Winter låter exakt som på sitt monumentala, tjugoett år gamla epos ”Into darkness”. Tyvärr är volymen för låg. Och bandet har scennärvaro och utstrålning som en säck med hö, inuti ett kylskåp, inuti ännu en säck. Värt att se för att återuppväcka ljuva tonårsminnen, men ändå lite av ett antiklimax.
Inlägg
.jpg)
