Jag följer Johan Cronemans skriverier i DN slaviskt. Det finns flera anledningar till detta, men de tyngsta är som följer:
Han är rolig.
Han är bitter.
Han är smart.
Han är hatfylld.
Han är nedpissad.
Han är välformulerad.
Han föraktar världen och hela mänsklighetens existens med sådan frenesi och gubbaktig cynism att Morrissey och Niklas Kvarforth framstår som livsnjutare i jämförelse.
What’s not to like?
Däremot har jag sällan någon relation till det han skriver om. Mitt ointresse för rörlig bild växer för var dag, och prime time-tv har jag inte tagit del av på… tja, två decennier? Gott så.
Idag bröt Croneman trenden och skrev om något jag både kan och förstår: ”The cove”, en film som jag recenserat.
Men något är skevt. Antingen har vi sett olika filmer eller så har vi rökt olika saker medan vi gjort det. För ”The cove” handlar inte om det här:
”Den där historien kommer ofta till mig (mitt krassa jag), särskilt när jag ser filmer om rika, mätta västerlänningar som likt korsriddare lägger ner förmögenheter på att miljöfrälsa världen, och inte minst dra ner brallorna på fattigare kulturers miljöbarbarer. När vi förstört vår egen skog är det dags att rädda alla andras.”
De ”fattiga kulturers miljöbarbarer” som avses i analysen av ”The cove” är japanska yrkesfiskare. Inte urfattiga somaliska fiskare som, på grund av västvärldens illegala rovfiske, tvingas till piratlivet och en påföljande hetsjakt från västvärldens rederier och flottor.
Nej, vi pratar Japan.
Ett högteknologiskt och stenrikt iland som vill utrota delfinen.
Anledning: enligt japanerna är det delfinerna som ligger bakom att fisken kommer att ta slut under vår livstid. Havets ekosystem – kollaps.
Orsaken är alltså inte det storindustriella dammsugningen av de sju haven. Det är inte det faktum att 40 000 000 000 000 japaner ska kunna äta sin egen vikt i fisk varje dag. Ej heller Hipster-Holger som ääälskar sin SOFO-sushi.
Nej.
Det är delfinernas fel att fisken håller på att ta slut.
Japans slutsats: döda dem alla.
De äter inte ens köttet, de bara wastar på utan att ta till vara på liken.
Det, det är vad ”The cove” handlar om. Men Croneman har helt missat poängen. Han tycker att delfindödandet är jämförbart med den svenska älgjakten och att vi ska akta oss för att förfasa oss över andra länders kulturarv:
”Vad tror ni japanerna skulle kalla vårt stora folkliga nöje: Välkommen till den stora älgslakten. Eller: Nöjesälgmassakern. Vad säger vi när de kommer hit och lägger näsan i blöt, filmar våra feta, småfulla, tappra älgjägare, får med några astaskiga vådaskott på en älgkalv, ser henne släpa sig iväg i motljus mot en säker död. Behöver vi köttet? Måste vi skyddas från älgen? Är det bara på kul?”
Jag föraktar visserligen svenska älgjägare bara ett par snäpp mindre än japanska delfinmördare. Men för i helvete – crackrökarkrönika deluxe.
Inlägg
.jpg)
