söndag 22 maj 2011

Från Kåken till källarrock: Välkommen hem

Mycket stiltje, barnbilder och metal här på IJCH. Det är en besvikelse för de som vill ha hetsigt hat, långa föraktfyllda texter och metal.

Just nu består livet uteslutande av Aftonbladets hårdrockssatsning och det är svårt att lira med andra kort än de jag har i leken. Jag viftade till och med bort Åsa i veckan, som efterlyste fler kulturtexter.

Mer än gärna. Men tyvärr inte just nu.

Till exempel flyger jag nästa helg utomlands för att intervjua ett av världens största band – i tio (10) minuter.

Rimliga CO2-poäng på de 600 sekunderna.

Det finns inte tid och inspiration till att leverera syrafyllda bloggtexter, då all fritid läggs på überlyckligt familjeliv. Det är lättare att bedriva hor i form av utlottningar som en annan Bingoberra i bloggosfären.

Men visst, lite mingel i media- och metalsfären blir det. Kanske mest för att ta ut och lufta Zandra då och då, så att hon inte helt försvinner i ett moln av inomhusrökning och lådvin. Det vore deppigt.

Nina, Zandra, Jesper, Kim.

På Kåkens terrass träffar vi två skåningar, direkt avstigna från bananbåten. En ägnar sig åt komik, den andra åt lätt pornografiska skräckserier. Vi blir dock inte långvariga utan bladar vidare till Southside där Muskelrocken lallar en förfest.

Zandra, Daniel, Jonas.

Min unga vän blir helt lyrisk och utnämner Southside till ”det bästa stället jag varit på sedan jag flyttade till Stockholm”. Oklart om det säger mer om henne eller haket.

Jag hatar hårdrockare men älskar hårdrock. Zandra är precis tvärt om: förstår noll av musiken men dyrkar fansen. Och, visst, kolla på bilden ovan – hur kan man inte älska det sällskapet, va?!

Malin dyker också upp och förstår inget av något. Hon klassar Southside som en ”dokumentärfilm” eftersom hon ”aldrig sett så många hårdrockare på ett och samma ställe”. När jag påpekar att hon var på Sweden Rock 2010 ursäktar hon sig med att hon ”blev så chockad att det är helt blankt”.

Kontentan är att Ulf Malmros borde varit där.


Rise and Shine spelar och det är 40 000 000 000 000 grader varmt. Tyvärr matchar inte decibelnivån luftfuktigheten.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Aftonbladets hårdrockssatsning får mig att söka mig mot NSBM.

138, a.k.a. CRJ sa...

Du kan väl i alla fall vänta till den är ute innan du trär på armbindeln?

Anonym sa...

Duktigt hög koncentration av svensk hårdrocksmedia i den bilden :I

xstx sa...

hårdrockare är ju helt olidliga. hårdrock är ju något man gillar TROTS ATT.