The Ritual revisited: En odyssé i bilder på mig

Vår man i Polen, Mike Champagne, skickar över bilder från min sista spelning med Sonic Ritual på årets Punk Illegal. Om ni scrollar snabbt ser det ut som en film. Scrolla sedan vidare till Mikes band Knife In The Leg, en av Europas bästa hardcorepunkakter just nu.

Kudos, Micke Bubbelvatten.




















Exit: Stage right. Fuck you fisk.

FTBSITTTD

Polis på Nyhetsmorgon angående det helsvenska, traditionstyngda midsommarfirandet: ”Ja, vi har haft fullt upp med fylla, slagsmål och våld. Och det kan man ju förstå. Det har ju varit så bra väder.”


”Vi hade i alla fall tur med vädret.”

”And justifiably kill/All those who sin/But the ratting gets higher/Showing dead children”

Hitta två (2) hardcorereferenser i den här scenen.

Extremt stark tobak för människor med barn: ”Redacted” av Brian De Palma. Överspelad – visst. Övertydligt billiga poänger – måhända. Klåparmässigt utfört – pja. Men när Cornelia kom hem från Blod och Svärd låg jag ändå och grät i soffan, snyftandes ”de var så väldigt små, och så väldigt döda”. I rummet intill låg vår dotter och sov säkert i sin säng, medan andra barn på andra sidan världen aldrig vaknar upp för att de får ett rödglödgat granatsplitter eller en bajonett genom ögat.

Hur kan någon enda sund människa tro på en god gud? Idioter.

Ja, jag vet att jag låter som jag är fjorton och knatar omkring med en Amnesty-knapp. Fuck you fisk, stäm mig.

Glad midsommar.

”Do I need to remind you that I don’t need the swine flue to be a sick pig”

”Summer summer summertime/Time to sit back and unwind/Here it is the groove slightly transformed/Just a bit of a break from the norm”

Sommartorka och Slayer-dyrkan gör att jag har noll koll på allt, inklusive min egen mentala status. Så jag har tid att fundera på var det här riffet samplats ifrån. Någon som vet?

”Savage, who is savage/Leave your morals, stake your claim/Savage, you are savage/Modern man can take the blame”

Savage fixar midsommarkalas med en miljard garageband jag aldrig hört talas om. Men det är inte poängen. Rock’n’roll-konglomeratet slumpar bort vinyl till löjliga priser. Där kan du tjacka The Vectors ”Still ill” lp, som jag släppte en gång i tiden, för nio (9) kr. Som hittat! De är fortfarande en av Sveriges mest underskattade hardcorepunkgrupper. Köööp!

”Black tie/I don’t need a reason why/They come runnin’ just as fast as they can/’Cause every kulturskribent is crazy ’bout a sharp dressed metalhead”

”Gammelmedia FTW! Det här ska jag twittra om!”

”Att sångaren Anders Fridén valt vit skjorta och svart slips känns samtidigt typiskt för In Flames sätt att bryta mot metalmönstret och småprovocera sina fans.”

Rent generellt går det nog att slå fast att de enda som anser att kombinationen hårdrock och vårdad klädsel är provokativ 2010, är just In Flames och Dagens Nyheter. Och möjligtvis Peter Tägtgren.
Möjligtvis.


”Bas? Bas?! Typiskt tjejinstrument. Drokk it. Jag ska bli som den där trummisen som kör ZZ Top-covers och har miljarder visningar på Youtube.”

”Welcome to your nightmare/You just can’t walk away/It’s time for you to choose your fate”

”Cry for the Swedish small peope.”

Jag har aldrig mått så dåligt psykiskt över att bo i Sverige. Min mentala status är på kackerlacksnivå. Helgen som gått har signalerat biologismens totala seger över förnuftet. Min egen yrkeskår har piskat sig själv blodig, tuggat fradga och öst på helt utan tanke på morgondagens demokratiska baksmälla. Folk gick man ur huse för att fira att jo, vissa människor är faktiskt bättre rent köttsligt än andra. Och så ska det vara. Jag hatar Sverige. Jag ska flytta till ett land där de inte tar emot rojalister.

