"There's a bad moon on the rise".

”Det är mycket gitarrer. Det låter ganska hårt, men ändå mjukt. Med tre ord skulle jag säga: Sabbath, syra och crisscross. Jag har lyssnat en hel del på hiphop, tittar mycket på MTV och älskar grunge och 90-talsmusik. Jag vill helt enkelt förmedla allmän musikglädje.”

Jag har aldrig hört Adia Dymotts musik. Men om hennes egen beskrivning är något att gå på, och om hon symboliserar en ny svensk musikvåg, då ligger den goda smaken och alla vi med stabil mental status jävligt, jävligt risigt till för 2009.
Grunge?
90-talsmusik?
Med Billy Milanos ord: "Don’t start that shit again."

Är jag sjukt ohipp som inte vet vad crisscross är, eller menar reportern Kris Kross?

Hyllningssoundtrack: The Cramps ”Bad music for bad people”