bara inspirerat till dynga. Om du läser en intervju med folk som säger något i stil med ”vi spelar horror punk, typ Misfits”, då kan du utan pardon utgå från att det är ren skit. Alltså, verkligen skit.
Men i slutändan segrar musiken, och det är bara att inse att Glen Danzig och hans vänner skapade något som inte åldrats det minsta. Makalösa kompositioner, lika rätt nu när jag är 31 som när jag var 13. Jag hade ett C90-band proppat med gruppens musik som jag lyssnade på om och om igen i min freestyle. Pulsandes i snö från Storgatan 1b in till skolan inne i stan, i becksvart och tidigt Umeåmörker, med stormen piskandes i ansiktet, fanns det ingen bättre partner än Misfits.

Nu ska jag redigera en text på 10 000 tecken, skriven på engelska av en kille som inte kan engelska.