Big in Åland

Jag uppskattar att mina citat är korrekta.

Jag uppskattar ännu mer att när de lyfts ut från IJCHE och hamnar i ett annat kontext, framstår det som att jag dömer ut hela Åland som en minination av bonniga rattfyllon.

Som inte kan blanda korrekta drinkar.

Organized sports 138, a.k.a. Dagen då helvetet slutligen frös till is, vol. 2

Glömde. Naturligtvis måste nedanstående inlägg ackompanjeras av den här råa magin rakt från helvetet. Hardcore for the hardcore.

Go Team Void.

Organized sports 138, a.k.a. Dagen då helvetet slutligen frös till is

Jag har ett par hela byxor. Så vad gör jag precis innan jag glider in i en period av dåligt pengaflöde och stela arbetsintervjuer?

Jo, jag slänger försiktigheten och värdigheten för vinden! Här ska jag harva beachvolleyboll i finaste gåbortjeansen av tjejmodell och min hyllade ”Night of the living dead”-t-shirt.

Och inte ens för barnen i Afrika. Nej, en resa till Miami.

Men jag och Cornelia blev blåsta på solskensstaten. Priset gick till två killar från tidningen Café. Visst, de kunde uppenbarligen spela på riktigt. Men i gengäld såg de ut som total skit i sina rutiga shorts modell Köping 1997.

Så jag ser ändå mig och Cornelia som vinnare inom stil och moral.

Bonus 1: En av de ansvariga för Paf Open ville uttryckligen ge mig stilpoäng för att jag bar stretchjeans.

Bonus 2: Jag fick domaren att skratta med en serve.

Bonus. 3: Jag hann även börja bråka med domaren – ”Bollen var ute för i helvete!” – under en match på sju minuter.

Varför så många bilder, säger du?
För att det är första gången sedan realskolan jag ägnat mig åt någon form av organiserad sport, säger jag. Ge mig detta.

Alla vi som skämde ut oss. Bilder från Linda, kudos för det.

Och hela resan.

”Life is a chain of games”, vol. 2

Verkligheten har som bekant plockat på sig clownnäsan permanent. Den kommer aldrig att åka av. Glöm det.

Så jag och Cornelia bestämde oss för att omfamna det orimliga och haka på Lindas bloggresa till Paf Open på Åland.

Där spelade vi hasardspel för välgörenhet. Barnen i Afrika ska ha sitt.

Problemet är att det finns anledningar till att spel och dobbel är den enda last jag aldrig gett mig hän med okuvlig lusta:

Jag är sämst.
Jag är impulsiv.
Jag kan inte räkna.
Jag vågar friskt och stort och vinner inget.
Jag är typen som går in på ett kasino fullt påklädd och kommer ut endast iklädd en tunna, Lucky Luke-style.

Runda vid Black Jack-bordet – åt helvete.



Cornelias vända vid pokerbordet gick bättre. Hon skopade upp tvåans placering i turneringen och satt och vaktade ett Twin Towers av marker. Men det hjälpte inte. Barnen i Afrika blev utan.



Odd och Kate fick den åtråvärda jättechecken, som de skickade till svenska ungar i kris. Gott så. Kudos, kids.

”Life is a chain of games”, vol. 1

Genushaveri: ”Bitch, you know the side, world motherfucking wide”

Härligt att leksaksaffärerna är lika förvridna på Åland som i Sverige.



Fitta.



Kuk.

Idag har jag och Cornelia spelat hasardspel för barnen i Afrika, samt beachvolleyboll för vårt eget höga nöjes skull. Mer om det senare.