Olivia Obliteration har från dag ett haft jobbigt mycket integritet. Försök till att initiera kramar och pussar möts nästan alltid med ”nääääähhhj”, och ett irriterat bortviftande. Det är hennes sätt eller inte alls. Och hon är inte särskilt intresserad av gos, bara rent generellt sådär. Jobbigt för oss föräldrar, avslappnat för henne.
Men så en dag – plötsligt händer det!
Olivia är portad från förskolan på grund av ögoninflamation, jag jobbar hemifrån. Vi sitter bredvid varandra i soffan med varsin datamaskin. Hon kollar ”Min granne Totoro” (otextat, japanskt tal) och jag transkriberar en Rob Zombie-intervju (nasalt, amerikanskt tal).
Olivia sätter händerna på mitt lår, lutar sig ner, kikar upp i mitt ansikte, visar upp sitt största Povel Ramel-leende och säger ”hääääääääähj”. Sedan kryper hon upp mot mitt bröst och lutar sig mot mig. Vi sitter så hur länge som helst, myser och följer Totoros freakiga LSD-äventyr.
En milstolpe i mitt liv. Too extreme.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar