Master of no IQ

”Om han tog reda på verkligheten, den här Lokko, så skulle han rösta på Sverigedemokraterna. Jag vet att det är många invandrare som gör det.” Bert Karlsson i Aftonbladet idag.

Rent generellt kan vi nog slå fast att Bert Karlsson fortfarande är den vidrigaste nu levande mannen i Sverige. Still going strong, after all these years. Kudos Karlsson.

”And I hope that you die/And your death’ll come soon/I will follow your casket/In the pale afternoon/And I’ll watch while you’re lowered/Down to your deathbed/And I’ll stand over your grave/’Til I’m sure that you’re dead”

Allt om tourettes stockholmssyndrom

En symbol för Krilles karriär.

Chef: Det står ”kuk” här. Det skulle jag kunna ha skrivit.

Jag: Ja, du älskar ju kuk.

Feel the darkness

”The Hotel California album was a best seller, which it couldn't have been without help from the forces of darkness.”

Det mest rimliga jag läst idag.

Under pandemonium’s heat: Euphoria is dead

Mitt drömhäng är Death Valley. Inte bara för Charles Manson. Inte bara för Poison Idea-referensen. Utan mest för den sagolika värmen. Så när jag säger att lördagshettan på Getaway Rock var olidligt knäckande, förstår ni på vilken nukleär nivå temperaturen låg.

Att i det läget gå på scenen iklädd svart mormorsmössa och långärmat, och spela den långsammaste versionen av ”Dethroned emperor” som någonsin framförts, basunerar ut en enda sak via de babyloniska hornen: Tom G. Warrior hatar världen, livet, sig själv och dig.

Kudos för den misantropin Tom. Triptykon tar sig.

I övrigt: Vanja Slajh var en av totalt sex stycken kvinnor på scen under tre dagar långa Getaway Rock. Femtio procent av dem var basister.

En bebis i gräsetEn kraut på scenEn gymkille i en prinsessa

Olivia Obliteration – elva månader. Läge att sova i eget rum och besöka sin första spelning. Som trendkänslig mediemänniska bosatt vid Telefonplan, a.k.a. det nya och svartare SOFO, låter jag självklart min dotter debutera på en Paper-konsert i Vinterviken. Himmelskt hårt framträdande och hipsters, hipsters, hipsters drällandes runt på gräset. Ljuvligt.


Olivia fick träffa Majken, en annan bloggosfärbebis. Likadana kåpor? Piiinsamt. Paper manglar i bakgrunden. De gick på med orden ”nu är det dags att sätta på hörselskydden på alla barnen”.


Krautfanatiker: Jonas och Björn. Inga hörselskydd.

Nytt Paper-album ute snart. Äntligen.


Stolt far till blivande hipsterdonna. Stort grattis till Petri som i helgen blev stolt far till två blivande hipstertvillingar. Kudos!


Stolf far, igen. Min blogg. Jag gör som jag vill.


Sedan blev det balcony bum-häng för de vuxna. Utan hörselkåpor. Dock med Pink Pet Rosé.


Höga på rosa hörselkåpor och dyngraka rosa rosé besöker vi sedan en rosadraperad och heterokorrekt leksaksavdelning. Ah, sommaren 2010. Året då kärlekens vingslag berörda oss alla. Ett simpelt bröllop mellan en man av folket och en Alien-drottning förenade nationen.

Må vi aldrig glömma. Eller förlåta.

”They say I’m fucked up all the time”:Donk the world

Den senaste veckan har den mentala statusen på I Just Can’t Hate Enough varit i den röda zonen. Euforin över Getaway Rock krockade med vardagens semesterfria tristess.

När nio till fem-slitandet i nöjesjournalistikens tjänst blir för tung, lutar jag mig tillbaka och behandlar mitt lustcentra som ett nöjesfält med hjälp av den här minnesbilden:



Bobby ”Blitz” Ellsworth – rösten, karisman, röjet och, allra mest, sexpacket. Overkills frontman har en Luciferbenådad kropp som, senaste den besökte Sverige, fick en mycket känd svensk metalsångare att lämna konserten halvvägs med orden ”jag måste gå nu, ska hem och göra armhävningaer”. Senig och heroinspäkt i Iggy Pop-klass, men med bättre riff och låtar att backa upp musklerna med.

