Igår såg jag Jonas på scen med ännu en hardcoreakt med texter om att åka skateboard. För drygt tio år sedan spelade vi tillsammans i ett band som skrek väldigt mycket om just det (referens). Samtidigt var jag med i ytterligare en konstellation med väldigt stark skateprofil (referens).
Jag var den enda medlemmen i båda grupperna som inte rullade, och jag har alltid varit enormt avundsjuk på de som behärskar brädan. Men om du inte börjar som ung är det kört, för sent, helt slut i scenen.
Fucked for life.
Därför finns det inget som gör mig lyckligare än Olivia Obliterations omedelbara reaktion när hon ser en person på skateboard. Hon ställer sig bredbent, böjer ryggen lite, pekar helt ogenerat och skriker i de största versaler hon behärskar:
”Oj! Oj! Oj! Oj! Titta! Pappa! Titta! Oj! Oj! Oj!”
Så jag ska bli en skateboardpappa, samma typ av förälder som står och hetsar på fotbollsmatcher och skriker ”domarfitta” på juniortävlingar.
Leva tack vare min avkomma, ta ut alla mina egna missade chanser och misslyckanden. En Hollywoodfru som pressar sitt barn att prestera i rampen tills det kräks, korsat med en mer vältatuerad Fredrik Strage.
När är lämplig ålder att köpa första brädan? Och vilken typ?
Jag och André. Han skatar, jag dör.
Av en slump dök den här videon upp i inkorgen idag:
Vi tar en klassiker på det:
Inlägg
.jpg)
