måndagen den 9:e juli 2012

Getaway Rock 2012: Subkulturellt patronmode och hur du sätter sprätt på tiden utan backstagebar


”Går det att ha dubbla patronbälten?”, undrar Olivia. Helst, lyder mitt svar. Äkta tidig Destruction-stil.

Tredje upplagan av Getaway Rock är den enda festival jag besökt i hela mitt liv som inte har ett backstageområde. Okej, anarkisthaket 1 in 12 Club i Bradford, slagsmålsklubben Ungdomshuset i Köpenhamn och crustmeckat Köpi i Berlin saknar även de backstage.

I övrigt: alltid där.

Så icke på Getaway Rock 2012. Oklart varför, vad festivalen har att tjäna på att inte erbjuda ett allmänt barområde bakom kulisserna, där artister, bransch och press kan dricka, mingla, skvallra, slåss och nuppa.

Visst är det elitistiskt. Och för en vanlig betalande hårdrockare helt orimligt att relatera till. Men det gör det väldigt svårt att möta upp med, och spontant springa in i, alla vänner, bekanta och ärkefiender på plats. Deppigt och trist.

Så vad gör vi istället för att fördriva tiden mellan bra akter? Jo, vi:



Hänger i parker med bandare, bärs och grindkids från Falun. Smockan hänger i luften när Kristofer (till vänster) tror att Olivia (till höger) säger att ”första Sadus är sämst”. I själva verket säger hon att ”Spotify är sämst som inte har första Sadus”.

Pust. Krisen undviks.

Vad gör vi mer? Jo, vi:



Pogar till Skitslickers ”Warsystem” medan bekymrade barn tittar på i bakgrunden. Patrik, Black Uniforms-patch och näven i luften, fäller även det bevingade omdömet att ”fan, här kommer vi från soliga Falun och så kommer vi hit och allt är mulet och bögigt” på klockrent dalmål.

Och efter det? Jo, vi:



Gör det jag älskar mest av allt - åker bil runt runt, letar efter pizza och lyssnar på hardcorepunk. Det är det bästa.



Här avnjuter vi Inside Outs ”No spiritual surrender”, en otippad låt i Kristofers kassetthög där föga går under ettusenetthundratrettioåtta bpm.

I övrigt hamnar vi på Kungshallen i Gävle. Undvik. Ovärdig och torr pizza. Först Charlies i Umeå Hard Core och nu detta. Jag har otur med mitt sunksvullande.

Soundtrack: Nya black metal-bloggen Svarta Tankars första lista. Inte direkt min grej. Fuck art, let’s slam.

3 kommentarer:

Marko sa...

Sjukt jävla pinsamt att inte kunna erbjuda metaleliten en värdig backstageupplevelse

Metal Dude sa...

Hmm, tråkigt chris! Är själv bara en vanlig besökare på sådant här metal festival ocgh vet att att backstage är till för de lite mer coola och sådana som jobbar i metal branschen som du. Men önskar ändå att det kunde vara ett så du blev glad och inte så besviken på en festival.

Såg den där bilden där du hoppa runt till ett band. JÄVLIGT coolt måste jag säga!!
Diggar sjäv trash band som municipal waste och killswitch engage. *önskar man kunde hoppat runt med dig*

Ps. Var har du köpt dina solbrillor?

Anonym sa...

Du är ironisk ang allt? Annars borde du fan ha stryk ! /wallenberg -skitsystem