Enda solglimten i denna bistra verklighet är att Boss Åsa blivit polisanmäld av Sverigedemokraterna för bristande svenskhet. Rimligt. Nu hoppas jag att Jimmy Åkesson uppmärksammar min attack mot det svenskaste av det svenska – midsommar.

I övrigt: Arbetar på en grej om Anthrax för en annan publikation. Lyssnar på ”Bring the noise”. Den har väl åldrats sådär de senaste 19 åren, och Anthrax modell 2010 framstår än mer som gruppen helt utan värdighet. Och textraden ”Farrakhan’s a prophet and I think you ought to listen to/What he can say to you/What you ought to do” är lika extremreligiöst vämjelig nu som då.

”I got the point and now I think it's finally dawning/Yeah, yeah, I got to get away”

Vi pallade inte. Vi klarde inte den kungliga sinnessjukan i hufvudstaden. Vi kunde inte hantera pressen. Vi tog en sistaminutenresa till – Umeå Hardcore. Frälsning undan bruntungade rojalister i staden med landets rödaste universitet. Bortsett från Karolina Matti då.


Old-school hardcore crew #1: ”This is Marty X Bloodpath, representing from the bar. This is not a drill. I repeat. This is not a drill.”


Old-school hardcore crew #2: Andy, 138, Tom, D-Kay.


Den magiska tatueringen. Puts väck på lite mer än tio år. Inte fy skam.


Under min frånvaro har den här killen tydligen blivit roligast i Umeå. Eh. Va? Vad hände med typ… Staffan Ling? Där har vi en kille som kan skämta.

I övrigt noterar jag att Umeå håller stabila Stockholmspriser. Stor latte med sojamjök, takeaway: 42 kr. Hof på kran: 63 kr. Värt.

Någonstans där i skarven 90/00, när vi alla blev alkoholister, borde det ha funnits marknad att börja kränga billig starköl i Björkarnas stad. Men icke. Umeå är fullständigt sunkbefriat. Ingen Carmen, ingen Söderkällaren, ingen Svanen, ingen risig indier eller snuskig pizzeria. Nej, i Norrland går vi på fejkade engelska pubar och super oss redlösa på Stureplansbärs. Vad i helvete.

André: ”Du läser om Umeå som kulturhuvudstad, teater, opera, musik, rock’n’roll, fin- och fulkultur, du spelar själv i massa band, det är massa konserter och arrangemang hela tiden. Sedan går du ut på lokal och upptäcker att du trots allt bor i en jävla bonnig byhåla där kommunen pytsar in 100 000 i en Rix FM-festival med Haddaway som headline. Och folk älskar skiten. Östersund fick Lady Gaga 2009, vi fick Europe 2010.”

Men skateparken var fin. Kudos Lennart Holmlund, ditt gamla svin.

Career suicide, FTW

Carl-Henric Svanberg ligger inte på latsidan, trots att hans nuvarande karriär torpederats. Numera designar han napphållare åt Babyproffsen.

BP – on the move.

”Dvärgar för fred” är å andra sidan den mest rimliga slogan som lanserats i Sverige under den gångna helgen. Ner med kärleken.

Vettig röst i mörkret #3.
Vettig röst i mörkret #4.
Vettig röst i mörkret #5.

Ursäkta röran, vi möblerar om i statsskicket

”Knug schmug – ärv varmt bly din förbannade kukapa till biologist!”

Eftersom folk frågar.
Denna blogg är tillfälligt stängt på grund av allvarlig depression. Orsak: Monarki, bröllop och samhällets totala börsras gällande mental status.

Dörren är låst, sandsäckarna uppstaplade, MG42:an insmord och klar, varannan patron är en spårljusprojektil med inskriptionen ”har pappa undersökt att mödomshinnan finns kvar”. Lock and load.

Mellan den fria eldgivningen följer familjen Röstlund Jonsson chefens råd, och ägnar sig åt ”böcker och BBC”. Väl rutet.

Vettig röst i mörkret #1.
Vettig röst i mörkret #2: Hermansson, s. 14 i dagens DN kultur.

Finns det fler röster där ute i natten? Kommentera.

Svensk hederskultur vol. 138

”Leka prins och prinsessa och bröllop på låtsas! Här får barnen möjlighet att klä ut sig till prins och prinsessa och prova på att gifta sig kanske med sin bästis, ett syskon, kanske mamma eller pappa. Även pysselverkstad.”

