Lee Dorrian.Punkt.Slut.

Lee Dorrian med herrbekant.

I fyra festivaldagar pratar jag om hur mycket respekt jag har för Lee Dorrian. Hans integritet, banden han varit med i, skivorna han släppt. Hans karriär, helt enkelt. Jag skräder inte orden utan bugar som en fjortis: Jag tycker Lee Dorrian är en ascool man med svinbra smak.

Sista natten, efter sista bandet, stöter vi på varandra på en pissoar. Han beklagar att vi inte hunnit prata så mycket under festivalen. Sedan frågar han om jag inte är med i mitt förra band längre. ”Nej”, säger jag, ”det är jag icke”. Då ber han om ursäkt för att han inte hunnit höra av sig och säga att han gillar skivorna, att det är bra och ”originellt”.

Jag och Death Row-Henrik springer ut i den regntunga natten, rusiga och lyckliga likt bolsjevikmatroser på pansarkryssaren Potemkin 1905.

Segern… är vår.


Lee Dorrian med häxbekant.

Just ja, den 42-årige sångaren hinner även peta in ett horn i sidan på alla band som förlitar sig på ”grisblod, smink och mängder av kandelabrar”, ty de förtvinar alla i närvaron av Autopsy och deras gatubrutalitet. Trve that.

”This is the Unites States of America, and you have a right to hate who you want, so let’s start bustin’ heads!”

”We’re gonna do some drinkin’, and we’re gonna do some hangin’ out, and we’re gonna play nothin’ but, goddamned, death fuckin’ metal!”

Det blir inte mer amerikanskt än Suffocation. God bless ’em.

Hitta (minst) ett fel

Hole in the sky 2010: En odyssé i bilder, Forges devilock, death metal-gastar samt en gengångar-genomgång

”Gonna rip your skull out/Eyes of death, I have them/Devilock, you rip your heart/I have ’em/Devilock, I rip your heart out of hell”

Urfaust, Grave Miasma, Repugnant, Dead Congregation, Rotting Christ (mest väntade besvikelsen), Suffocation, Enforcer, Angel Witch, Venom, Cathedral, Devil’s Blood (mest oväntade besvikelsen), Autopsy, Watain, Obituary, Nunslaughter, Obliteration, Triptykon – jo, jag såg en oförskämt stor del av banden på Hole in the sky:

Eftersom jag och Death Row-Henrik ska recensera festivalen i kommande Close-Up, kan jag inte gå in på allt för detaljerat på våra åsikter. Jag lallar lite bilder från höften då och då istället, bara sådär.

Jag tänkte bara säga att Repugnant är det bästa death metal-band jag sett sedan… tja, jag såg Morbid Angel på Hole in the sky 2006. Sådan spöklik törst efter jungfrublod, ett sådant hemsökande av genrens intensivaste katakomber – mörk magi värdig en galen grevinna.

Kaos och kalabalik, knulla ett lik! Superkudos.

Jag såg aldrig gruppen när den fanns förra gången. Men de som gjorde det säger att Repugnant aldrig varit bättre än 2010. Fan tro’t.

”Scum of the earth…”


”…obliquity in the creation…”


…awakened by mistake/Overdose of radiation.”


Apropå Tobias Forges frisyr: Försök du förklara för norska och svenska headbangers vem Henric De La Cour är.

Inte kunna relatera till ett ord jag säger – check.

”No tomorrow if the final curtain falls/As a volcano erupts everything crushes to the ground”

Didrik och Proxy: ”Ooooooh, you’re an angel witch/You’re an angel witch/Ooooooh, you’re an angel witch/You’re an angel witch/Ooooooh, you’re an angel witch/You’re an angel witch”. Etcetera.
Death Row-Henrik: ”Chillin’ out maxin’ relaxin’ all cool and all/Shootin’ some b-ball outside of school/When a couple of guys who were up to no good/Started making trouble in my neighborhood”. Etcetera.


En av killarna på bilden har redan fått sparken. Resten av bandet har bara inte sagt det till honom. Ännu. Sägs det.

Hellhammer is house

Rimligt renommésnyltande 101.

”They club seals, don’t they?”

