Mot Sverige, ut ur tiden

"En kvinna av börd får sin man av folket".
Statsminister Fredrik Reinfeldt

Jag vet vad ni tänker – sjukt trött att skriva om ett kungligt giftemål. Jonas har redan påpekat det. Och jag håller med. Jag vill bara belysa en enda liten sak. Ni tror att uttalandet ovan är så korkat som det kan bli, att svenska folket nu, tja, sjunkit ned till det slutgiltiga molluskstadiet. Icke.
Fredriks citat är bara början på den slutgiltiga förnedringen av oss alla, en resa in i rojalisternas/fablernas värld som helt saknar återvändo. Vi är lika körda som det där fotbollslaget som kraschade i bergen och tvingades äta upp varandra för att överleva.
När det är över kommer vi att sakna intellektuell stimulans modell Let’s dance. Vi kommer att sukta efter Melodifestivalen. Vi kommer att döda varandra för att få läsa om Linda Rosings val av karlar.

När allt är över, när allt är sagt och gjort, kommer människor att ha sagt så dumma saker att Kurt Hedling och bloggosfärkollegan Karolina Lassbo kommer att framstå som Foucault respektive Beauvoir.
Jag lämnar er med ett citat från Lassbos blogg samt er egen tarmtömmande rädsla. Var mycket, mycket, mycket rädda.

”Jag slog på min TV av en slump och fick se reprisen av kungafamiljens år. Vilket sammanträffande egentligen, för jag blev förut väldigt ledsen över att jag var upptagen med annat när det programmet sändes. Jag älskar nämligen kungafamiljen. Sedan jag började arbeta i Stockholm har jag i verkligheten - om man bortser från Nobelfesten där man endast såg kungligheterna på långt håll - sett både Kungen (inne på Operakällaren), Daniel Westling (på trottoaren) och Emma Pernald (i bardelen på Le Rouge). Victroria har jag tidigare sett på Gamla Torget i Uppsala och Tarras-Wahlberg har jag pratat med inne på Operasalongens damrum, hon var fantastiskt trevlig. Prinsessan Madeleine däremot, henne har jag aldrig någonsin sett på hyfsat nära håll, och det vore så underbart roligt att få se att hon finns på riktigt. Hur hon ser ut i verkligheten, vilken utstrålning hon har, etc.
Liksom många andra royalister väntar såklart även jag på kungabröllop, och att Kronprinsessan gifter sig, det kommer bli det största som har hänt Sverige som nation under min livstid. En människa får under en normallång livstid bara vara med om högst två, eller absolut max tre, kungabröllop, och vid det andra och tredje bröllopet är man antaglien för ung eller för gammal för att uppfatta eller uppskatta det hela. Den dag då hovet meddelar att Kronprinsessan har förlovat sig, då kommer jag bli så glad och rörd att jag börjar gråta.”