”Pappa, får får får? ”Nej, får får lamm som får en kniv över strupen samt en sjaskig artikel på DN:s kultursidor

Cuteoverload.com vs. the circle of life:
Who will survive and what will be left of them?

Po Tidholm, som i vanliga fall mest analyserar rockabillykulturens retrovurmande, ger sig i kast med livet på landet. Hans unga dotter har kommit hem till gården och hittat pappa Po med slaktarkniv i hand och färska lammlik vid fötterna. Hon blir otröstligt ledsen, som sig bör.

Vad som sedan händer i artikeln är mer oklart. Visst, det konstateras att ”det finns många argument för att sluta äta kött”. Samtidigt önskar sig patriarken att hans barn ska växa upp och ägna sig åt ”ansvarsfullt köttätande”. Som när han ”bryner bitarna och kokar dem i vin på låg temperatur tills de nästan faller isär. Barnen äter utan vidare frågor. De brukar göra det”. Ja, det är väl inte så underligt. Om du lär dina barn, på sant bibliskt manér, att ”det är vad fåren är till för, att de finns för oss. De är som grönsakerna i jorden, vi gödslar och gräver och sår och gallrar och när hösten kommer skördar vi morötterna” så är det givet att de fortsätter mumsa i sig lilla Lambi när han är så mör att han nästan faller isär.

Kontentan av Po Tidholms artikel? Pja… Kanske att om alla har sin egen gård och klarar av att slakta sin egen mat utan att blinka över moraliska betänkligheter, så är det okej? Och att den storskaliga köttindustrin också är okej, fast lite mindre okej. Med andra ord exakt samma smörja som vanligt. Resonerande kring att ”den omsorg jag lägger på tillagningen är en förlängning av den omsorg jag visat djuren medan de levde” är och förblir skitsnack.

Soundtrack: ”Rock bottom” med UFO samt ”Stars and stripes of corruption” med Dead Kennedys.

Dubbelmoral: Jag tog sprutan idag. Den innehåller tydligen haj.
This is the haj society baby, this is the haj society right here.