Terror på Telefonplan gig vol 1: En odyssé i bilder, dubbelgångare, stenchcore, absint och extremsport

Subkulturell ringmärkning – check.
Bebis - check.
På plats berättar ljudteknikern, en äldre man, att på hans tid bar punkarna patronbältena löst hängande. På så sätt gick det snabbare att få av dem när det var dags att slåss med nazisterna på coola hak som Ritz. Löst, alltså. Inte tajt (no homo) som ovan. Det är det eviga dilemmat: Funktionell antifascism kontra fashionistafascism.


We are the punks – check.
Miljö- pch djurvänlig dryck – check.


Modde kör ett klassiskt fotospex framför Sju Svåra År.


2 x bas: Krille och Dwreck. Han berättar att han fått höra vid flertalet tillfällen (vuxenmobbing?) att vi är lika. Pja…


Linnéa och Benke. Notera oldschoolkartan med Sovjetunionen intakt och vid god vigör. I DN i lördags gick de igenom hur folk firar jul runt om i världen: ”När julen avskaffades i det ateistiska Sovjetunionen…”. Det är de vackraste, mest vettiga ord jag läst i en dagstidning på mycket, mycket länge. ”Fuck off Father Christmas”, säger Benke.


Viktor och Will. Senare pratar jag och Will ut om den där gången vi slogs, som sig bör manliga män emellan. Vi kommer inte fram till någon vettig orsak nu heller.


Fint folk kommer sent. Micke dyker upp på en ”silver express (through the valley of death)” – tåget från Göteborg.


Hajpen fortsätter: Benis, Modde, Krille.
Dadde: Står det… ”runk”?
Kille: Nej, det står ”punk”. Det är en punkhaj!
Dadde: Jaha.


I’m a loadin’/A loadin’ my war machine/I’m contributing to the system/The break down scheme/I’m a shuttin’ down your crazy dream/Green machine/I am here to gun it down/I gotta do”


Jag överdriver inte när jag säger att Domar har
minst 1 000 000 konsertbilder hemma på sin hårddisk. Men den här gången, den här gången drog jag snabbare. Ha!


Dwreck, stenchpunk on parole. En genre som kräver absurt tajta jeans. Här ligger till och med In Solitude i lä. Se och lär kids.


Hellshock i gillestugan.


Rimlig neon.


”På min ära, på min ära! En föredömlig uppvisning i metalliserat crustkross. Nu, mina vänner, nu letar vi oss till biblioteket för en stilla drink. Låtom oss diskutera och smälta det vi precis avnjutit. Kanske kan vi till och med filosofera kring Sartres inflytande over den nutida relativistiska, postmoderna jappecrusten.”
”Hear, hear!”
”Mot biblioteket! Håll i monokeln, här blir det drag under kängorma!”


Will: Om jag sänker den här, hjälper du mig då sänka Christoffer en gång för alla?
Tomas fucking Bergstrand: Okej.


Ungefär här lägger jag på Gyllene Tiders ”Flickorna på TV2” (no homo) på vinyl. All coolhet är förgänglig.


”– I think I’ll have another one.
– We ain’t got no more.
– What do ya mean you ain’t got no more liquor?!
– We ain’t got no more, go home.
– What do ya mean go home, what am I supposed to do... get on a horse and ride back to Portland?
– They’ve got no horse
– What do you mean – they got no horse?
– There’s no horse!
– The hell you say! Suffer!

I’m blind in Telefonplan/The Konstfack star is hot tonight/I’m blind in Telefonplan/I’m blind”

Tack till alla som dök upp och gjorde det till en minnesvärd kväll. Det blev fullt, vi fick irriterat vifta bort hugade/huggande spekulanter, ölen sålde slut och banden fick bensin i blodomloppen.
Bådar gott för Terror at Telefonplan gig vol. 2.

Och du, tjejen som fick komma in för 20 kr och som skulle gå in och hämta pengar av en polare och som sedan aldrig kom tillbaka?

Jag glömmer aldrig ett ansikte.