Kudos Blitz. No homo.

I övrigt har jag fastnat i det här träsket:



Här är den igen, nu med dövtolk om man klickar upp den stort:



Donked for life.

Fuck off, gourmetGourmand for life

En odyssé i matbilder. Jag älskar att äta. Hatar att inte göra det.
Hmmm… livsnjutande!


Du vägrar kött men vill ändå äta lite fint. Du får fyra quornfiléer och en pytteliten hög pommes frites. För 173 kr.

Harrys i Gävle, fuck jävla off era blåsare.


Österns pärla, också i Gävle. Cornelia träffar mitt i prick med sina tzayspett i jordnötssås. Jag drabbas tyvärr av den svennesladdriga tofu som dominerade landet på 90-talet. Här dessutom i en oförargligt kryddad version,


Sveriges bästa vegoburgare? Kanske. Otippat nog finns de på O’learys, en ostig franchisekedja för sportfreaks, atletentusiaster och daterapists. Läs mer här.


Jag är den sista på jorden att upptäcka Tevere, ett hak vid Nytorget där det finns både fuskskinka och veganost. Kring 100 kr kostar denna superveganska variant av svennebananfavoriten Capricciosa. Värd varenda krona. Helvete, how can you be so cool?


Mat hemma #1. Alltid bäst. Här har ni obskyra skålar med mystiskt och salt färsinnehåll. Cupid vs. Devil.


Mat hemma #2. Alltid bäst, igen. Samyang Ramens kryddnudlar, vita bönor i tomatsås, några massproducerade vårrullar. Extremt vegan. Pris per portion: Kring 15 kr. Med den tjeckiska 3.5:an som syns i bilden blir det hela 25 kr. Som hittat.

Hardcore spotting vol. 138

Lätt.


Obskyr.

Bloggpaus just nu. Mer senare.
Getaway. Paper. Barn.

”May I ass you some questions?”:The story of Major Röv

Verkligheten-dikten: 1, 0.

”You made my drive shaft crank/You made my pistons bulge/You made my ball bearings melt from the heat/Oh yeah yeah”

Megadeth. De går på scenen till Jello Biafra/Ice-T-samarbetet ”Shut up, be happy”. De avrundar med ”The mechanix”. Från ”the thinking man’s thrash metal band” till Spinal Taps ”Big bottom”. Gilla.

Öppningen med ”Wake up dead” och ”In my darkest hour” är olidligt stark tobak. Avslutningen med ”Symphony of destruction”, ”Peace sells… but who’s buying?” och ”The mechanix” likaså.

Däremellan inser jag att det inte finns något band jag gillar så mycket som brassar på med en sådan orimlig mängd gitarrsolon. Eller som Cornelia sa: ”’Hangar 18’? Den har man ju kört på ’Guitar hero’. Fucking aced it dude.”

Dave Mustaine presenterar en helvetiskt bra ”Holy wars… the punishment due” med orden ”en liten låt jag skrev för 20 år sedan”.

Jag: 20 år?! Helvete! Det känns som igår jag låg hemma sjuk och mamma kom hem med Metal Hammer och ”Rust in peace”. På cd, givetvis. Vinyl var jävligt ute då. Dave Mustaine gick ut och sa att alla som är emot cd bara är det för att de inte är tillräckligt bra musiker.

Cornelia: Sjuk? Pfff… Du låg ju hemma och tokrunkade.

Jag: Jag var 12 år gammal. Jag var inte bekant med livsstilen ”runka”.

Cornelia: Pfff igen. Säkert.

Society Fashionista System Decontrol 138:Getaway Rock.

Kille som gillar Slash extremt mycket, Karl, Cornelia, Jens.

Kalle vill att ”kändisbloggen” ska notera att han var den enda på hela festivalen som bar en genuin Motörhead-tröja från 1983. Det är noterat och gillat.


