No spiritual surrender: En new age-odyssé i bilder, storseanser, den andra sidan och konsten att blåsa

Sonic Rituals knappar har anlänt. Kudos till Kranium än en gång. Som bonus skickar han med ett exemplar av den nya tidningen Nära – ”ditt välbefinnande i vardagen”. Den är supermegaglossy awesome och görs av Erika och Benny, två medier som ”märkt ett allt större behov av andlighet”. Benny är till och med, enligt omslaget, ”Sveriges främsta medium”.

Cornelia blir oerhört – och då menar jag verkligen oerhört, bortom all rimlighet – provocerad av tidningens närvaro i vårt hem. Det finns inget min livspartner föraktar mer än folk som säger saker i stil med ”näää, jag tror ju inte sådär vettu, men jag har ju varit med om saker jag”. När hon hör de orden osäkrar hon sin Luger.

Jag är, efter en period då jag ansåg min etta i Umeå vara hemsökt, mikrobiskt mer öppensinnad. Jag var vansinnig då, jag är relativt vansinnig nu, så vad i helvete – bring on the ghosts!

Nära är en tidning för just de som varit med om saker. Som till exempel ljuset i slutet av tunneln, seanser av alla de storlekar, skyddsänglar, astralresor, framtidsvisioner, telepati, att kunna se genom väggar och samtal med de döda. Samt, icke att förglömma, den gränslösa villigheten att bli skinnad av skurkaktiga gamar som girigt plockar den sista kronan av sökande individer. Ett välbefinnande i vardagen är the game of the arseholes.

Jag lämnar dessa tidningsklipp okommenterade. De talar för sig själva.
Men märk att Al Cisneros, a.k.a. The Light Being, dyker upp i en artikel.



















Detta inlägg, som är #1138 sedan starten för lite mer än ett år sedan, tillägnas Cornelia. De få, få, få gånger jag känner att fotfästet slirar och jag börjar famla efter andlighetens energisugande, förrädiska halmstrån, så finns hon där och bitchslappar mig tillbaka till verkligheten med ett kärleksfullt ”skärp dig”. Reality? Reality.

Soundtrack: ”Stop believin’” från 1983 med Oz. Ren slump.