Klubb. Mäktig kraft, ikväll. Finns inte så mycket mer att säga än det här. Kom i tid. Förra gången var det smockfullt.
Vinyl. Debuten från Spiders anländer på orimligt, men stolt, tiotumsformat. Den amputerar med exekutiv makt den digitala tidsåldern. Jag har fått hela släppet som mp3:or tidigare, och genom min datamaskin låter Spiders bra, men inte lysande.
När jag nu placerar nålen på vinylen förändras hela upplevelsen. Skivan uppgraderas på hög volym till nya höjder och demonstrerar med löjlig klarhet hur förnedrande internet är för all organisk, rock’n’roll-baserad musik. Om produktionen låter Marc Bolan 1974 till 1976, som bandet hävdar, är jag dock helt fel person att avgöra.
Köp Spiders här. Fuck you, piratladdare.
Eftertanke: Att lyssna och bedöma musik genom streamade filer, har verkligen sugit ur den saftigaste benmärgen ur rockjournalistikens söndervittrande skelett.
Fuck you, musikindustri, och fuck you igen, piratladdare.
Papper. Law and Order #2. Testostron. Taturingar. Fisheye. Sing-a-long. Mosh, Manliga män som gör saker tillsammans. Ett allvarstyngt och seriöst synsätt på en genuin, ungdomsfixerad subkultur från gatan. Hardcore som det alltid varit, är idag, och alltid kommer att vara.
Den här scenen är så integrerad i min DNA-struktur att jag inte kan låta bli att sugas in i texterna och vidvinkelfotografierna.
Inlägg
.jpg)
