Krille och Linnéa vs. Blod och Svärd: påminnelse

Som sagt: ikväll tar Sonic Ritual över klubben Blod och Svärd.
Plats: Bröderna Olssons, Folkungagatan 84. T: Medborgarplatsen.
Pris: Gratis. Öppet: 20-01.
Jag och Linnéa snurrar vinyl mellan 21 och 23, typ. Vi kommer att köra musik av och med Sodom, Bathory, Angel Witch, Motörhead, Darkthrone (NYA), GISM, Venom, Inepsy, Trouble, Gang Green, Iron Butterfly, Sacrilege (UK), Uriah Heep, Metallica (GAMLA), Sir Lord Baltimore, Mercyful Fate, Black Uniforms, Bl’ast, Nausea, Electric Wizard, Saint Vitus, Slayer (GAMLA), Napalm Death, Celtic Frost, Amebix, Anvil, Carnivore, Anticimex, Syphilitic Vaginas, Blue Oyster Cult, Toxic Holocaust, Corrosion of Conformity, Annihilation Time, Blue Cheer, The Leather Nun, Megadeth (OLD), Sarcofago.
Och så vidare. Punk metal, kort och gott.
Vi utlovar dessutom en totalt Manowar-fri zon, så ni kan andas ut.

När jag la ut det här på Sonic Rituals myspace så kommenterade en man vid namn Daniel diiirekt:

” Blod och svärd? Låter som en lajvarklubb! Kommer ni att ha tennisbollar att kasta på folk där och skrika "LIGHTNING BOLT! LIGHTING BOLT!"?”

Eftersom denne Daniel gillar både Opeth och Katatonia utgår jag från att han har koll på lajvrollspel. Point taken.

FRA: eat your heart out

"Varje biobesökare som ser den nya Bondfilmen ”Quantum of solace” får räkna med att bli kontrollerad i biomörkret av en speciell mörkerkamera. Det amerikanska filmbolaget kräver kontroll så att ingen filmar Bondfilmen och lägger ut den på Internet."

Film- och skivindustrin = den nya lilla holländske pojken med fingret i hålet i dammen. Fast utan att vara söt. Ska Hollywoods Stasilakejer sitta och kolla på den där inspelningen i realtid, för att kuta in och arrestera den som filmar? Eller ska alla inspelningar granskas i efterhand så att Ture Sventon kan spåra upp den som gör en högkvalitativ inspelning med sin mobiltelefon?

Nej, det här kan inte vara sant.

Street biker doom metal forever

"My walls are a living light show/Purple dragons, smoke with me/I have friends only I can see/On clear windowpane/I can't handle coming down/'Cause I can't take the human crowd"

Inget pretto. Inget konstnärligt. Inga knätofsfasoner.
Bara ren, oförfalskat hatisk punkdoom direkt från gatan.

Folk drone psychedelia:
Fuck.
Jävla.
Off.

Smygsatanisk filmfestival

Världens coolaste bandbild

Någonstans på Stockholms filmfestivals webbplats har jag smugit in ett Venom-textcitat. Se om ni kan hitta det.

Kultur och förakt

Konversation i ett kulturellt lunchrum 5 november, 13.30:

Kollega: Men ja, jag hatar också alla och vet att alla är dumma i huvudet. Men jag är inte stolt över det, som du är.
Jag: Vad menar du? Att du ser föraktet som ett problem och jag ser det som en tillgång?
Kollega: Ja, precis.

Anti-Krille

"dark apocalyptic folk drone psychedelia"

Helvete, skjut mig bara. De största musikaliska luftslotten samlade i ett enda band, Six Organs of Admittance.

Alltså, på riktigt: folk drone. Sug lite på genren ett tag, sedan kräks du.

"Black is the code for tonight"

Av någon fullständigt oförklarlig anledning vaknade jag med en textrad från Coolios "Bring Back Somethin' Fo Da Hood" (1995) ringandes i skallen: "Black Cop White Cop/Fuck The Colour Of Skin/Make Sure He Shot". Jag vet inte om det är en undermedveten kommentar till presidentvalet, eller om det är ett tecken på att jag ska återupptäcka denna gamle rapstjärna.

"We believe in nothing, Lebowski. Nothing."

Det valvakas och svettas världen runt och jag antar att jag borde ha en åsikt om USA:s blivande president. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Vem det än blir så förlorar vi. Jag letar i hjärnan bland hundratusentals pubertala punklåtar för att hitta en som perfekt beskriver vad jag tycker. T.S.O.L. och ”Abolish government” är ganska bra. Amebix ”Drink and be merry” också, men det är nog mest för att jag tänker på Amebix typ hela tiden just nu.

Nej, det som passar bäst är nog Homer Simpson:
”When will people learn? Democracy doesn't work!”

Just ja, jag är numera marknadsassistent på Stockholms filmfestival. Därav fortsätter bloggandet på halvfart. Jag hänvisar till denna kollega inom bloggosfären för insiktsfulla analyser, livsnjutande festmingel samt obskyra musikreferenser.