Bakhuvud på kändsibloggerska, Grand Magus, Krillebus.

Själv omfamnade jag sommarens mest genomgående modetema: Se ut som slapp skit. All bets are off. Barre och shorts, FTW!

I bakgrunden ser Grand Magus oförskämt coola ut i solens napalmförintande strålar. Även om jag inte är helt med på den inriktning som gruppen börjat dra åt på senare tid, kan jag alltid lita på att trion vet hur metal- och modelandet ligger. De undviker till och med #1 fälla för folk med obscent tajta jeans: Saker i framfickorna.

Kudos Grand Magus.

Extremt avtändande att se ett par läckra spiror i slickad, nattsvart denimförpackning och tvingas fråga ”är det där en Iphone i fickan eller är du bara glad att se mig?”

”Well let me tell you something – this is exactly how Nazi Germany started.”

Bra, billiga, vettiga vandrarhem i Sthlm. Några tips? Vi får långväga gäster och är genuint intresserade av information.


Tankekedja. Jag sjöng i ett band som hette The Black Issue. Oklart hur vi tänkte angående namnet då vi alla var extremt vita. Jag var det närmaste vi kom ett blattealibi – Bad Brains this ain’t. Vi gjorde ett gig och hade en låt som hette ”Midnight raid at the midnight doughnut shop”. En hel USA-turné lurade jag ett helt annat band att Dunkin’ Donuts mukar är vegan. Det var på den tiden folk brydde sig om veganism och litade på alla som hette något med ”Vegan” i namnet. Exempel: ”Vegan Mike sa att Dunkin’ Donuts är okej”. Någon som kallas Vegan Mike är seriös. Ergo, tillförlitlig information. Cornelia gillar också munkar vid midnatt. Munkar är aldrig någonsin vegan.
Slut på tankekedja.

Metalmediaelit FTW!

De inte alls särskilt dolda händer som styr metal i gammelmediernas värld. Heavy omertà of death. Dold bakom Daniel Falk: Cornelia, som inte styr något alls i gammelmedia.

Getaway rock: Den lokaljournalistiska vinkeln

Sammanslutning på en ljugarbänk. Kända från bloggosfären, Vice-omhuldade black metal- och konstprojekt samt Melodifestivalen.

"Calvera Conspiracy från Brasilien är självklart influerade av anfäderna Sepultura – Trash-legenderna som satt etnisk metal med utveklad polyrytmik på kartan och Brasilen som land på alla metalälskares läppar för sisådär 20 år sedan. Men här är det rakare och yngre, nya tider. Atmosfären i musiken byggs runt onda riff och pipande gitarrer som körs genom mer än tre pedaler. Det är en kakafonisk upplevelse med smaskiga detaljer och noga beräknade låtar."

Ursäkta - etnisk metal? De två övriga felen bryr jag mig inte om att peka ut. De är tämligen uppenbara. GD FTW! Men det är respektingivande att samma tidning på annan plats smyger in en rad om att "Lemmy drar en lina speed". Det ser du inte varje dag i svensk dagspress. Antihaschtomtebrigaden bleknar. Rasa, någon?


Bloggosfärdominans 1: Pete Doherty vs. Kenneth.


Bloggosfärdominans 2: Pete Doherty vs. Marika.

Mer om fantastiska Getaway Rock vartåt det lider.

”I’m out to destroy you and I will cut you down”

Getaway Rock is go. Jag inbillar mig att jag hellre dör än missar Motörhead, Megadeth, Overkill, Mayhem, Cannibal Corpse, Grand Magus, Wolf, Exodus, Switch Opens, AC4 och Triptykon. Det stämmer naturligtvis inte. Det finns bara en enda person jag hellre dör än missar på den här festivalen.

Dave Mustaine, fuck me and marry me young, ditt kristna pundarsvin.

För er som gillar politik lika mycket som jag och Dave gör – klicka er vidare hit. Krille går på F12 och petar hål på det vackra folkets senaste trend. Politiskt medvetande, schmolitiskt muschbetande.