måndag 9 februari 2009
Konstfack: The game of the arseholes, pt. 3 feat. David "Kukskalle" Sandström
Konstfacks ledning går ut och stöttar Anna Odells glada upptåg, som sig bör. De har ju gett tummen upp tidigare och måste självklart fortsätta backa upp sin provokativa student (insert ”Blades of glory” quote here). Själv önskar jag att någon kunde bli lite mer Khmer Rouge up in this motherfucker när det gäller mina grannar på Konstfack. Vart är Pol Pot när världen behöver honom?
Konstfack och Anna Odell påminner mig om David Sandström. En gång för cirka tusen år sedan lånade Refused mitt dåvarande bands replokal ett par gånger. När vi kom dit upptäckte vår trummis André att David mixtrat hej sjövilt med trumsetet. André lämnade en försynt lapp som förklarade att han gärna lånade ut sin utrustning, men att han ville att det ställdes tillbaka till ursprungsinställningarna när Sveriges bäste trummis var klar. Nästa gång vi kom dit hade David lämnat en mindre handskriven novell åt André. Den var bottenlöst pretentiös och lång, men kontentan var i princip att David fucking Sandstöm gör som han behagar, och vi andra var blott små bajspartiklar under hans fotsulor. Efter det skrev vi låten ”David Sandström i Refused är en jävla kukskalle” som vi sedermera spelade in med Dennis Lyxzén och Inge Johansson på sång.
UPPDATERING: Jag och Anna sitter och väntar 2h på arbetsförmedlingen för ett fruktlöst möte. Om jag låtsas vara en konstnär och bluffar mig in på Konstfack i syfte att synliggöra de strukturer som härskar i konstvärlden, och sedan avslöjar att allt är en konstinstallation – är det konst? Eller är jag bara en konstig idiot?
Hur många gånger går det att använda ordet "konst" i ett och samma inlägg? Ganska många, uppenbarligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
haha.
put ém up against the wall...
by the way blev det inte mycket till satansmusik för mig,
kom skivor me posten lagom till helgen so ´m still walking the rastafaian way
//johan
Jag önskar att ni hade sparat David Sandströms lapp så att du kunnat scanna den och ladda upp i bloggen. Du hade sannolikt haft en chans att sälja in original-lappen till någon jävel på Konstfack som ansett den vara provokativ.
Jag vet inte, spara en lapp i 12 år känns jävligt rättshaveristvarning.
Jag säger som SSD: How much art can you take?
/Daniel
How much art is fake?
Ni hade väl en och annan släkting till Refused-medlemmar i bandet? Vad är en scenfejd om man kan klara ut den över en familjeträff?
HAHA!
Den låten vill jag höra.
Roligt med lite bakgrund till den där DS-låten, men det här är alltså inte vatten under bron ännu utan något som hållit i över 12 år?
Satan så fånig du är.
Nog är du en rättshaverist alltid. Lappen ligger väll någon stans och gror.
E-bay värde ökar drastiskt mellan 12 och 30 år.
Skicka en kommentar