Jag har aldrig varit på en enda rimligt berusad och social tillställning som inte slutar med att du prövar andra människors kläder…


…av båda könen…


…vilket gör att du ser ut exakt som Yngwie Malmsteen gör på baksidan av ”Marching out” (1985)…


…vilket i sin tur urartar till den riktigt tunga skiten och du slutligen står där i en officiell Enslaved-sydväst och inbillar dig att du ser sextiotals-
ockult ut bara för att alla andra också har officiella Enslaved-sydvästar vilket skapar en svag illusion av en häxsabbat…


…men i själva verket äter ni bara italienska delikatesser och dricker rödvin ur bag-in-box medan ni diskuterar utsikten och den makalösa norska naturen…


…vilket sedermera leder till en märklig nationalistisk yra och du finner dig själv vilt fotograferande sälar trots att landet du befinner dig i hatar och föraktar sälar och vill utrota varenda en av dem…


…så för att empatikompensera antisälonismen börjar du plåta pinvinger och sätta in ordet ”penguin” i titlar signerade Cro-Mags (”Street penguin”, ”Penguins gotta know” etcetera) samt Driller Killer (”Total fucking penguinized”, ”Penguin the world” etcetera)…


…sedan försöker du tuffhetskompensera genom att fotografera dödskrokodiler som är inspärrade i alldeles för små akvarium och med allra största sannolikhet önskar att de kunde skjuta sig själva i ansiktena för att göra slut på lidandet…


…och efter den insikten går du vidare till att sätta officiella Enslaved-sydvästar på uppstoppade och döda lodjur som i alla fall slutat lida…


…samt sköldpaddor…


…och vargar…


…och sedan börjar du röka.

What the hell’s going on around here?

Society System Bergen Decontrol

The kids will have their say.

Jag kommer hem med hundtratals bilder i stil med de ovan. Men inte en enda på vår underbart gästvänliga värdfamilj Nina, Pontus och Atle.

Jag kan inte annat än skämmas.

I fem dagar har de lagat mat och upplåtit sovplats åt snyltarna från Sverige, och inte ett endaste fotografi belönas de med. Skandal.

Kudos till er, skit till oss. Otroligt stort tack till er.

Kolla in deras band Agrimonia och Dumhetens Haer.

31/1 1928 – 30/8 2010

”Even though I walk through the valley of shadow and death, I shall fear no evil. For I’m the meanest motherfucker in the whole fucking valley.” Vila i frid.

God save the gore and the green

Det kommer ett mail från en källa nära produktionen:

”Tjena Chris. Ville bare rette på bloggen din, Autopsy røker inte mest Hasj, de røker GRØNT!”

Jag ändrar blixtsnabbt som en vessla och glider smidig som en ål genom Haschtomte Gate vol. 2 utan en endaste skråma.

”I’ll be your ghost”

VIP-rökruta, Hole in the sky, natten mot söndag. Översatt från norska.

Främling: Ursäka, men är det inte du som sjunger i Ghost?
Jag: Förlåt?
Främling: Ja, är du med i Ghost?
Jag: Näe. Det är inte jag.
Främling: Jaha. Jag såg din frisyr och så hörde jag att du är svensk.
Jag: Nej, den snubben är lite kortare och smalare än mig.
Främling: Okej, sorry.
Jag: Det är lugnt.

Supermegahemliga Ghost är det alla pratar om på festivalen – trots att de inte spelar. Folk söker febrilt efter människorna bakom detta mästerliga, extremt hypade band. Om det snackas så här mycket efter en singel och noll konserter, hur blir då 2011 efter ett album och otaliga festivalframträdanden? Snudd på orimligt.

Typexempel: Trummisen i Urfaust bär en hemmagjort Ghost-t-shirt. Det lindrar inte hur förolämpande dåligt hans band är. Men ändå.

Det blir mer om Hole in the sky varåt det lider. Det har kommit saker emellan. Som pausunderhållning lallar jag kändisbilder från Bergen, staden där till och med Nöjesguidens maskotar bär Watain-merch:


Mästerligt och Döskalle feat. tvättäkta svartmerch.


