Visar inlägg med etikett poison idea mörat kerrang 1993. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett poison idea mörat kerrang 1993. Visa alla inlägg

måndag 10 oktober 2011

”Act fast! Buy now! You will never see this again!”



För första gången på samma bild: Pig Champion och Cissi Wallin.

Ett litet steg för internet, ett stort kliv för mediasfären.

måndag 19 september 2011

Getting the fear: Jag är nu inte fullt lika genuint intresserad längre

Tack vare ett duh!-tips via Twitter, ropade jag hem min efterlysning på Ebay för en ringa summa. Självklart delar jag med mig.

Dock först en ansvarsfriskrivning.

Jag läste det här reportaget 1993. Poison Idea, Mörat och Kerrang! var i tur och ordning fadern, sonen och den helige anden. Jag var femton år gammal. Och precis som världens snabbaste låt sällan är världens snabbaste låt arton år senare, är det här knappast den rockjournalistiska urkraft jag minns det som.

Men ja, läsvärt är det sannerligen. Inte minst för att Mörat utan omsvep skriver att han och Jerry A tar speed tillsammans innan en intervju.

Jag har svårt att se det hända på DN Kultur, att Axel Björklund tar kokain med Oskar Linnros och sedan skriver om det. Eller att Niklas Strömberg från Aftonbladet röker crack med Veronica Maggio innan de sätter sig ned för att bena ut hennes senaste skiva.

Men ja, 90-talet var andra tider. Välkomna.

Öppna bilderna i nytt fönster för att kunna zooma.



Ser ni killen med tatueringarna på bröstet där uppe till höger på sidan? Det är Hank. Jag lärde känna honom många år efter det här reportaget gjordes, via hans etikett Kangaroo Records. Han är en av de mest extrema hardcoremänniskor jag någonsin haft att göra med.

Jag minns att jag berömde ett av hans singelsläpp, Dead Nation. Hanks svar blev ”well, you know, they have that slow song on there, that did not make me happy”. En enda låt är inte gasen i botten och han lackar. Respekt. Än mer respekt är att Hank har ett porträtt av Mike Tyson samt texten ”World champion” tatuerat över hela ryggen



Älskar jämförelsen Poison Idea/Nirvana och mellan/starköl. Hylla!

Jag vill poängtera att jag inte vet ett dugg om Björklund, Linnros, Strömberg och Maggio och deras möjliga och omöjliga vanor.

Det är ett skämt.

onsdag 14 september 2011

Getting the fear: Jag har nog aldrig varit så genuint intresserad i hela mitt liv

Fortfarande världens bästa bandbild.

Alla som inte är Verklighetens Folk debatterar Olle Ljungströms bok.

Glorifieras konstnärers destruktiva missbrukarpersonligheter? Ska en individ tillåtas att gå under bara för att, tja, medmänniskorna omkring tycker att det är fränt, coolt, mystiskt, rock’n’roll-rebelliskt?

Jag glider undan att svara då alla mina främsta idoler skapat sina största verk när de varit som absolut mest väck på det mesta.

Däremot passar jag på med en lämpligt efterlysning på samma tema: 1993 gjorde ”världens fetaste pundare” (deras ord) Poison Idea sin sista europaturné. Portland-gruppen splittrades på vägarna den här sidan av Atlanten. Med på helvetestrippen var Mörat, ett korrupt jävla supsvin till punkare och legendarisk rockjournalist.

Han skrev ett, som jag minns det, massivt reportage till Kerrang! om turnén och sammanbrottet och hatet och nihilismen och mörkret och det gränslösa missbruket och kroppar i förfall.

Jag minns ingen glorifiering. Bara misär.

Jag har inte läst det reportaget på många år. Finns det någon där ute på internet som har tidningen och kan scanna eller fota av det och lalla hela härligheten åt mitt hål? Tjänsten kommer ej att passera obelönad.

Jag är genuint, genuint intresserad. Mer än någonsin förr.


Jag har skrivit om detta historiskt monumentala band många, många gånger. Här är ett tårdrypande inlägg, om ni är intresserade.


Varje gång jag ser den här bilden slås jag av hur absurt det är att jag umgåts med hon som tagit fotot.


Samma band, samma tillfälle, samma fotograf, lika absurt.


Och här är jag och Jerry. Rätt absurt det med. Jag till höger.