Via omvägen Tyskland och en beställning från Alerta Antifascista, hamnar stockholmszinet Ex ánimo bland lejon och tigrar på mitt golv. Det är en extremt intern skildning av den kungliga hufvudstadens allra mest nitade råpunkscen.
Domar syns på omslaget och nämns på i stort sett varje sida, vilket är mer än rimligt. I övrigt har jag svårt att relatera till mycket av innehållet. Gott så. Fanzines ska vara interna och exkluderande. Elit.
Men. Plötsligt händer något märkligt. Det dyker upp en recension av mitt föredetta band och en av våra konserter, som jag arrangerade:
”Sonic Ritual inledde med ett slag intro och kommentaren: ’Vi är Sonic Ritual, Hell Satan’ och öste igång. Detta är kanske inte riktigt min grej så jag vände mest uppmärksamheten mot personen brdvid istälet. Mycket trevligt och glädjefullt. Domar hann dock glida föbi och passade på att hälla öl i Pjärs väska lite snyggt.”
Men för i helvete.
Du kan uppleva när Domar häller starköl på folk sju dagar i veckan i den här staden, om du så vill. Men det här bandet fanns det blott en handfull chanser att se. Och Domar blåste oss av scenen.
Jag är kränkt modell Birro och säger: Nu slutar jag spela. För gott.
Inlägg
.jpg)