Hole in the sky crüe 2010 feat. Jim Sadist, Nunslaughter, som till vardags kör budbil. Jag frågade.


Hole in the sky crüe 2010 feat. Autopsy, som till vardags mest röker gräs. Jag behövde inte fråga.


Metalion från Slayer Magazine feat. en pingvin. Jag har inte en aning om vad någon av dem gör till vardags.

”If AIDS don’t get ya/Then the warheads will”

Döden är för de döda och livet är för de levande. Nu åker jag på en festival för de levande där alla sånger handlar om döden och där varje image, pose och all estetik hyllar eller söker att efterlikna det stora svarta. Utan mobiltelefon, dator eller uppkoppling. Väl mött.

Soundtrack: Rotting Christ ”Satanas tedeum”, The Vicious ”Alienated” och Rocky & the Sweden ”God save the green”.

Hemma

”Det är liksom en annan typ av kyla, ändå.”

Utav 16 858 stycken mp3:or, tycker slumpfunktionen på min skröpliga Ipod att dessa fyrtioen utgör den ultimata verklighetsflykten under transport från Umeå till Telefonplan. Jag ger den rätt.

Black Sabbath: Never say die
Graveyard: Blue soul
Pitch Black: Maze of one ways
Kaamos: Spiritual funeral
Neurosis: Lexicon
Life Sentence: Take a stand
Totalitär: Luftslott
Type O Negative: The misinterpretation of silence and its disastrous consequences
Infest: Head first
Disfear: A thousand reasons
Really Red: Nobody rules
Kalas: Media screws
Hollow Ground: Fight with the devil
Broken Bones: Who cares about the cost
Cro-Mags: By myself
Unleashed: Violent ecstacy
Shitlickers: Spräckta snutskallar
Capital: Disclaimer
Massgrav: Ursäkta röran – vi suger kuker
Uriah Heep: Love machine
Propagandhi: Rio de San Atlanta, Manitoba
Tyrant: Restart with the number 666
Twisted Sister: Train kept a rollin’
Gauze: Crash the pose
Imperial Leather: Power of blame
Warrior Soul: Interzone
Running Wild: Renegade
Nunslaughter: Jesus is doomed
Exit-13: My minds mine
Cavalera Conspiracy: The doom of all fires
Terra Firm: Freebassing
Overkill: In union we stand
Syphilitic Vaginas: Benzedrine & gasoline
Assück: Socialized crucifixion
Sons of Cyrus: Switzerland
Attitydproblem: Sluten anstalt
Discharge: Does this system work
Crass: Crutch of society
Sepultura: Mass hypnosia (drum tracks)
Widespread Bloodshed: Psychoward
Black Sabbath: Spirar architect


1982.


1999.


2010.

”The dead, the dying and the dying to be dead"

Ja, jag har en fråga – varför? Varför ljuger jag och säger ”ja, det ska jag” när hon gråtande säger att jag ska knäppa händera och be för henne när jag vet att det inte finns någon Gud och varför ljuger jag när jag ler och säger att hon får komma och hälsa på Olivia så fort hon är på benen igen fast vi båda vet att det inte kommer att hända och varför ljuger jag ännu en gång och säger ”vi ses snart igen, när du är bättre” när jag går då i alla fall jag vet att det aldrig kommer att ske. Varför?

Hiroshima, Nagasaki, Piteå

Min vän Sara kör ner från the trve Norrland för att stötta familjen. Hon berättar att Piteå fick sin första sushirestaurang nu, 2010. SOFO FTW, Stockholm har aldrig någonsin varit så långt borta.

Är jag Zach Braff? Är Umeå Hardcore numera New Jersey, a.k.a. the Garden State? Nej och nej. Jag är inte tungt drogad, nollställd och sönderanalyserad. Här är inga kokainfester. Och Manic Pixie Dream Girls modell Natalie Portman finns ingenstans på hela planeten. Här är bara en söndervittrande människa med en medicinlista som är fyra A4-sidor lång.

Verkligheten - i underläge. Igen.

Cancer

Flygplatsbarer är de mest ensliga platserna i hela universum.

