En liten bit av schlagerfri himmel, a.k.a. det finns en motståndsrörelse mot mellomolluskerna

Jag trodde inte längre att det existerade. Jag trodde att det var dödare än dronten. Men igår, mina vänner, igår hände det:

Det är fortfarande möjligt att, i Sverige 2011, gå på en fest där det är som att Eurovison Song Contest inte existerar. Inget ironiskt tittande. Inga freaks med svajig mental status som faktiskt gillar avskrädet på riktigt. Inga stråtrövarpannor som dreglar i en liten burk så fort de hör rasslet av en muskort paljettklänning ackompanjerad av barnmusik.

Ingen vedervärdig smak, helt enkelt.

Tv:n förblir avstängd. Intelligensnivån är rimligt. Stämningen på topp. Baren ständigt flödande.

Kudos, Vejde och Ika. För första gången sedan Dackefejden kom jag hem efter det att morgontidningen dykt upp.

Som födelsedagspresent hade jag givetvis med mig ett exemplar av den här vinylen. Kanske den enda skiva du behöver. Någonsin.

Re-patchad, kvällen till ära.

Ika, Johanna, Kajsa, Sanna.

Natalia, Vanhelgd, kopp med rödvin. Natalia berättar att när hon var ung köpte hon hembränt av Pricks-Janne. Mycket, mycket rimligt. Sedan pratar vi om raggare och Anti Cimex-Jonsson i vad som känns som timmar.

Odd prisar Vanhelgds tänder i vad som känns som timmar.

Krille, Vanhelgd, Hanna oco Petter i en väldigt, väldigt liten kulturhiss.

För övrig anser jag att Eric Saade bör förseglas i sin glaskub. Sedan fylls kuben av gas som ger honom Ebola. En gaskub, helt enkelt. Och nej – en bra låt är inte alltid en bra låt. Dö, bara.