söndag 8 maj 2011

Too extreme femplusfredag: En odyssé i många suddiga bilder och väldigt lite text


En extremintensiv dag kräver en extremintensiv lunch, både vad gäller mat och konversation. Jag och Mattias diskuterar Lyxzén/Lee Gate. Vi undrar vad de kan ha haft för gemensamma intressen och värdegrunder att prata om. Tillsammans kommer vi fram till att det lät ungefär så här:

Lee: Yeah, and then I shot some heroin and fucked some pussy, and then I snorted some coke and did a sex tape with a model, and then I shot some more heroin and fucked some more pussy… And so on.
Lyxzén: Yes yes. I ate some tofu.
(tystnad)
Lee: Can you fuck the tofu?

Efter det bär det iväg på blixtkrigplanerad fredag. It’s on.


Meta #1: Organisera fotografering.


Meta #2: Plåta Anastasia som plåtar fotograf som plåtar Nina, som protesterar mot de orimliga instruktionerna. Blue steel ain’t got shit on this.


Sedan sitter jag och väntar på att Charlie Benante ska behaga ringa. Det gör han inte. Jag bladar iväg och inleder helgen med världens bästa soundtrack.


Snabba järn på Indigo med Ika. Nya favoriter: Rusty nail och Aviator.


Ika beställer in mat som för mig ser lika vidrig ut som jag antar att första bilden i det här inlägget ser ut för de flesta andra.


Nina tar med mig på mitt livs första modevisning. Som att ta med en person som aldrig hört rockmusik till en grindcorekonsert. Det som sker på scenen skapar orimliga sinnesintryck och det är över på nolltid. Men spriten är gratis och obegränsad, precis som min naivitet.

Jag: Alltså, de där brösten… är de äkta?
Nina: Skojar du?! Klart som fan att de inte är! Vem är du?!
Jag: Nänä, okej då.


Front row freeloaders: Nina, Krille med dubbelhakan, Linda.


Backstage boozers: Mattias, Jens, Pelle. Vi fortsätter vrida och vända på Lyxzén/Lee Gate utan att komma längre än tofupippandet.


Terrible Feelings. Gruppen har växt enormt sedan jag såg dem senast. Framförallt Manuela – rena bomben. Kudos.


Regulations. Jag har sett få band så många gånger i mitt liv, som just den här kvartetten. Nästa år firar de tio år. Det är väldigt lång tid för ett hardcoreband. Trots det är deras lägsta nivå så skyhög att de flesta andra punksvin lämnas gråtande i gruset i deras kölvatten. Kudos.


Andy och Viktor kramas och enas om att du får röka på Slussens perrong efter klockan tolv på natten. Jag ställer mig skeptisk till det.

5 kommentarer:

Martin sa...

De kanske pratade om det här: http://www.peta.org/mediacenter/news-releases/Tommy-Lee-Blasts-SeaWorld-Over-Sperm--Whale.aspx

xstx sa...

NEJ man får inte röka på perrongen! Och "Charlie don't call" känns ju rätt lockande att skoja om nu när jag är tillbaka på västkusten (jag FÅR lägga referenser till "Bigger than the devil" utan att losa cred, och du vet varför Crhistoffer).

Jalle sa...

Alltså, vad är det för mp3-spelare som används där på bilden?

138, a.k.a. CRJ sa...

En Ipod. Kommer du ihåg det som alla använde innan Iphone?

xstx sa...

Tills de kommer med en iphone som tar 160 gig med bra musik så bär jag med både pudden och iphonen.