Trettio år in i karriären. En död originalmedlem. Det stora genombrottet ständigt undflyende. Ändå attackerar Voivod med sådana ofantliga mängder livsbejakande spelglädje, att det är omöjligt att inte ryckas med och låta mungiporna peka uppåt.
De skrattar, tokröjer, hardcorehoppar, har publikkontakt och uppför sig exakt tvärt emot alla gubbgrubblande surmörtar på Roadburn.
Det ger fantastiska konserter, båda två.
…och ”Overreaction” är ett av de bästa basintrona någonsin.
Aways konst ger rimligt konstiga backdrops. Vad är det där, liksom?
Konsert #2: Samma spelglädje, kanske inte lika kul låtval, ändå värt. Dock mer rymdbetonade backdrops. Tefat FTW.
Hoppas ner i fotodiket mitt under en låt – check.
Inte komma upp – check.
Springa omkring och skratta – check.
Inlägg
5 kommentarer:
Arrgh! Voivod spelar ju i Malmö på Fredag, och jag har inte råd att ta mig dit! Satan!!!
Mycket jobbigt att dom bara spelar i Malmö när de nu kommer till Sverige. Typ världens bästa band.
I could wank a bucket over VOIVOD back in the day - is that fucking BLACKY back on the bass?!?!
Indeed.
fucking guy was my whole reason for picking up a bass.....and maybe shaving dumb shapes into the side of my head and wearing it over to one side....but that's between you and me.
Skicka en kommentar