Ute faller snön tungt mot marken. Inne faller gröten snabbt mot haklappen. På stereon röjer GBH passande nog med ”Generals” och ”No survivors”, bara för att understryka att denna morgontidiga feeding frenzy är ett totalt krig.
I övrigt: Igår köpte jag mitt första Status Quo-album – det kommer med åldern och föräldraskapet. ”Piledriver” från 1972 är stundom infernaliskt metalliserad boogierock och klart värd 10 kr på Mickes.
Jag undersökte även om Jerry Williams var hård 1977. Det var han inte, fast att han på omslaget har ett patronbälte Sodom-nonchalant draperat över axeln. Titeln ”Too fast to live – too young to die” och en Hötorgsmålning med en skinnklädd sångare sittandes på en båge garanterar inte brutalitet. Bummer. Inte värd 10 kr.
När Jerry släppte ”Too fast to live – too young to die” var han 35 bast. Hepp.
Mindre hat, mer familj. This is the season etc.
Inlägg
.jpg)
4 kommentarer:
Coolt! Jag lirade Status på Trucken igår. Funkade skitbra!
Styggelse-snubbarna började bugga som på kommando eller?
Så var det. True story.
Mer GBH-pepp. Du blir en bättre människa för var gång.
Älska GBH.
Alltid.
GBH - Punksverige 100-0.
GBH - Terror på Telefonplan 100-0.
Skicka en kommentar