Av en olycka hamnar jag framför Woven Hand, ett band och en person som jag alltid irriterat viftat bort.
Samtidigt som jag går in i konsertlokalen får jag sms från Cornelia där hemma. Hon skriver att Olivia tagit tag i min sovtshirt och sagt ”pappa”. Sedan har hon stått i hallen, pekat på dörren, tittat på Cornelia och sagt ”pappa?”.
Sms:en blandas med Wowen Hands intensiva, akustiska ilska och jag börjar gråta. Det blir en fruktansvärt bra konsert. Jag vill se dem igen, höra mer, nu. Och jag vill hem till min dotter.
…och ja, det har redan påpekats att jag är en pensionär för att jag har en sovtshirt.
Inlägg
12 kommentarer:
Christoffer, det gör ingenting att Woven Hand är supduperkristna. De är superduper på EXAKT samma sätt som Watain är superduperdjävulsdyrkare. Läs texten till "To make a ring" och du märker att den lika gärna kunnat ha skrivits av Erik Danielsson eller Jon Nödtvätt. Jag föraktar religionen och kristendomen lika mycket som nästa dödsdyrkare, men lyssnar du på WH så märker du snart hur ärlig musiken är. Och det kan, i vissa fall, räcka.
ska man vara helt ärlig så föraktar WH religion lika mycket som watain
frontmannen, vars namn jag inte orkar googla, tror inte på jesus eller "gud" i traditionell kristen mening, utan sjunger oftare om urkrafter och spiritualitet på ett sätt som inte ligger långt ifrån tex neurosis
(forts.)
new age-flummare är han utan tvekan, men en apokalyptisk och pessimistisk sådan, knappast någon salig carola-typ
du kan lyssna på WH (och 16 horsepower) med gott samvete
David Eugene Edwards är väl den enda i både 16 Horsepower och Woven Hand som är troende, alla andra är ateister.
Nu får ni ju hålla tillbaka hästarna. Mitt avfärdande av WH har inget med kristen tro att göra. Jag hade ingen aning om det när jag såg dem. Jag har bara alltid avfärdat dem då det jag hört av 16 HP aldrig fallit mig i smaken. Inte mitt stuk.
Nu är jag lite nervös att spisa WH på skiva, efter min intensiva liveupplevelse. Upplagt för besvikelse… Var börja?
För övrigt är det ingen brist på religiöst grubblande män på Roadburn direkt.
börja med den senaste (the threshingfloor) och jobba dig bakåt
Woven hands bästa är nog "Mosaic". Bra låtar nästan rakt igenom, vilket inte gäller deras andra album - både äldre och nyare - som har en del slätstrukna sånger.
När jag såg Woven Hand i Göteborg för några år sedan vill han inte spela sin "hit" Blue Pail Fever när folk ropade efter den med motiveringen "I don't do Lynard Skynard songs". Den hyperreligiösa publiken, fylld till bredden med frikyrkliga människor som typ talade i tungor under hela spelningen såg ut som stora frågetecken. Hysteriskt roligt ögonblick.
David Eugene är mig veterligen ultrakristen. Men i såpass gammaltestamentlig stil att den framstår som... tja, inte särskilt kristen.
Men skitsamma, gör som föregående, börja med ThreshingFloor och jobba dig bakåt. Eller skit i allt och lyssna Coffinworm i stället.
DEE är vad jag har förstått JÄVLIGT kristen, men han är däremot inte alls särskilt kyrklig. Däri kan man kanske se en motsättning (vad är kristendomen utan kristenheten?) men det skiter han nog fullständigt i. Och det gör han naturligtvis rätt i.
Sydstatsfrimicklare är svårbegrpliga. Allmänt så är tro svårt.
Jag skulle föreslå en film att börja med istället
http://www.imdb.com/title/tt0389361/
Sen så är väl pyjamas mer dödsdal
Mosaic och s/t säger jag. De två senaste har inte grabbat tag i min pung lika hårt som de där två gjorde.
Skicka en kommentar