Av en olycka hamnar jag framför Woven Hand, ett band och en person som jag alltid irriterat viftat bort.
Samtidigt som jag går in i konsertlokalen får jag sms från Cornelia där hemma. Hon skriver att Olivia tagit tag i min sovtshirt och sagt ”pappa”. Sedan har hon stått i hallen, pekat på dörren, tittat på Cornelia och sagt ”pappa?”.
Sms:en blandas med Wowen Hands intensiva, akustiska ilska och jag börjar gråta. Det blir en fruktansvärt bra konsert. Jag vill se dem igen, höra mer, nu. Och jag vill hem till min dotter.
…och ja, det har redan påpekats att jag är en pensionär för att jag har en sovtshirt.
Inlägg
.jpg)
