Allt är bra i skogen. Djuren lever en slapp stonerlivsstil.
Då kommer storkapitalet. De hugger ner all skog och stjäl träden.
Djurens vardag förvandlas till en dystopisk, regnpinad, postapokalyptisk Amebix möter ”The Road Warrior”-verklighet. De sitter på en stubbe och gråter. Apatiska.
Genom att spela det byråkratiska spelet, lyckas djuren få en lyxig penthousevåning i den stad som vuxit upp där deras skog en gång stod. De använder den som bas för omstörtande verksamhet. Bland annat utför de direktaktioner mot massbilismen, inte helt olikt Asfaltsdjungelns indianer. Upprymda av en revolutionär stämning, springer de genom betonglandskapet vrålandes Garland Jeffreys ”Wild in the strets”. Dock hamnar mullvaden och hans vänner närmare Circle Jerks tolkning.
Medan smoggen stiger över detta metropolis. Medan leksaksindustrins insatsstyrka omringar skyskrapan och laddar sina höghastighetsvapen. Då ställer sig mullvaden på skyskrapans tak, hötter med pekfingret och vrålar: ”Fuck you Disney och era McDonalds-leksaker! Ät skit Pokémon! Dö dö dööö överkonsumtion riktad till barn! J’accuse! Viva la revolution! Viva la kottkossor! Ni tar oss aldrig levande!”
Sedan sprängs skyskrapan i ett eldmoln.
Soundtrack: ”S/t”, The Dead Ones.
Inlägg
.jpg)
