DIY Hard Core versus arg lapp

Autentisk/autistisk lapp uppfiskad i hemsnickrad punkstudios trappuppgång i Umeå Hard Core.

Bäst: ”skivinspelningar”, ”musiksmaken”.

En vanlig dag, under vilken jag tar den svenska dagspressen till nya låga nivåer med min uselhet

Jag gissar att det är den här recensionen som utgör stötestenen. Oklart vad det är som förargar. Jag ser endast helt vanlig rockjournalistik.



Dag ett på nya jobbet, min femte arbetsplats i år. Jag lät barnet i mig plocka ihop lunchlådan för att fira.

”I wonder to myself/Could life ever be sane again?”

Jag och Ika spelar skivor på detta arrangemang. Mer info på internet – här. Vi håller även på att dra igång en regelbunden klubbkväll på Pussy A Go Go:s nya fasta hak i Gamla stan. Men mer om det senare.

Låt det fria fallet fortsätta.

Det stora tjuvsvinet

Idag recenserar jag The Darkness ”Hot cakes” i Metro. På papper ovan. På internet – här.

Min text är en hyllning till den store svenske rockjournalisten Arne Norlin. Hitta Iggy Pops 1980-spår i The Darkness.

När verklighetens volkssturm själv får välja

Så svårt att välja. Tur att det går att rösta flera gånger.

”I nicked the design/Never asked the band/I never listen to them either"

Jag har börjat sälja av samlingen. Ni hittar allt på internet – här.

Soundtrack: ”Ni måste bort”, av och med Totalitär.

En hurtigare ”Mein kampf”

Råkade skriva 5 816 tecken om Bolt Thrower.

Ni hittar texten på internet - här.

The madness of merchologi

Börjar planera för att Tradera-rensa garderoben i god tid för framtida flytt till mindre bostad. Inser att hälften av merchlagret är i medium. Jag är inte längre i medium. Att jag dessutom en gång i tiden dödsföraktande nog klämt och ålat in mig i small, gör hela den nutida affären bara än mer solkig och deppig.

Life side

Dubbelcimex. Den bästa cimexen.

Den likstela aktiviteten här må peka på motsatsen, men både jag och IJCHE lever utan att frodas. Det blev något sorts mentalt sommarlov på bloggfronten. Allt längre än etthundrafyrtio tecken har den senaste tiden känts övermäktigt och ångestdrypande.

Så hatrasande, bokessäer och artiklar har skjutits på framtiden medan jag fortsätter att lyssna på W.A.S.P. och inte så mycket mer tills jag orkar återvända.

De senaste månaderna har varit mycket märkliga. Jag toppar genom att avliva sommaren med att köra en buss straight edge-främlingar på en resa sponsrad av nykterhetsrörelsen. Vi ska till en festival där jag knappt känner igen ett namn.

Är dock övertygad om att jag kommer att avsky de flesta artisterna in i varje medioker fiber av deras povra existenser.

Glöm inte att njuta av livet.

Vi ses i Motala. Fuck the world.