Igår fick jag, tack vare en lagvidrig torrent, se ”What we do is secret", filmen om Darby Crash och Germs.
Jag är ett stort, stort Germs-fan.
Jag hade ett öppet sinne inför filmen.
Jag har inget emot Shane West, som spelar Darby, då jag följer ”ER” slaviskt.
Men.
Jag och Cornelia klarade 5 minuter. Sedan tittade vi på varandra och utbrast unisont ”vad i helvete är det här?!”. Inte ens de mest ruttna tarvligheter som jag kan komma på kan ens börja beskriva hur dålig den här filmen är. Cornelia frågade om regissören är australiensare, eftersom den har en atmosfär av ungdomsfilm från Australien, den typ som går mitt på dagen på SVT. Det är han inte. Han är bara totalt talanglös, ändå.
Själv associerar jag till ”Bullen”, ”Degrassi Junior High” och kompbanden i ”Guitar Hero”. Skådespelarna har uppenbarligen rekryterats från Vice Magazines Do-sektion samt Paris Hiltons bekantskapskrets. Kombinera med redigering som ansågs cutting edge ungefär när MTV lanserade ”The Real World”, och ni får en visuell, intellektuell och konstnärlig förnedring av grandiosa proportioner.
Vi stängde av efter 10 minuter och lite sporadiskt hoppande framåt. Största behållningen var att veta att vi inte betalat för att se denna makabra likskändning.
Apropå årets bästa skivor: Får en smygtitt på Lars Martinssons lista och inser hur frånkopplad jag är från metalvärlden numera. Morbosidad? Ars Diavoli? Helvete, nu hittar han ju bara på bandnamn rakt av.
Apropå att jag vill äga mindre: Traderahype, igen. Se här för Sarcofago, Sepultura, Sacred Reich, Refused, Regulations etc.
Inlägg
.jpg)
