W.A.S.P. i Stockholm: En odyssé i Linnéa, Fredrik, Kiss, Jonas kommande bloggdominans och 1980-talets raffigaste damer

Bild beskuren för att skydda de oskyldiga.

En orimlig början på en fullt rimlig kväll: Kiss-afton på Bröderna Olssons. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag föraktar Kiss. Linnéa är helt ointresserad av Kiss. Bengtson, däremot, han älskar Kiss.

Sekunderna innan bilden ovan togs gallskrek han ”knulla, knulla, knulla, knuuuuuuulla” i min mobiltelefon när mamma ringde. Moget beteende och precis den sortens uppförande som man kan förvänta sig av någon som gillar de mammondyrkande surdegarna i Kiss.


”Kiss-afton sa vi! Inte Led Zeppelin! Ut, ut, uuut!!!”


Linnéa med bartender som blivit blåst. ”Nej nej, alla ska sminka sig! Vi lovar! Börja du så kör vi andra på senare”. Men de ljög…


Kiss-sminkning är dock inte ett hinder när det gäller järnupphällning.


Jag och Linnéa pratar om att Sonic Ritual målat in sig i ett hörn. Vi klappar varandra på ryggen då vi lyckas smyga in en riffstöld på två sekunder, som kanske 100 människor i hela världen kommer att uppmärksamma. Då säger Fredrik att vi är hårdrockens svar på Saint Etienne. Han förklarar:

”Saint Etienne var det ultimata skivsamlarbandet i början av nittiotalet. En av medlemmarna var musikjournalist. Skivorna var proppfulla av balla referenser som Andres Lokko och max 100 personer i resten av världen tyckte var briljanta. De var helt enkelt för smarta och teoretiska för sitt eget bästa. Det dröje många år innan de fick en riktigt stor hit med ’He’s on the phone’.”

Jag vet inte om det är en diss eller en komplimang. Lokko? Just say no.


Jag vill inte säga så mycket om W.A.S.P. då min åsikt ska publiceras i ett kommande nummer av Close-Up. Vad Fredrik tycker kan du läsa här. Men jag kan avslöja så mycket som att när jag var 12, 13 år gammal så representerade tjejerna i videon till ”L.O.V.E. machine” den ultimata sexigheten. Superblonderad, uppsprayad frasfrisyr, vita spetsraffset, strumpeband – ”magiskt upphetsande”, tyckte den förpubertala Krille. ”Orimligt märkt av tidens tand”, tycker Krille, 32.

På tal om det så berättade en kompis nyligen om när han av en händelse råkade se ett burleskuppträdande. På scen står en kvinna som han, när de gick i samma plugg, var omåttligt tänd på. Det blev dock aldrig något av den brinnande passionen. Nu, drygt 20 år senare, fick han äntligen se hennes pattar. Han var mycket, mycket nöjd och beskrev händelsen med djup inlevelse som om det vore en lottovinst.


Att visa ett bands originalsättning på en jätteskärm samtidigt som något som är väldigt långt från just den sättningen spelar på scenen framför, är helt klart inte ett bra system.


Alla älskar W.A.S.P.


Jag älskar till och med W.A.S.P. så mycket att jag totalt tappade skiten under ”Headless children”. Tut-tut Blackie, din feta, kristna republikan. Du är ett geni. Tut-tut.


Linnéa och Jonas. Första varningen: Jonas har planerat en sådan Dagen D-landstigning i sin blogg att han kommer att ställa alla oss andra i en evig Mordor-skugga. Han kommer att krossa hela bloggosfären, sopa ihop den och hacka upp den i linor med hjälp av ett American Express Platinum Card, för att sedan snorta i sig hela härligheten genom en tiotusenkronorssedel. Som han sedan torkar sig i röven med. Ni har varnats. Se upp i december.