Hemmapappa #138

Det bästa med att vara hemma med sjukt barn är att det går att skapa en kombinerad lunch från flertalet olika unikaboxar.



I övrigt är det i stort sett ett luftslott att försöka jobba hemifrån tillsammans med stormtroopin’ Olivia Obliteration.

Känsliga läsare varnas

Olivia Obliteration har från dag ett haft jobbigt mycket integritet. Försök till att initiera kramar och pussar möts nästan alltid med ”nääääähhhj”, och ett irriterat bortviftande. Det är hennes sätt eller inte alls. Och hon är inte särskilt intresserad av gos, bara rent generellt sådär. Jobbigt för oss föräldrar, avslappnat för henne.

Men så en dag – plötsligt händer det!

Olivia är portad från förskolan på grund av ögoninflamation, jag jobbar hemifrån. Vi sitter bredvid varandra i soffan med varsin datamaskin. Hon kollar ”Min granne Totoro” (otextat, japanskt tal) och jag transkriberar en Rob Zombie-intervju (nasalt, amerikanskt tal).

Olivia sätter händerna på mitt lår, lutar sig ner, kikar upp i mitt ansikte, visar upp sitt största Povel Ramel-leende och säger ”hääääääääähj”. Sedan kryper hon upp mot mitt bröst och lutar sig mot mig. Vi sitter så hur länge som helst, myser och följer Totoros freakiga LSD-äventyr.

En milstolpe i mitt liv. Too extreme.

Telefonplan – Årsta: 0, 0

Vi försöker lära Olivia Obliteration och Rut Revolt att dela på en boll, kanske till och med sparka den mellan varandra. Det går sådär. Skriken och ”miiiiiiiin” ekar från båda lagen.



Barn: Giriga jävlar.

Amoralisk urkraft: R.I.P.

”Fotografering av barn: Fotografierna kommer naturligtvis att hålla sig inom ramen för vanlig anständighet och sedlighet.”

Ny tid, ny giv – dags att fylla i förskolepapper.

Redan mentala tvekamper och grubblerier gällande anpassning versus kompromisslöshet. Vi själva drar knivskarpa ideologiska gränser när det gäller kost, grov genusmärkning och religion, men hur gör vi med vårt barn? Allt som på avstånd framstod som glasklart framkallar på närmare håll pur ångest. Kryssar vi ”ja” eller ”nej” på frågan om kyrkobesök vid högtider? Kika på en krubba och sjunga lite tillsammans med de andra barnen, är det harmlös gemenskap eller religiös indoktrinering från två års ålder? Dömer vi dottern till en framtida Unabomber-existens i ensamhet om vi utestänger henne från sådant som de andra jämnåriga barnen gör tillsammans?

Det var lättare med barnuppfostran innan vi fick barn.

På tal om inget: En vän säljer sitt bohag.

Soundtrack: ”Born, fed, slaughtered”, av och med Misery. Alltid.

Totoro på skärm. Totoro i famn. Totoro FTW.