Trettio år in i karriären. En död originalmedlem. Det stora genombrottet ständigt undflyende. Ändå attackerar Voivod med sådana ofantliga mängder livsbejakande spelglädje, att det är omöjligt att inte ryckas med och låta mungiporna peka uppåt.
De skrattar, tokröjer, hardcorehoppar, har publikkontakt och uppför sig exakt tvärt emot alla gubbgrubblande surmörtar på Roadburn.
Det ger fantastiska konserter, båda två.
…och ”Overreaction” är ett av de bästa basintrona någonsin.
Aways konst ger rimligt konstiga backdrops. Vad är det där, liksom?
Konsert #2: Samma spelglädje, kanske inte lika kul låtval, ändå värt. Dock mer rymdbetonade backdrops. Tefat FTW.
Hoppas ner i fotodiket mitt under en låt – check.
Inte komma upp – check.
Springa omkring och skratta – check.
Inlägg
.jpg)