Det finns ingen som drar ett lika tjockt, svart streck över gamla oförrätter som liemannen. Jag må ha förbannat och hatat. Svurit. Skurit av kontakten oräkneliga gånger. Stuckit in de grövsta verbala knivar som finns. Vridit om. Önskat livet ur. Men när jag nu ser henne drogat tyna bort, askblek som om hon redan satt i båten på väg över Styx, är den enda jag hatar mig själv. Jag hatar och förbannar mig själv för att jag inte var den större, mer förlåtande människan av oss två. Att jag inte lyssnade mer. Frågade mer. Brydde mig mer. Såg mellan fingrarna mer. När det enda som återstår av ett helt liv är ett tunt, välstruket nattlinne hängandes på en ranglig galge i hallgarderoben i dödens förmak, är det redan åt helvete för sent. För allt.

Alla är så jävla ensamma.

Ursäkta tystnaden – vi säger farväl

På grund av dödens hastiga analkande glider bloggen in i mörker på obestämd tid. Jag godkänner kommentarer i mån av tid, internet och livslustens engagemang.

Remember: Only death is real.

”That leather smells so sweet/I’m on fire/Breeding sin, breathing lust/Witches spell/No women, all leather and decent amounts of hell”

När barnet sover. När frun är ute och svirar. Då ägnar jag mig åt subkulturellt pappapysslande. På en lördag. Jo, jag tackar jag.


Laga.


Pynta. I bakgrunden: Gammal väst till slakt.


Jackan har antagit en underligt stel form sedan disktrasebehandlingen under Sonispheres vidöppna himmel. Vad gör jag åt det? Tips tack.

Soundtrack snurrar från följande vinyler: Turbonegro ”Retox”, Tragatelo ”S/t”, Plasmatics ”Metal priestess” och ”Coup d’etat”.



Wendy O Williams – vegetarian. Minsann.

”Trample down the bloody piece of hope/And be scared of death shadow/Children lost the bright future/In the corner of the darkness”

Igår: Sorgligt avsked från, tja, i princip det bästa jobb jag någonsin haft samt ett av de bästa jobbgäng jag någonsin ingått i.

De vet vad jag gillar – rosa bubbel och gulliga djur. Av Nina fick jag dessutom både ett blogginlägg samt en goodiebag med skönhetshets. Jag älskar goodiebags. Och hets.

Satan i helvete. Saknaden är redan stor. Ingen nämnd, ingen glömd. Och Sekten med versalt S – vad ska det nu bli av den?



En sista lunchkonversation med chefen:
Jag: Hur känns det att dina smycken bidrar till en normaliserad syn på vapen, krig, död och lemlästade spädbarn? Hur känns det att du och dina örhängen ingår i det militärindustriella komplexet?
Lovisa: Jag skulle gärna ingå lite mer.

Tofu warrior obliteration temple

Till tonerna av Saturnalia Temples doomdrönande stiftar Olivia Obliteration bekantskap med tofu. Det går hem. Hon gungar med i basmullrandet, smaskandes nöjt. Själv är jag redo att dö för tofu.

Saturnalia Temple spelar i Sundbyberg 28/8 tillsammans med New Keepers of the Water Towers. Mer info här. Själv är jag på Hole in the sky, men missa icke ni som är hemma. Förnämlig konsert.

”Destroy, the twisted justice/Destroy, the miserable dominant”

Julian Assange blah blah blah Wikileaks blah blah blah Irak blah blah blah Afghanistan blah blah blah våldtäkt blah blah blah Sverige blah blah blah USA blah blah blah CIA blah blah blah Obama blah blah blah KGB blah blah blah Putin blah blah blah konspiration blah blah blah SÄPO blah blah blah Grisbukten blah blah blah Castro blah blah blah Kennedy blah blah blah dubbelspel i foliehatt blah blah blah Piratpartiet blah blah blah Rick Falkvinge blah blah blah sexuellt utnyttjande blah blah blah mer konspiration blah blah blah säkerhetstjänst blah blah blah Iran blah blah blah 9/11 blah blah blah Shahen av Iran blah blah blah Jello Biafra blah blah blah Palme blah blah blah Vietcong blah blah blah FSB blah blah blah Spetsnaz blah blah blah sanningssägare blah blah blah they’re out ta get me blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah blah.