I övrigt bajsar stora delar av min bekantskapskrets på sig över Sleeps återförening på ATP 2009. Är det bara jag som minns att metalvärlden såg dem som lite av ett skämt när "Sleep's holy mountain" släpptes 1993? Hur som helst överskuggas alla återföreningar just nu av Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix, Amebix etc etc etc etc etc.

Skönhetsideal modell UK 1987

De undermåliga tatueringarna. T-shirtarna. Väteperoxiden. Mustaschen. De kåta, dimmiga blickarna. Patronbältena.
Satan vad sexigt. Varför ser inte folk ut så här på Rocks, istället för att gå omkring i latexsköterskeuniformer som exponerar hela murran? Folk fattar ju ingenting.

Om någon där ute sitter på ett vinylex av Sacrilege ”Behind the Realms of Madness” (1985), hör av er om ni kan tänka er att skiljas från det.

Förresten, jag säljer mer prylar å Tradera. Kolla här.

Krille och Linnéa vs. Blod och Svärd

Jag och Linnéa spelar skivor på Blod och Svärd nu på torsdag. Vi lirar mellan typ 21 och 23. Kom och häng, det är gratis.

ABF vs invandrarkvinnor i rullstol (och andra marginaliserade minoriteter)

Rocksverige bygger på studiecirklar, det vet alla som någonsin tillbringat mer än 2 minuter i en replokal. Och för att få repa i ABF:s fina lokaler måste Sonic Ritual fylla i dessa studiecirkelrapporter varje kvartal. Det är ett jävla helvete. Men vad gör man inte för den statssubventionerade konsten?
Notera x:et vid Linnéas namn. Det betyder att hon är kvinna. Bra att den rutan och det x:et finns där, så att vi riktigt kan poängtera hur obskyrt det är med kvinnor inom rock’n’roll. Linnéa – du är speciell!
Notera även rutan där man kan kryssa i om ens band innehåller några invandrare eller funktionshindrade. I och för sig trodde jag att man numera sa nysvenskar men ABF har väl inte hunnit uppdatera sitt blankettförråd. Kan vi få sänkt replokalshyra eftersom jag är svenskbrasilianskitalienskjude? Jag tror även att jag såg Henrik halta senast vi repade.

En kväll på Rocks

Rebecka, Jonas, Cornelia, Linnéa, Daniel

Kan man inte få ha en filt på sig utan att det jiddras om In Flames?

Cornelia och Linnéa greps av speldjävulen...

...det gick naturligtvis åt helvete.

Frost och sattyg på vägen hem.

Underligast under kvällen:
1. Tjejen som pickade mig på axeln och sa "min kompis vill dansa med dig". Eh, mellanstadiet?
2. Den lilla mannen med hobutseende som stannade mitt framför Linnéa och Cornelia, granskade dem med sina små gnagarögon, gjorde en grimas av avsmak och gick vidare. Man kan säga att han saknade självinsikt angående sin egen skönhetsliga.

"All you hippies better start to face reality"

Kvällens pepp: nya jeans, nytt jobb, Cro-Mags "Age of quarrel", Rheingold, kaffe med whiskey och förfest hos Jonas Granvik innan Rocks. Och att mitt förra inlägg var #100 sedan starten.

Sjukt bra:


Sinnessjukt bra:

"New York’s Alright If You Like Saxophones"

På tal om John Belushi: han älskade punk och speciellt Fear. Han lyckades fixa in Los Angeles-gruppen så den fick spela live på Saturday Night Live. Det gick väl sådär. Av någon anledning lyckas jag inte hitta det klippet på Youtube just nu, men det finns. Jag har sett det och det är fantastiskt. Det enda jag hittar är en underhållande snutt där John Joseph från Cro-Mags, ett av de bästa/dummaste band som någonsin existerat, berättar hur det gick till. Lätt värt att lägga 4 minuter på.



På tal om Fear är det, ur historisk synpunkt, ett väldigt överskattat band. Ändå kan jag inte få nog av just anti-New York-texten. ”New York's alright if you're a homosexual!” Vad i helvete. För någon månad sedan tvingade Cornelia mig att stänga av när jag spelade Fears ”The Mouth Don't Stop (The Trouble Today With Women Is)”. Fullt förståligt, det är trots allt en skitlåt.

Akustiska gitarrer: the game of the arseholes pt. 2

Sveriges regerande Youtubemästare Fredrik sympatiserar med mitt förakt för akustiska gitarrer. Han emailar ett litet klipp som support:



Briljant. Det enda jag inte förstår är varför Belushi ber om ursäkt efteråt. Det är ju inget att skämmas för. En gång för många, många år sedan, såg jag ett okänt synthband på Hamnmagasinet i Umeå. Jag minns inte namnet på gruppen, men sångaren, som jag är ganska säker på hette Andreas Åström, tog halvvägs genom setet fram en akustik gitarr. Han konstaterade att ”det här är fienden” och slog sedan sönder instrument i småbitar. Dåligt band men rätt tänkt.