Mina skattepengar går till att indoktrinera de unga på ett sätt som får Kim Jong II att inse att han har mycket att lära. Jag har aldrig längtat så mycket efter en väpnad, blodig revolt som just nu, i denna sekund, i kärlekshufvudstaden Stockholm, detta nådens år 2010. Dö. Dö. Dööö!

The fog of war is after you

”In that single night, we burned to death 100 000 civilians in Tokyo. Men, women and children.”
”Were you aware this was going to happen?”
”Well… I was part of a mechanism, that in a sense recommended it.
I analyzed bombing operations and how to make them more efficient.”


”The woman was carrying the child on her back; her back itself was not burned.”

Punk illegal 2010: En odyssé i bilder, Hitler, överdriven alkoholförtäring och Nils Hanssonska typsituationer

Typsituation 138: Syftet är gott. Men blir ack så fel. Stark tobak.


Typsituation 138: VM i punknamn uppstår när 138 och Death Row-Henrik ska lära polacken Mike Champagne exakt hur man säger ”stark tobak” och vad det betyder. Micke Bubbelvatten, som han heter när han är i Sverige, åkte nyligen in på polisförhör för en provokativ konsertaffisch. Häcklande av regimen i kölvattnet av en uppmärksammad flygplanskrasch gillas icke av den polska säkerhetspolisen, som utbrast ”silny tytoń”. Jo, de sa faktiskt exakt så.


Typsituation 138: Vi diskuterar att Watain stulit en textrad från Pluton Svea till en t-shirt-design. ”Hata mer/Känga ner”, gnolar jag. Råpunkaren framför mig vänder sig om och fyller i med ”den enda framtid jag ser”. Jag höjer på ögonbrynet och utbrister ”hoppla hoppla, gunstig junker”. Råpunkarne vänder sig om igen, ger mig en pillemarisk, kåtsugande blick och avfyrar ett smygande sieg heil.


Typsituation 138: Arenakäng blir sällan så bra som Victims. Bästa gången jag sett dem.


Typsituation 138: Palms obskyra penis. Bandet, alltså.


Typsituation 138: Du börjar ifrågasätta den mentala statusen på ditt dryckeslag. Sedan inser du att du inte vet vilka hälften av dem är. Då kvittar det.


Typsituation 138: Ett band som borde vara en nationell angelägenhet utvecklas till briljans i de mindre sammanhangen. Baboon Show – vilket djävulskt hålligång. Kudos.


Typsituation 138: Nej, jag kommer inte på något fyndigt här. Det är bara en typisk situation på Punk illegal, okej?


Typsituation 138: Jag gör mitt årliga scendykande till Doom och deras ”Police bastard”. Efter det går jag och lägger mig som den orutinerade, överförfriskade festivalförälder jag numera är. Sålunda inget From Ashes Rise. Krillebus, 22, hånskrattar åt Krillebus, 32.

Tecken på att jag inte återhämtat mig helt ännu: Jag lyssnar igenom nästan hela första låten på Eyehategods ”Dopesick” på 45 varv. Sången är väl grisig, till och med för Mike Williams. Jag inser att det ska vara 33 varv. Skäms. Lyssnar på Modorra och mår bättre.

The punk illegal Ritual: 138’s last stand

Tack till alla som var där och gillade. Jag hoppas det lät bättre än på den här videon.

The illegal pvnk Ritual: Nu

Imorgon: Punk Illegal. ”We party like mourners at a wake. I keep raising up my glass. To bring it back empty. The hatchet now truly buried in the gravel. The note on the wall said. ’Meet me in the yard.’ A feeling of pity dwindles. Trans-black murder. The bloobath swindle. And this lok of urgency leading its legacy.”


Steg ett: Jag, till vänster.
Steg två. Josefin, till höger.
Steg tre: Anna, Lady Gagas UK-designer.
Steg fyra: Lady Gaga.

Josefin förklarade exakt hur det kommer sig att Gaga har GISM på skinnjackan. Rimligt i mina öron. Jag är trots allt bara fyra personer ifrån Lady Gaga.