Bara för att någon driver en hemsida där de vräker ut makabra mängder information utan vidare funderingar, utesluter det inte att personen i fråga kan vara bara ännu ett maktfullkomligt svin som hatar kvinnor.

”Now enter the night and see what you can get/Everybody/Sell your body/Everybody/Sell your body/To klass 9a”

”En niondeklassare på en högstadieskola i Halland attackerades av klasskamrater när hon vägrade klä ut sig till hora under en temadag. Skolinspektionen kritiserar nu kommunen och skolan för händelsen.
– Eleverna skulle inte klä ut sig till horor utan till påskkärringar. Några tjejer klädde ut sig till lätta damer från 1800-talet, säger rektorn till DN.”

Dagens ord: Kan ni säga ”lätta damer”, kids?

”Life’s the word we’re told to choose/Time stands still win or lose/Living on time known as borrowed/Here today gone tomorrow”

Jordens resurser slut prick exakt idag. Rejoice motherfuckers!

”Vi bygger helt enkelt upp en skuld gentemot kommande generationer. Till största del beror det på vår förbrukning av fossila bränslen, men även köttproduktionen och utfiskningen av haven tär på resurserna.”

”The road” – snart i en verklighet nära dig.

Fuck you, fiskätare.

”Who am I?/D.R.I.”

Arbetslös.
Mobillös.
Föräldraledig.
Helvete vad jag ska baka surdegsbröd.

Kommer jag att stå emot FB-pressen, eller finna mig i min isolering?

”Another fuckin’ payback with a twist/Them motherfuckers shot but the punks missed”

Nyhet lika skön som den vackraste poesi. Hemingway – ät skit.

Tips 1: Ika laddar magasinet och pepprar med en het spellista.

Tips 2: Det finns fortfarande biljetter till bästa festivalen. Venom! Repugnant! Watain! Cathedral! Devil’s Blood! Autopsy! Och så vidare. Jag och Death Row-Henrik är på plats. Vem är med oss?

2009〜32。娘のOliviaが誕生。

Olivia Obliteration pryder sitt första japanska tidningsomslag. Jag har gjort det förr, men här är vi båda två samtidigt. Dessutom i gott sällskap med vänner och bekanta som Jannicke, Dadde, Jack Control, Robert Collins, Yannick och Ken Sanderson.

Så här ser det ut på insidan:



Bäst är dock att Yannick tar hela crust as fuck bird existence till nya nivåer. Q: And måsar? A: And måsar. Måsar?! Måååsaaarrr!



Domo arigato Kenji.

Sthlm fascist fashion week vol. 138

Stockholm fashion week rasar fram och tillbaka över modebloggarna och fashionistastormtruppernas skyttegravar. I Just Can’t Hate Enough drar sitt strå till de estetiskt korrekta stacken. Se vilken ståndaktig trve-accessoar jag hittade i en risig bod på Hötorget:



39 riksdaler. Som hittat. Hade jag haft mer kontanter hade jag köpt ett märkligt, figurformat tygmärke, stort som en halv rygg. Det var en bastardiserad version av Celtic Frost/Hellhammer-heptagrammet i underliga neonfärger. I klassiskt ond old-english stod det bara Ham Mer i gemener. Gah! Vill ha, obskyrt!

The voice of 138 is fucked up government

Inatt låg jag och vred och vände på mig i sängen. Kunde inte sova. Anledningarna var två:

1. Jag insåg att jag glömt Piratpartiet i min enkät.

2. Jag insåg att nihilistfrågan var buskis.

Imorse hade jag fått två kommentarer som påpekade just detta. Så. Väck med den gamla röstbarometern, in med den nya. Trist för er som redan hunnit slösa ett musklick då alla resultat nollställs.

Men se det så här – nu får ni rösta igen. Anti-verklighet.

Efter tips från Jenny har jag gjort testet på valpejl.se. Först valde jag de tre partier som intresserar mig mest. Då blev det så här:

Sedan valde jag samtliga lymlar. Då blev det så här:

Och vad gör jag nu med denna information?